Stormig träning

Igår och idag är vädret gräsligt här. Det är flera minusgrader och blåser 20-22 m/s i byarna. Det kan man kalla obehagligt väder! Markförhållandena senaste veckan har gjort att ridningen har fått stå på sparlåga ett tag, men igår lastade vi in båda hästarna i släpet och åkte till Ystad och tränade. Bara att lasta var ett projekt i sig – det gällde att fort få in hästarna och stänga dörrarna. När jag stod i transporten och det var öppet rakt igenom fick jag hålla mig fast i bommen för att inte blåsa ur.

Stormen och den sparsamma ridningen gjorde förstås Grao lite extra taggad. Men trots att han är på tårna är han numera ganska ridbar. Det lurade oss lite att tro att allt var lugnare än det var tror jag. Tidigt i passet arbetade vi vidare med hans egenbalans genom att jag länger tyglarna när han vill hänga i dem. På så sätt låter jag ju honom själv hitta sin balans. I Ystad är det så att vi har lektion på ena halvan av ridhuset. Bakom ett staket, på andra halvan, har ridskolan lektioner. När jag precis passerat staketkortsidan klappade ridläraren i händerna för att påkalla sina elevers uppmärksamhet. Grao uppmärksammade det också. Kan man säga. Jag fick stopp ett halvt varv senare och konstaterade att just idag ska jag kanske inte ge riktigt så långa tyglar.

I övrigt blev det en bra lektion, där vi fortsatte med att arbeta för att han ska ta mer vikt på höger bak. Det är lite intressant det där – det är samma svaghet vi arbetar med, men den uttrycker sig väldigt olika varje gång. Framför allt är det olika vilket varv som är lättast att rida. Ibland är det höger varv som är lättare. Då kan det till exempel vara svårt att få honom att ta stöd på yttertygeln och kliva fram med höger bak mot höger tygel. Igår var det tvärt om, då var det högervarvet som var svårare och vänstervarvet kändes lätt. I högervarvet försöker han då hela tiden flytta över mig till yttersidan så jag ska sitta på vänster sida. Jag tycker att jag hänger in mot mitten, i höger stigbygel och med överlivet inåt. Då är jag mitt över honom! När jag jobbat så ett tag och sedan byter varv till vänster igen så trampar han finfint mitt under mig och jag har både påskjut och lyft. Jag kan tänka lite framåt och få en fin ökning eller tänka lite tillbaka och öka kadensen.

Galoppen gick fort igår, när Grao själv fick välja. Vi lät honom gå relativt fort, och arbetade med vikt och placering. Det blev många varv på volten på en häst som aldrig tröttnar på att galoppera, ett tag kändes det som jag satt på en speedad karusellhäst ungefär. I höger varv fick jag jobba med att först ställa, sedan leda. Då hittade vi bättre balans. Jag varvade att följa spåret med att gå på 20-metersvolt och göra små volter, både från spåret och från stora volten. I de små volterna vill han gärna sno runt och göra en ganska liten volt, just nu ska jag acceptera det och bara se till att böjningen och vikten är åt rätt håll.

Mina narcisser inne i huset har blivit helt galna, de blommar som bara den och doftar vår! Det behövs just nu, det är äckligt kallt i vinden ute.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *