Att göra en kür är svårt, men det är ju lite roligt också. Gör man en vanlig kür gäller det ju att hitta bra och kreativa linjer som framhäver hästens styrkor. Ulrik har börjat fundera på sin WE-kür, och det är ju tyvärr en helt annan sak. Där är allting mycket mer styrt. Du har 20 olika moment, som alla måste göras i exakt den ordning de är listade. Du kan själv välja linjerna, men du får inte ens göra vänsterpiruett före högerpiruett om nu högern står först. ”En kür där man får göra precis som man vill, men ändå måste göra exakt som det står – en kommunist-kür!” sa Olof när vi förklarade…
Tyvärr är inte ordningen särskilt fantasieggande heller. Det känns lite som en uppräkning av allt som ska göras, typ ”en vänsterpiruett i skritt, en högerpiruett i skritt, en ryggning, sen en högersluta, sen en vänstersluta osv” Först kommer alla skrittgrejer, sen alla travgrejer och sist alla galoppgrejer – programmet avslutas med TRE galoppökningar, som alltså ska göras utan andra rörelser emellan. Fördelen är ju att det inte finns så himla många varianter. Jag satte ihop ett förslag till Ulrik där jag först bestämde vilka linjer de viktigare sakerna ska ligga på – hur jag vill att domaren ska se dem och hur mycket tvärning han ska ha i sidvärtsrörelserna. Sen var det liksom bara att fylla ut med de andra och hela tiden se till att han var i rätt varv.
På träningen i torsdags tränade Ulrik som sagt med küren i bakhuvudet. Han fick rida på en hand, eftersom programmet ska ridas så. Sedan ropade Olof rörelser och han testade lite olika linjer. Efter att jag skrittat av och lastat Grao var jag med och tittade. Det första som slog mig var att formen blivit stabil och fin, även på en hand. Enhandsridningen fungerar ju så att minsta lilla fel förstoras och du kan inte dölja något med handen – det måste helt enkelt vara bra för att se bra ut. Och det gjorde det verkligen nu! Sen är de svåraste grejerna förstås fortfarande svåra, halvpiruetterna i galopp kommer nog vara det allra svåraste. Skrittpiruetterna, som är helpiruetter, satt däremot jättefint nu. Både Ulrik och Xipo såg ut att ha väldigt kul dessutom!
Ett annat bekymmer när du rider på en hand är att du får en hand över. Den måste hållas på något sätt så den inte är i vägen, och det måste vara lätt för domaren att se att du inte använder den. Du får till exempel inte klappa hästen på halsen med den, för då finns risken att du kommer åt tygeln, och den oanvända handen får inte röra tygeln framför ”ridhanden”. Däremot får den handen hjälpa till att snabbt korta eller länga tygeln om du behöver – men bara genom att hålla i tygeländen bakom ridhanden. Ulrik visade några olika sätt att hålla den fria handen. Olof funderade lite, och tillsammans kom de fram till vad som är bäst för just Ulrik.
Sedan återstår förstås den lilla detaljen att sätta musik till küren. Jag vet att Ulrik har en del tankar och idéer där, och han har bett mig ladda ner garageband till min dator så han kan leka lite där. Men först ska han gå Skånes Ridsportförbunds kürkurs i veckan som kommer – förhoppningsvis får han lite inspiration och kunskap därifrån också.
