Vad är tränarens sak att kommentera?

Att tränaren hjälper till att hitta ridtekniska detaljer och övningar som utvecklar ekipaget är självklart. Men är det lika självklart att tränaren kommenterar till exempel utrustning? Ska tränaren säga att den tycker att du ska prova att rida på ett annat bett, med en annan sadel eller med en annan nosgrimma? Bör tränaren ha synpunkter på hur utrustningen är anpassad?

Som elev tycker jag nog egentligen att det här är relativt okomplicerat. Ja, jag vill gärna höra tränarens förslag på utrustningsbyte om hen tror att det skulle hjälpa mig. Detta oavsett om jag själv tycker att det jag har för tillfället fungerar eller inte, om tränaren har förmågan att hjälpa mig med ridningen vill jag också höra såna funderingar. När det gäller tillpassning kan jag absolut också tänka mig att få hjälp och råd, men jag vill förstås samtidigt själv tycka att det känns rätt. Jag skulle inte dra åt en nosgrimma hårdare än jag själv vill för att tränaren sa det. Men å andra sidan har jag ju valt tränare som jag har förtroende för. När jag skriver detta minns jag hoppträningen för kändistränaren en gång i tiden. I princip den enda kommentar jag fick var att jag borde ha en martingal. Jag förstod verkligen inte varför, och nej, jag skaffade ingen. I det fallet var jag alltså inte alls intresserad att ta till mig tränarens utrustningstips.

Som tränare känner jag mig inte lika säker. Jag har elever från många olika inriktningar, och många har utrustning jag själv aldrig skulle använda eller har provat. Ibland kan jag känna att utrustningen inte fungerar optimalt för det som de gör på mina träningar. Om jag upplever att de vill satsa på att tävla working equitation tar jag självklart upp det. Annars känner jag mig mer splittrad. Om de tränar för att få omväxling till sin huvudsakliga gren, ska jag ändå föreslå annan utrustning? Där får jag göra en avvägning om utrustningen fungerar bra eller om den ställer till bekymmer för dem.

Ett bekymmer kan t ex vara ryttare som rider med stångbett och neckraining. Det är inte så WE rids och det är svårt för mig att undervisa eftersom jag själv inte rider på det sättet. Men samtidigt – är det ett problem om det bara handlar om att träna för att det är kul, utan sikte på tävling?

Ett annat, och kanske ännu känsligare exempel är när ryttaren har valt att rida utan nosgrimma och hästen gapar och bettet åker in och ut genom munnen. Jag tycker ju som bekant inte om när nosgrimmorna dras åt hårt och vill gärna se att detta regleras och kontrolleras. Men det betyder inte att jag tycker att det bästa i alla lägen är att rida utan nosgrimma. Det är faktiskt mycket sällan jag ser någon rida så att hästen ser helt tillfreds ut utan nosgrimma. Här är ju en fråga – vad är orsak och vad är verkan? Bara för att det kanske SER bättre ut med en nosgrimma, betyder det att det ÄR bättre? Eller är det som en del säger, att nosgrimman bara döljer problem och att det är bättre att låta problemen visa sig och sedan arbeta med dem utifrån det? Jag upplever att det är lugnare och bekvämare för hästen med en lagom spänd nosgrimma som stabiliserar tränset och bettet utan att hindra hästen att röra munnen. Men jag förstår ju att de ryttare som väljer bort nosgrimman inte ser det så.

Hur bör jag som tränare agera då? Jag tar själv inte särskilt ofta upp utrustningsfrågor.  Istället har jag försökt fokusera på att hjälpa ryttaren att hitta en mjuk och harmonisk ridning – det är ju det som är min huvudsakliga uppgift.

Vad tycker ni? Vad vill ni att tränaren har synpunkter på?

2 kommentarer

  1. Idag kom det en elev med sin c-ponny. Flickan är 9 år. Hon hade pullarnosgrimma, pelhamstång och martingal. Så jag frågade varför hon hade denna nosgrimma? Jo, den fick jag med när vi köpte ponnyn och den behöver hon. Ok, tänkte jag och frågade varför hon hade bett med kedja/hävstång. Det visste hon inte men det hade hon oxå fått med. Så sa jag att martingalen gör ingen skada men nosgrimman gör det för att…… och bettet gör det för att….. (satte tygeln i övre ringen, tog bort kedjan) Hon red vidare och efter en stund sa den kloka flickan: Hon känns mjukare nu… och det ser så fint ut utan allt på huvudet..

Lämna ett svar till Kajsa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *