Opp i galopp

Måndagsträningar verkar ha blivit vår nya grej, igårkväll var vi hos Paulinda igen. Även om det är rätt intensivt att åka och träna efter jobbet, och det blir rätt sent – jag har ju en timme i varje riktning att köra – så är det ändå bra att kunna träna en vardagkväll. Det är kul att träna på helgen också, men det låser ju upp en av helgdagarna mer eller mindre helt. Nu går vi ju in i en tid då alla ljusa och lediga timmar är värdefulla och behöver tas tillvara.

Att träna ger ju också en massa energi, särskilt när det blir en riktigt bra träning, som igår. Vi fokuserar enligt planen på Msv C-programmen nu, och jag föreslog att vi skulle hålla oss till galoppen. Paulinda tyckte det var en bra plan, traven gör han redan rätt bra och det finns mer att jobba med i galoppen. Hans galopp är ju i grunden bättre än traven, men här finns det också större spännvidd mellan att göra saker bra och mindre bra. I traven blir det just nu rätt ok hela tiden liksom.

Vi började med att testa av den förvända galoppen på linjen som ingår i Msv C:1, ”glasstruten”. Man vänder halvt igenom från C till B, rider en halv 20-metersvolt från B till E, sen tillbaka till G och rakt ut till C igen, en glasstrut helt enkelt. Galoppen är bra, balansen och formen i förvända är bra, det som var lite svårt var slutet på vägen, när vi kommer upp på medellinjen ca 6 meter från kortsidan och ska rida rakt fram något språng innan vi vänder. Där blev Grao väldigt osäker åt båda hållen och galoppen blev vobblig. Jag fick träna på att sitta rätt och leda med innerhanden för att tydligt visa honom åt vilket håll han ska vända vid kortsidan. Svårigheten med en så känslig häst är att visa tydligt, men samtidigt se till att han inte vänder direkt när han förstår åt vilket håll han ska.

Enkla byten är ju, trots namnet, svåra! Vi fick träna dem rakt över ridbanan, inte på de korta diagonaler där de ligger i Msv C:1. I Msv C:2 har man fördelen med att de ligger utmed en vägg, men vi tränar dem där det inte finns väggstöd så de ska funka även mitt på banan. Här gäller det ju att samla ända in i övergången till skritt, så tempot är skrittempo men med goda och luftiga galoppsprång. Det får inte kännas bromsigt i samlingen, utan den ska vara mjuk och framåttänkande. Vi fick bra avbrott till skritt idag, utan mellanliggande steg i trav eller annan gångart, men ibland blev det just bromsigt. Jag fick två övningar för att komma tillrätta med detta. Den första är ganska naturlig – lägg övergången ett par språng efter medellinjen, skritta genom svängen och fatta galopp på spåret. Jag fick även göra som jag gjort på Amelia så många gånger, vända över och bara fortsätta i galopp, företrädesvis tillbaka så jag fortsätter i rättvänd galopp och inte förvänd. Den andra övningen hade jag inte gjort innan, och den visade sig vara mycket bra för just det här arbetet. Istället för att göra en övergång till skritt vid medellinjen lade jag en tiometersvolt i galopp. Genom att Grao inte visste om vi skulle lägga volt eller övergång så bromsade han inte, men han kunde ändå samla. Volten bidrar ju också till samling, och ur volten kunde vi sedan göra bra övergångar till skritt.

En intressant sak med enkla byten är ju att det i WE är 1-3 skrittsteg, och i dressyr 3-5 skrittsteg som är angivet. Det innebär ju i praktiken att det i WE är 1 eller 3 steg och i dressyren 3 eller 5 steg. Tar man två eller fyra steg hamnar man förstås i samma galopp igen. Men jag har insett att i dressyren vill domarna inte se 3 steg, de vill se 5. De vill hinna se ”riktig skritt” i det enkla bytet, och på 3 steg hinner man inte visa skritten. Jag tror till och med, men har inte belägg för det, att du skulle få bättre poäng på 7 skrittsteg än på 3, förutsatt att det är 7 bra skrittsteg. Det är ju lite lurigt, men det gör att jag alltid siktar på 5 steg.

Vi tränade även en del uppridningar på medellinjen. Vi konstaterade att vår ”bra sida” att rida upp ifrån har växlat, från att ha varit vänster galopp till att nu vara höger. Även här jobbade vi med tiometersvolter, nu ut från medellinjen till spåret och tillbaka till medellinjen. Det hjälpte oss att bibehålla eftergiften i innersidan och var också nyttigt eftersom det blev så tydligt om vi klarade av att hitta tillbaka till medellinjen direkt efter volten.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *