Är hästen ett redskap vi nyttjar brutalt för egen vinning eller här de våra bästa vänner? Det är en fråga som stått i centrum för den hästrelaterade debatten på olika sätt under den här sommaren. Det är en viktig fråga för oss som håller på med hästar och hästsport. Trots det har jag bitvis tyckt att debatten varit obekväm, och jag har försökt att rannsaka mig själv med varför det är så.
Framför allt är det debatten efter bilderna och filmerna från Falsterbo jag reagerat på. Jag tycker att det är jätteviktigt att diskutera hur vi använder våra hästar och varför, och hästar som far illa av brutal ridning vill jag absolut inte se. Jag var själv inte närvarande under den utpekade framridningen inne på dressyrbanan på Falsterbo, men såg en del på den vanliga framridningsbanan. Där såg jag ingenting som jag själv reagerar på som dålig eller brutal ridning.
Mitt stora problem med den här debatten är nog de låsta positioner som snabbt intas. Många upprörs och går ut hårt, och inte så mycket mot enskilda ryttare som mot tävlingsdressyren generellt. Andra försvarar tävlingsdressyren med näbbar och klor. På sitt sätt är ju det bra att debatten inte landar i personangrepp, och att debattörerna väljer att titta på helheten. Men den starka polariseringen gör debatten nyanslös, och det tycker jag är trist.
Inlägg som dessa är ett relativt säkert sätt att få många läsningar och uppmärksamhet, det är väl prövat sedan tidigare, och ju mer kategorisk du är desto fler delningar och uppmärksamhet får du. Många gillar att förfäras och uppröras.
I debatten hänvisas det dessutom rätt svepande till ”forskning” som visar att hästar far illa av att gå med kort hals. Såvitt jag vet finns det bara en riktig forskningsstudie gjord på detta, och den säger att hästens huvudposition inte har nämnvärt stor fysisk inverkan på hästen. Här behöver vi mer forskning för att verkligen veta hur hästarna påverkas av olika typer av ridning – både fysiskt och mentalt. Detta handlar om generell ridning och träningsmetoder – att det är skadligt för hästen om ryttaren brukar våld mot den är förstås självklart. Här finns det en tydlig distinktion att göra – är det hästens huvudposition som är problemet, eller ligger i själva verket problemet i att ryttaren brukar krafttag för att placera och hålla kvar huvudet där?
Om det går att få formerna för dressyren så att de premierar god ridning och dålig ridning inte belönas kommer dålig ridning vara historia.
Jag tycker inte att dagens dressyrridning är oproblematisk. Jag är övertygad om att det förekommer grov ridning och olämpliga metoder – och det måste vi förstås reagera mot. Vi behöver även ha en levande och konstruktiv diskussion om riktningen och utvecklingen inom dressyren. Vad vill vi uppnå? Vilken ridning ska premieras? Vad är det som man får bra poäng för? Hur ska bedömning och poängsystem se ut för att premiera god och harmonisk ridning?
Jag tycker absolut att dressyren och dressyrridningen ska diskuteras och granskas. Men jag är samtidigt tveksam till om det ska ske genom den här typen av bildserier och vidhängande fördömanden. Även om det är svårt, besvärligt och administrativt krångligt måste vi arbeta oss in till själva kärnfrågan:
Vad är dressyr egentligen? Och hur kan vi bedöma det på ett rättvist, begripligt och trovärdigt sätt? Ryttarna gör det som lönar sig. Om det går att få formerna för dressyren så att de premierar god ridning och dålig ridning inte belönas kommer dålig ridning vara historia.
Utöver det behöver vi personer med civilkurage som ställer sig upp på plats och protesterar när de ser personer som beter sig olämpligt. Det gäller stewards, överdomare och publik. Även tränare, veterinärer och vanliga stallkamrater har ett ansvar – både att säga ifrån och att hålla debatten levande, på ett konstruktivt sätt, utan kategoriska ställningstaganden och låsta positioner.
Hej Kajsa!
Jag tror inte nödvändigtvis att bristen på nyanser behöver härledas till klick-fiske. Vidare upplever jag inte att den är så nyanslös. Vi kanske har olika källor, men jag tycker denna gång att debatten förs sakligt och med tydliga exempel. Se gärna detta vettiga inlägg av dressyrdomare och C-tränare Suvi Räsänen: http://ryttarutbildning.se/?p=13709
Jag tycker också att debatten är svår. Som du skriver är det bra att den inte landar i personangrepp och redan där tycker jag att nivån har höjts jämfört med andra gånger då tävlingsdressyren och ridningen därinom varit i blåsväder.
Såhär är min upplevelse av alla turer denna debatt tagit (alltså under ett par års tid):
1:a rundan: kritikerna blir motargumenterade med att det inte finns några bevis.
2:a rundan: kritikerna publicerar bilder och blir motargumenterade med ”uthängningar”! Och ”ögonblicksbilder”
3:e rundan: kritikerna tar många bilder utan att peka ut vilka ekipage som är fotade för att påvisa att det inte är ögonblicksbilder och att man ej heller är ute efter att hänga ut, men blir motargumenterade med att man går ut för hårt.
Jag upplever det som att kritikerna hela tiden försöker anpassa sina framställanden av iakttagelser och synpunkter för att bli lyssnade på, men när ska de bli bemötta med respekt och inte avfärdas som att de är en polariserad grupp? Tror jag det att man bara skriker ännu högre när ingen lyssnar på en. Hur kritikerna än debatterar verkar de stöta på patrull.
Hade SvRF/FEI redan i ”första rundan” av denna debatt svarat med: ”Oj, är det såhär det ser ut? Det är inte meningen. Det ska vi titta närmare på”, eller ”Ja, det är såhär det ser ut och så är dressyrens utveckling” hade man åtminstone bemött kritiken. Kritikerna av modern tävlingsdressyr hade då kunnat slippa frustrationen att inte bli lyssnade på och i det senare fallet istället kunna ta ställning genom att inte besöka dressyrtävlingar.
Nej, jag anser faktiskt att debatten fungerar väl denna gång. Flera namnkunniga personer har uttalat sig och jag vill inte se att kritikernas synpunkter inte heller denna gång blir bemötta, utan snarare bortviftade med argument om att de inte kan föra en debatt ordentligt. Vad kritikerna än säger verkar det vara fel framfört, men det är en svår balansgång mellan att gå ut tillräckligt hårt för att någon ska lyssna, samtidigt som man behöver hålla sig till fakta.
Debatten förfinas hela tiden och man inser att för att komma vidare måste man närma sig varandra. De som skriker högst och hänvisar till fakta som inte är vetenskapligt belagd tystnar efter ett tag då ingen längre orkar lyssna på dem. Enligt mig är debatten i det avseendet självsanerande och jag tycker att det är viktigt att den fortsätter hållas och att den även inkluderar de kritiska rösterna. Om inte de kritiska rösterna inkluderas kommer ingen utveckling ske eller några ställningstagenden kring vart modern tävlingsdressyr är påväg att tas!
För övrigt anser jag att det är civilkurage att gå ut på sociala medier som är öppna för alla och där man framträder med sin riktiga identitet, men givetvis kan man bli bättre på att säga till stewards också. Dock menar jag att för att skapa opinion räcker det inte med att var och en drar sitt strå till stacken i tysthet. Vill man ha förändring åstadkommer man mer om man är fler som stödjer en gemensam sak. Från frågan om huruvida ridning ska vara berättigat friskvårdsbidrag till namninsamlingar för att kunna påverka politiken.
Men jag är helt med dig på att det är kärnfrågorna man egentligen vill åt och bör landa i: Vad är dressyr? Vilket är dess syfte? Hur bör den visas och bedömas? Se bara till att dessa frågor inte debatteras i slutna sällskap, utan försöker inkludera så många som möjligt som ägnar sig åt sporten, oavsett nivå.
Ja, det var ett riktigt bra inlägg av Suvi Räisänen! Och även du sätter fingret på det som gör att jag känner mig splittrad. Jag blir irriterad när ”min” sport hängs ut som hästplågeri, samtidigt som jag tycker att det är bra att debattera etik, synen på hästen och våra tävlingsformer. Sen måste jag säga att jag faktiskt inte blir jätteuppbörd av den publicerade filmen. Ja, det finns några ryttare som rider väl hårt, och det är inte ok. Framför allt reagerar jag på kraftiga tag i stångtygeln och på överböjda halsar i ett par fall. Men jag ser också flera väldigt spända och överladdade hästar där ryttaren bara sitter still och väntar ut. De släpper inte kraven, men bråkar inte heller. Och det är också något som jag tycker är jobbigt i den här debatten – jag vågar knappt skriva det för jag vill ju givetvis vara en hästvänlig ryttare och inte en som tycker hästplågeri är ok.
Jag läste ditt senaste inlägg nu också, men svarar här. Alltså, det här är ju jättesvårt. Något som vi alla som håller på med hästar har gemensamt (tänker jag förutsätta) är att vi vill hästarnas bästa, men det blir som politik i det att alla vill mot samma mål (glada, välmående, motiverade hästar) men menar att vägen dit är olika. Personligen tror jag mycket på vetenskap. Om man jämför det med exempelvis politik om en fråga som handlar om att äldre får dålig vård på sitt boende så har ju de anhöriga som kan larma (och så kan de ju tala för sig själva också 😉 ) men när det kommer till hästarna kan de inte beskriva själva vad de mår dåligt av och inte. Då utser sig många till talespersoner för dessa stumma djur; något som jag tror bottnar i kärlek till hästarna, men det kan ju bli så himla fel…
Att hänvisa till vetenskap när man för dessa debatter tror jag därför är en bra utgångspunkt, men samtidigt är forskning inom häst relativt nytt och många saker som behöver utredas huruvida de är rätt/fel finns ingen forskning kring, och heller inte några statliga medel att upprätta forskningsprojekt om.
Vidare tror jag att det är viktigt att debatten få lov att föras, att någon representant för Svensk Ridsport kan stiga fram, bjuda in och bemöta alla dem/oss som ställer sig kritiska. Vi kommer aldrig kunna bygga broar mellan lägrena om vi inte börjar lyssna på varandra, och då är det faktiskt upp till dem som styr över ridsporten i Sverige att försöka bjuda in dem som slår från underläge, för att visa att det finns intresse av att tala med varandra.
Nu känner jag att detta blev lite rörigt, och inte vet jag om det benade ut ett svar heller, men: vetenskap och att lyssna, för att sammanfatta 😉
Mina funderingar utifrån ditt svar kommer som ett eget inlägg så småningom 🙂