Den här helgen har tempot varit högt. I fredags åkte jag till Göteborg för att träffa WE-kommittén. Vi har arbetat intensivt för att staka ut riktningarna för grenen framåt – jag kommer berätta mer i ett senare inlägg. Jag kom hem lördag kväll – på vägen till tåget såg jag dessa mc-tomtar!
Idag började vi med att åka till Snogeholm för att rida. Grao hade ju stått i två dagar, så han var både spänd och laddad. Vi såg massor med hjortar, några av dem på mycket nära håll. Det var till och med en flock där några låg ner bara ett tiotal meter från oss. Hjortar bekymrar inte hästarna så mycket om de inte springer på ett läbbigt sätt. Däremot såg Grao det absolut obehagligaste vilda djuret som finns i skogen: en hel familj mountainbikecyklister. Eller förresten, rullskidåkaren var nog värre.
Spänningen gjorde att han inte var lika duktig på att gå först den här gången och att det tog ett tag tills det funkade bra att trava, men efter ett tag både travade och galopperade vi i alla fall, om än med en del skutt.
Under natten hade det kommit underkylt regn och när vi körde hem kom det en del snö. Väglaget var inte det bästa, bitvis var det ordentligt halt, så vi körde långsamt och försiktigt. Men mitt i en brant backe tvärdog bilen! Det var lite otäckt, vägen är smal och sikten var dålig. Tack och lov körde bilarna som passerade lugnt och förståndigt. Vi har ju tidigare haft problem med att bränslemätaren på bilen lagt av och varit opålitlig, och vi misstänkte att det kunde vara så att det var dåligt med diesel i bilen, även om mätaren sa att det var rätt mycket kvar. Dessutom var vi ju i en brant uppförsbacke, där det finns risk för att bränslepumpen inte kommer åt det bränsle som finns när det är lite kvar. Vi har alltid en dunk i bilen, så vi tänkte börja med att fylla på och se vad som hände. Vi tog fram dunken – och insåg att det inte fanns något rör till den. Jag tog en pet-flaska med sand i som vi har om vi behöver sanda och hällde ut sanden. Ulrik skar bort botten och jag torkade ur den noga på insidan. Sedan använde vi den som tratt. Och ja! Bilen startade efter ett tag! Det var tufft för den att komma igång i den branta backen med två hästar i släpet, men det gick det med.
När vi kom hem släppte vi ut hästarna och tog en snabb macka eftersom vi väntade en höleverans. När vi kom ut igen såg vi att Grao och Xipo stod i den del av hagen som vi spärrat av för att spara till sommarbete. Det visade sig att flera trampstolpar tagit mer stryk än vi trodde när Amelia sprang igenom tråden i veckan, och de hade vridit sig och lagt sig. Vi skrapade ihop alla stolpar vi hade, flyttade tillbaka hästarna och fixade staketet i raketfart för att sedan övergå till att lassa in 2,5 ton hösilage. När vi var klara åkte vi och handlade, och sen lagade jag mat – och lyckades klämma ett finger rejält.
–Imorgon tycker jag att vi tar det lugnt, sa jag.
–Det är måndag imorgon, svarade Ulrik.
Ibland vill jag vara katt.
