WE-träning för Astrid

Idag har Grao och jag tränat WE för Astrid Hedman. Det är ungefär ett år sedan vi red för henne sist och det var kul att höra att hon tyckte han hade mognat och blivit stabilare – och väldigt snyggt musklad.

Vi växlade mellan att träna hinder i trav och galopp. Vi är inte tillräckligt starka för galoppen än egentligen, men det är ändå nyttig styrketräning. Framför allt märks bristen på styrka i övergångarna, vi kan inte galoppera så samlat att det blir bra övergångar till skritt. Dessutom riskerar det att bli lite slängigt i volterna när han inte riktigt orkar sätta sig i galoppen.

En jättebra övning som vi lade rätt mycket tid på var att lägga en stor volt runt tre tunnor, och sen gå in och rida en mindre volt runt varje tunna. Vi gjorde även skrittövergångar inne mellan tunnorna. På det sättet fick vi verkligen tid att jobba med våra volter, och eftersom vi jobbar i ett varv i taget då, och inte växlar som när man rider hindret som vanligt, blir det ett bra läge att arbeta igenom hästen ordentligt. Växlingar mellan den svaga böjningen på den stora volten och den kraftigare på de mindre volterna gav mig kontroll och fick honom mellan hjälperna fint. I de små volterna ska jag ha lite mer tramp i innerstigbygeln, för att flytta ut trampet till yttersidan på den större volten, fortfarande med vikten på inner. Det gör att jag håller emot lite med ytterskänkeln och rätar ut.

Sen red vi flera hinder i rad. Jag började lektionen med att be en av dem som red innan att ge mig draghjälp över bron. Grao tvekade först, men gick över. Andra gången gick han direkt, fast lite skeptiskt. Ja, Grao kan gå skeptiskt. Det är en av hans talanger. Sen gick det bra, så när vi lade in bron mellan några andra hinder var det inga problem.

Grinden har varit en stötesten för oss länge. Nu kom vi igenom men jag kunde inte göra sista ryggningen och sätta upp den. Ryggning i vinkel gjorde han bra. Vi galopperade in och fick en lite brysk halt, men rygga kan han. Lansen gick rätt vingligt, men det är ju faktiskt inte så länge sedan vi inte ens kunde komma i närheten av den. Parallellslalomen red vi i trav och fållan i galopp. Han välte inåt i fållan men lyckades ändå komma runt i galopp. Åven bordet är ju lite svårt, men han stod i alla fall nära och efter lite trampande kunde jag lyfta kannan igen. Sammantaget var det väl ingen lysande uppvisning, men vi är i alla fall en bra bit på väg från där vi började. Dessutom var jag nöjd med att Grao funkade så bra och fokuserade mer på hindren än på saker som hände runt honom.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *