Jag har ju varit borta, och det innebär att Grao har haft semester. I tio dagar har han bara gått i hagen och haft det bra. Vi mjukstartade igår med lite lätt longering för att kolla av explosiviteten. Den var helt klart under kontroll. Idag var det alltså läge att sitta upp och kolla om han fortfarande är inriden. Det var ju min vän Johannas mamma som påpekade att hennes hästar troligen fortfarande var inridna när Johanna klagade på att vintern var så kass att hon fick börja från början med dem – ett utmärkt uttryck konstaterade vi! Dessutom när det gäller Grao är jag aldrig helt och hållet säker på att han verkligen fortfarande är inriden 😀
Väderförutsättningarna idag var dessutom sådär. Det blåste rätt rejält och till och från regnade det. När jag satt upp kändes det som om han kunde explodera precis när som helst – och ett par gånger gjorde han det också. Jag hade bestämt mig för att ta ett väldigt kravlöst pass – just för att kolla av inridningen och läget efter vilan. Jag höll fast vid det och skrittade i knappt 20 minuter först. Vi gjorde skänkelvikningar och skolor och red dessutom igenom Lätt A:1 – fast helt och hållet i skritt. Jag ska tävla det programmet i helgen. Att skritta hela programmet tycker jag är jättebra på flera sätt. En bra sak är att jag lär mig programmet, en annan är att man i skritt hinner rida väldigt noga. Det gör att jag inte bara lär mig vägarna, jag kan också pränta in hur jag behöver rida för att rida programmet väl.
Efter lång och noggrann skritt kändes det som om det mesta av spänningen hade släppt. Då tog jag några varv i trav och galopp och kände på lite övergångar. Det blev inte alls mycket, kanske 5-6 minuter totalt. Att alla övergångar funkade, att han var på hjälperna och kändes hyfsat rakriktad tyckte jag var tecken på att han fortfarande är inriden, så då nöjde jag mig för dagen.
