Även om jag vet at det fortfarande kan vara väldigt långt kvar till våren så njöt jag ändå av solen som tittade fram idag. Soluppgången var, som så ofta här, helt fantastiskt fin!
Under förmiddagen satt jag inne och skrev några timmar, men efter lunch åkte jag och Grao ner till stranden och träffade Monica.
Det är jättelånge sedan vi red på stranden, men Grao hanterade det jättebra ändå. Vi fick till och med beröm av en man som promenerade och som sa till oss att hans häst aldrig skulle acceptera att vara ensam nere på stranden. Vi travade och galopperade på stranden och även i det vatten som är stilla. Grao tittade på vågorna och funderade lite, men han är inte mogen att gå ut riktigt än – i alla fall inte utan sällskap som kan dra.
När jag kom hem såg jag något riktigt häftigt. Det var två örnar som vänslades med varandra i luften, precis över vår ridbana. Jag tittade en stund och sprang sen in för att hämta kameran. Tyvärr hade de förstås hunnit försvinna när jag kom ut med den.
