Strandspis

Ett tag kallade vi Grao lite skämtsamt för spisen, eftersom han är så het. Idag såg han till att leva upp till det smeknamnet. Vi åkte till Sandhammaren och red på stranden där. Grao var galet het i början, och vi fick många och långa galopper – Xipo var rätt pigg han med! Mot slutet blev det bättre, men även då gick det undan, och även om hästarna löddrade av svett verkade de inte särskilt trötta.

Jag skulle nog säga att det är en av de finaste stränderna i Sverige, och vi njuter allra mest av den så här års när ridning är tillåten. Vi kör väl en recension enligt redan etablerad modell!

Ridbarheten på stranden är ganska varierande, och det är svårt att veta innan man är där hur det är för dagen. Det finns så många saker som påverkar här. Underlaget är förstås viktigt. Det kan vara lagom fast, helt jämnt och suveränt, men det kan också vara djupt och torrt. Just idag var det längst ut på suverän-skalan. Vattnet hade precis dragit sig tillbaka och det var uppemot 20 meter bred, fast, lagom blöt strand. Vi kom dit hyfsat tidigt också, vid 10-tiden. Vi var förvånade över hur lite folk det var där. För oss är det förstås bra, vi vill inte fräsa förbi promenerande i full galopp i bredd liksom. Nu var det bara några enstaka personer och alla var glada och vinkade och hejade – och några drog upp kameran och fotade oss. Ett annat plus med ridbarheten är att det går att rida precis hur långt man vill. Idag  red vi 11,5 km, och hade vi velat hade det funkat att rida en mil till. Ridbarheten kan variera mellan 3 och 5 på skalan – idag var den 5!

Naturupplevelsen att rida på en strand är speciell. På Sandhammaren är den extra speciell eftersom stranden är så lång och fin, och det är så mycket öppet hav utanför. Ofta ser man till Bornholm – dock inte idag. Vi hade sol och klart på stranden, men längre ut till havs var det moln. En stor fördel med Sandhammaren är att det ligger i hörnet av Skåne. Det finns i princip både sydkust och östkust på samma strand. Därför kan du välja håll efter vindriktning. Idag red vi faktiskt åt båda hållen, först söder/västerut, sedan vände vi, red förbi där vi kommer ner och fortsatte rakt norrut en bit. Naturupplevelsen är helt klart en femma!

Infrastrukturen är god, även om den inte är hästanpassad. Vid parkeringen finns det bajamaja, gott om plats och stenar och bänkar som man kan sitta upp på. Det finns en kiosk också, men den är inte öppen under tiden då det är tillåtet att rida på stranden, med undantag för om det råkar vara påsk. Här blir betyget en fyra.

Totalbetyget blir fyra, men det är väldigt väderberoende. Till exempel Snogeholm är mycket säkrare, där är det alltid bra. Här kan det vara helt fantastiskt, men också helt omöjligt att rida om det t ex blåser för mycket från fel håll. Det är inte heller helt enkelt att förutsäga hur det är.

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *