Tankar kring miljöträning

De flesta har nog varit med om att hästen skyggar för något som vi ser som helt ofarligt. Ibland gör det inte så mycket, ibland kan det kosta dyra poäng på tävling och vid en del tillfällen är det bara allmänt jobbigt. Jag som har en mycket känslig och observant häst har rätt mycket av den här varan.

Som jag ser det finns det två olika grundprinciper för att träna detta. Det ena, och på sitt sätt det enklaste, är habilitering. Du tränar hästen på att just det som den skyggar för är ofarligt genom att gradvis vänja den vid att vara nära. Bäst resultat brukar du få om du tar hjälp av en annan häst, som inte är rädd för det ”farliga”. Så jobbar vi till exempel med hästar som är rädda för att gå över bron i WE. Först får de stå och titta på andra hästar som går över bron, och efter ett tag följer de efter en trygg häst. När de gör det utan att tveka brukar det inte vara så svårt att få dem att gå över själva.

Ett problem med den här metoden är att hästar är rätt dåliga på att generalisera. De tänker inte att ”domarbordet förra helgen var ofarligt, så då behöver jag inte vara rädd för det här domarbordet”. Det är ju egentligen inte så konstigt. Som bytesdjur har hästarnas överlevnad i många generationer hängt just på vaksamhet och det faktum att de inte förringar en potentiell fara.

Därför är det i många situationer nödvändigt att arbeta med den andra grundprincipen, som går ut på att lära hästen att ha fokus på ridningen, dig och dina instruktioner oavsett vad som finns i omgivningen. Några som är bra på detta är poliserna – de arbetar mycket med olika ridtekniker för att få hästarna att fokusera på rätt sak. För dressyrryttaren kan vissa av deras tekniker vara tillämpliga, men med skillnaden att du under ett dressyrprogram inte vill ha någon reaktion alls, och helst ska du rida med minimala hjälper dessutom. I en polisiär situation kan du förstås ta i på ett annat sätt.

Jag jobbar mycket med att hitta situationer där hästen är trygg och har fokus på mig. Målet är att lätt komma dit vid en skrämmande situation. Ett sätt är t ex att flytta bogen några steg och samtidigt ställa hästen bort från det otäcka. Då får hästen en uppgift och fokus vänds åt ett annat håll. Överlag uppfattar jag faktiskt ”helt vanlig dressyrträning” som bra övningar på detta, hästen ska ju då ha fokus på uppgiften mer än omgivningen. Detta är givetvis inte helt enkelt, i alla fall inte på hästar som lätt blir tittiga och spända. Men jag inser ju att jag aldrig kommer kunna vänja Grao vid alla situationer i världen, så då återstår att arbeta med att hantera situationerna. Just nu är jag nöjd om jag kan bibehålla kommunikationen och styra och behålla gångart förbi det otäcka.

Med en kombination av dessa båda principer hoppas jag kunna både vinna förtroende och ökat fokus från min häst i alla möjliga situationer. En fördel med att ha en reaktiv häst är ju att jag får mycket träning också!

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *