Häromdagen när jag red slog det mig att övningen ”tre volter” som finns i dressyrprogrammen i WE kan fungera bra för att illustrera skillnaden mellan ”framme för skänkeln” och ”framför skänkeln”.
Om du rider volterna precis som de är i WE-programmen, dvs först en 20-metersvolt i mellangalopp, följt av en 15-metersvolt i arbetsgalopp och en 10-metersvolt i samlad galopp, alla från samma punkt, så måste hästen vara framför skänkeln för att volterna ska bli bäriga och övergångarna stabila. Varje gång du gör en övergång till ny volt och högre grad samling får du upp hästen lite mer framför dig. På så sätt hjälper även övningen till med att öka graden av ” hästen framför skänkeln”. Ju bättre övningen fungerar, desto bättre har du troligen hästen framför skänkeln.
Om man däremot väljer att göra volterna tvärt om, dvs börjar med den samlade lilla volten och sen går mot större och snabbare – då kommer du direkt märka hur väl du har hästen framme för skänkeln. Du kommer ju behöva ha en omedelbar respons framåt vid varje övergång, ju tydligare och bättre den är, desto mer är hästen framme för skänkeln.
