Debutesluten

Idag har Grao och jag debuterat Msv A i WE. Fast det räknas kanske inte som debut. Vi tog oss egentligen inte ens förbi det första hindret. Banan började med en massiv stor grind mellan två torn. Grao stod emot redan innan vi passerade startlinjen, den DÄR ville han verkligen inte galoppera rakt emot! Han tog ändå mod till sig, och det kändes som om han tänkte ta ett djupt andetag och gå fram. Då tog vinden tag i grinden och den slog i öglan mot oss. Näver bäver blev Graos omdöme då, och så blev det. 30 sekunder gick och vi kom inte intill. Jag fick i alla fall rida hela teknikbanan, och vi tog oss ändå igenom på ett anständigt sätt. Ett antal sjuor, en åtta på tre tunnor (med lans i hand), fållan i galopp med byte och vändning, även det med lans, några sexor och så ett par missade byten i parallelslalom och ett missat i enkelslalom – båda hindren utmed den tittigaste långsidan där det fanns ett helskumt skjul. Även hindret hoppade vi kråka över – det var ett färgglatt plank som han tittade en hel del på även på resten av banan. Vi avslutade med att faktiskt ta oss fram till och igenom den massiva grinden baklänges – men eftersom jag var utesluten valde jag att inte stänga den utan lämna den öppen. Jag var så nöjd med att vi kom intill den. För en annan ryttare ramlade grinden när hon var mitt i – jag är så glad att det inte hände oss, det hade krävt massor med jobb att komma vidare med. Nu blev det ändå en rätt bra träning för Grao.

I speeden följde jag min plan att rida långsamt men effektivt. Vi tappade mycket tid på grinden – i speeden är det repgrind men den stod bredvid den fasta så det tog en stund innan han fattade att jag faktiskt inte ville ha fram honom till den andra grinden. Vi tappade även en del i sidvärtsrörelsen där jag bromsade upp för mycket och vi hade lite svårt att komma igång. Vi valde dessutom att skritta raskt över bron, som jag tyckte var lite väl smal för att galoppera över. Men utöver det lyckades jag hålla honom lugn och effektiv genom resten av banan och i hinder som tre tunnor och parallellslalom är han väldigt smidig och kvick.

Även om vi inte fick något resultat att skryta med är jag glad att jag åkte och att jag valde att gå upp ett snäpp i svårighetsgrad. Grao har ju inga problem med ”det svåra”, det som är svårt för honom finns även i låga klasser. Dessutom är det så god stämning mellan alla tävlande, så ridmässiga tillkortakommanden är lättare att ta eftersom man faktiskt har kul hela tiden.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *