Veterinärutflykt

Jag brukar säga att misstänker man att något är tokigt med hästen så är det det – det är ytterst sällan man åker till veterinären i onödan. Men det är precis vad jag gjort idag tror jag. Grao var rätt sparkig på den träning jag red för ett par veckor sedan. Dagen efter var jag och fixade hans tänder hos veterinären, och sen åkte jag till Åre, så han fick 14 dagars vila totalt. Första ridpasset efter vilan tyckte jag igen att han var lite väl sparkig. Sist han var det bytte jag sadel, och han slutade, så jag vet ju att han är rätt känslig för sadeln. Jag kollade igenom den och tyckte att den kanske lutade lite framåt, så jag testade med korrektionspadd. Fortfarande sparkig. Då bokade jag både veterinär och sadelprovare.

Idag var vi hos Anne på Saxtorp – hon är känd för att inte något undgår hennes ögon. Dessutom är hon utbildad kiropraktor utöver veterinär, vilket förstås är ett stort plus när jag är orolig för ryggen. Anne fick snabbt grepp om hur Grao funkar, och vi fick övningsspringa i gången några gånger eftersom han tyckte det var jättekonstigt och skyggade för väggarna. Men när han väl insett att det enda han skulle göra var att springa, så sprang han som sjutton.

Anne tittade på löpargången, på volt i ridhuset, på volt på hårt underlag och gjorde böjprov på alla ben. Han var helt ren och taktmässig, inga problem där. Sen kände hon igenom ryggen och tyckte inte den var särskilt problematisk heller. Han var dock lite spändare i musklerna i bakkant av sadeln och lite bakåt från det än han var i övrigt. Jag hade med sadeln och vi tittade gemensamt på den. Vi konstaterade att den möjligtvis var lite hårdare stoppad bak och att den släppte lite på mitten. Nu satt jag inte i den, men på gången var det det som hon kunde se. Dessutom har Grao musklat sig en del, så det kan vara så att den behöver anpassas efter det också.

Planen nu är att få ut vår sadelman imorgon. Han får titta på sadeln även när jag rider och se vad han tycker behöver göras med den. När det är gjort åker jag tillbaka till kliniken för att behandla de något spändare musklerna ytligt. Att vi inte gjorde det direkt är förstås för att jag vill kunna prova sadeln under ryttare imorgon. Det plus fortsatt träning kommer troligen lösa upp knutarna.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *