Idag var det WE-tävlingar på Trolleholm. Det är vår närmaste WE-arrangör, 1 timma och 20 min bort – så helt klart nära i WE-sammanhang! Xipo har vilat ett tag och är inte igång, och Grao är ju inte direkt mogen för att tävla WE än. Däremot tackade vi och tog emot när arrangören erböjd oss att rida på banan efter tävlingen. Vi red fram på dressyrbanan och red sedan en knapp halvtimme inne på WE-banan i lugn och ro – perfekt dubbel miljöträning!
Monica och jag laddade med lite trädgårdsvitaminer till både oss och Grao i bilen – vindruvorna är riktigt smaskiga nu!
När vi kom fram var det tre ryttare kvar som skulle rida teknik + speed, så vi sadlade direkt. Först tänkte jag rida fram en stund på framridningsbanan ute. Där blåste det och i ena änden var det ett läbbigt rör som stack upp. Precis när jag övertygat honom om att man kunde gå förbi röret hoppade det upp en katt precis bredvid. Grao blev så rädd att han kastade sig runt i någon slags levadpiruett. Då bestämde jag mig för att det var mer konstruktivt att gå in i lilla ridhuset med dressyrbanan. Där var vi helt ensamma med domarbordet. Det gick ändå relativt snabbt att acceptera att bordet mest stod där och bordade sig, och efter kanske 10 min kunde vi rida riktigt normalt på hela banan. Vi testade lite övergångar och fattningar och var sådär lagom framridna när sista ryttaren (vår tränare Julia) var klar på teknikbanan och vi kunde gå in i stora ridhuset.
Därinne var han förvånansvärt otittig. Vi red runt lite runt hindren och började sedan testa några. Mitt fokus var på att rida ”titthinder”, det var ju själva syftet med att träna på bortaplan. Muggflytten och fållan gick riktigt bra, så vi gav oss på bron. Han gick fram, satte upp en hov, reagerade på ljudet och drog tillbaka den. Sen testade han att slå lite hårdare med hoven och konstaterade att då lät det mer = var ännu läbbigare. Men han kastade sig inte, utan stod där jag bad honom stå. Jag bad Monica bara gå före honom över, och se, då följde han snällt efter, även om jag kände hur det kröp under skinnet på honom! Vi tog en gång till i ryggen på Monica, sen red vi över den några gånger utan hjälp också. Rygga i korridor gick bra, men jag böjde mig inte fram för att ringa.
Sen attackerade vi lansen. Tidigare har vi kommit så långt att vi kunnat ta lansen, han har brutit ihop lite, jag har fått rätt på honom och vi har ridit tillbaka till tunnan och satt i den. Ungefär så gick det första gången jag tog den här också, men med ett ganska milt och litet sammanbrott. På nästa försök tog jag den när jag skrittade förbi och skrittade bort med den ända till den andra tunnan. Han var spänd så han darrade men gjorde precis vad jag bad honom om, lugnt och fint.
Repgrinden klarade vi inte hela vägen, Grao tycker fortfarande att det är otäckt när repet rör sig, så jag tog det som jag gör hemma, lugnt och steg för steg. Först red jag fram och ställde mig bredvid och stod still en stund. Sen tog jag repet i handen, stod still och klappade honom på halsen med repet. Därefter ryggade jag ett steg, vände och red igenom. Där gjorde jag halt och stod och klappade med repet på halsen igen. När det fungerat hela vägen nöjde jag mig, jag valde alltså att släppa i det läget istället för att bli girig och försöka rygga rätt och lägga på repet igen.
Vi red även lite på två tunnor, enkelslalom och parallellslalom, framför allt i trav för att bibehålla lugn och fokus. Vi galopperade lite också, men mest mellan hindren. Vi avslutade med kanna på bord – även det ett hinder som Grao tycker är otäckt. Där jobbar jag väldigt lugnt och försöker få honom att känna sig trygg bredvid bordet. Blir han rädd och steppar iväg rider jag bara lugnt tillbaka och står ett tag. Han ska inte se det som en utväg att fly från bordet, utan känna sig trygg med att stå där.
På det hela är jag jättenöjd med hur det gick. Jag vet ju att det är svårt och jobbigt för honom, men vi arbetade bra med alla de hinder han tycker är otäcka. Dessutom gick han riktigt fint inne på dressyrbanan, betydligt bättre än förra helgen på tävlingen.
Även hemma blåste det en del, Graos man såg ut som värsta timotej-reklamen 😀 (förstår du inte den referensen är du antagligen yngre än jag är!)
