Grao och jag har just nu fler tränare än någonsin. Igår var det Olof som tränade oss, och vi fortsatte med samma fokus som vi hade i helgen – rakriktning och byten.
När det gäller rakriktningen tycker jag att vi kom vidare en bit. Det handlar inte bara om att spåra längre, utan nu jobbar vi ganska seriöst med att få upp hela hästen under mig, jämt och med lika mycket vikt på båda bak. I vänster varv fick jag rida ”klassiskt” med inner skänkel mot ytter tygel – men genom att höja den högra, yttre tygeln en del och samtidigt låta vänstertygeln droppa fick jag efter ett tag en ganska anmärkningsvärd effekt. Grao kom upp jättefint i formen på yttertygeln och det kändes som om hela bogpartiet lyftes och bakbenen marcherade stabilt på, mitt under mig. I höger varv jobbade jag efter samma princip, men anpassat efter varvet – vilket gjorde att det blir mer jämt ridet på båda sidor då, men fortfarande var det en viss höjdskillnad på händerna.
Olof tyckte det var toppen att Grao bytte såpass okomplicerat, även om vi inte fick till jättemånga rena byten den här gången. Han hade väntat sig mycket mer drama! Vi fick flera gånger byte bak först, vilket ju ändå är ”bättre dåligt” och det är ju helt enkelt så att det är jag som måste få in tekniken bra för att det ska funka. När jag gör rätt så blir det bra. Jag fick jobba med att ha bra galopp i uppförsbacke in i bytet, och att försöka sitta still och hålla galoppkvaliteten genom bytesförsöket, så jag bara kan försöka igen om det misslyckas.
