Den portugisiska utbildningsskalan jämförd med den tyska

Målen med det tyska och det portugisiska utbildningssystemet är påtagligt lika. I båda fallen strävar man efter att få en häst som är lätt för hjälperna, mjuk och som bär vikt på bakbenen. Vägen dit och terminologin kan dock skilja sig något åt, men även där finns stora likheter. I båda systemen pratar man till exempel om vikten av takt, frihet från spänningar och liksidighet. För ett antal år sedan skrev jag om detta till Hästmagazinet.  Här kommer en kraftigt förkortad version av artikeln med fokus på de båda skalorna.

João Lynce är en portugisisk tränare som regelbundet besöker Sverige och tränar såväl dressyrekipage som ekipage som satsar på Working Equitation.

–Dressyrridningen har sitt ursprung i den militära ridningen, såväl här på den iberiska halvön som i norra europa. Men det finns en ganska stor skillnad i sättet att rida. I Nordeuropa har man haft lite tyngre hästar och stridit med snabba framstötningar och reträtter. Här har vi istället haft mindre, smidiga hästar och stridit man mot man. Den ridstilen har sedan konserverats i och med att vi har tjurfäktningar till häst, där tekniken är densamma, förklarar han.

 

Idag är målet för den portugisiska dressyrutbildningen densamma som för den nordeuropeiska, men vägen dit ser lite annorlunda ut. João Lynce har sammanfattat den portugisiska utbildningsskalan på följande sätt:

grafik-portugal-copy

Lugn och framåtbjudning är pyramidens bas, det nödvändiga utgångsläget. Det betyder att hästen skall vara avslappnad och gå framåt med kontakt med tyglar och skänklar. Redan här kan man arbeta med sidvärtsrörelser och volter för att få hästen elastisk.

Rundhet betyder att hästen skall arbeta med en flexibel överlinje, såväl i längdled som i sidled. Även här är sidvärtsrörelserna viktiga, och portugiserna arbetar mycket med skolor och övergångar mellan skolor i samtliga gångarter. Skolorna i skritt är extra viktiga i de nedre delarna av pyramiden.

Rytm betyder att hästen går med en kadens och hittar sin balans. ”Hästen skall vara som en ballerina” förklarar João, allt skall se lätt ut och vara harmoniskt.

Samling, eller ”koncentration” som João ibland kallar det för är det sista steget i pyramiden. En häst i samling är lätt och mjuk med bra kontakt. Ryttaren rider nästan uteslutande med sätet och inga hjälper syns. Hästen är i tydlig uppförsbacke och har stor bogfrihet. Den är i balans och kan utföra rörelser som piaff och passage.

Basen på pyramiden symboliserar den nivå dit alla hästar och ryttare kan nå. Ju högre upp i pyramiden, desto färre ryttare och hästar når dit. Pyramiden fungerar även som en modell för hur ridpassen läggs upp – grunden är lugn och framåtbjudning, sedan bygger man på med övningar som ger rundhet, rytm och så småningom även samling – under förutsättning att häst och ryttare nått så långt.

Den tyska utbildningsskalan

Den tyska utbildningsskalan, som många svenska ryttare arbetar efter, finns beskriven i Ridhandboken del 1. Denna bok är en översättning av den tyska ridhandboken som gavs ut av det tyska ridsportförbundet för första gången för 40 år sedan. Den är i Tyskland och även numer i Sverige, standardverket när det gäller grundkunskaper om ridsporten.

grafik-tyskland-copy

Utbildningsskalan gäller såväl unghästens utbildning som den regelbundna träningen av den utbildade hästen. Delarna är beroende av varandra och fungerar i samspel. De är indelade i tre huvudsakliga grupper enligt vänsterspalten.

Takt handlar om regelbundenhet i gångarterna. Takten skall behållas på raka och böjda spår, i tempoväxlingar, övergångar och vändningar.

Lösgjordhet innebär att hästen skall vara fysiskt och psykiskt fri från spänningar. En lösgjord häst är beredd att sträcka halsen framåt-nedåt i alla tre gångarterna.

Stöd är den mjuka, stadiga kontakten mellan ryttarens hand och hästens mun. Stödet ska vara ett resultat av en påskjutande kraft bakifrån och får aldrig åstadkommas genom att tyglarna verkar bakåt.

Schvung innebär att hästen energiskt lyfter fötterna och för benen långt framåt. Detta kräver lösgjordhet och stöd. Ryttaren känner en tydlig impuls från bakdelen och ryggmuskulaturen tar upp rörelsen så ryttaren sitter bekvämt.

Rakriktning betyder att bakdelen och framdelen rör sig på samma spår, såväl på rakt som böjt spår. Endast en rakriktad häst är lika ridbar i båda varven.

Samling innebär att hästen bär mer vikt på bakbenen och att framdelen avlastas och därmed blir hästens frambensrörelser friare. Känslan är att hästen går i uppförsbacke.

Samtliga steg i utbildningsskalan syftar till att öka hästens genomsläpplighet – ridbarhet. Det betyder att hästen är beredd att lydigt och avspänt svara på ryttarens hjälper.

”Man kan tala om genomsläpplighet när hästen, lösgjort och lydigt, reagerar lika mycket i båda varven för de framåtdrivande, de förhållande och de sidförande hjälperna. Genomsläpplighet är det avgörande kännetecknet på att hästen är korrekt riden.”

 

 

 

 

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *