Äntligen träning igen

Nu är vi igång rätt så bra, Grao och jag, efter vår månadslånga vila, så i veckan hade jag bokat in vår första träning på nästan två månader. Vi åkte till Paulinda en vardagkväll – det tar ju lite tid men så här års vill vi kunna utnyttja helgerna till att rida i dagsljus. En bra sak med att jobba hemifrån är ju att vi dessutom kan komma iväg rätt mycket tidigare. Annars ska jag först åka från jobbet hem, 40-45 minuter, sen åka tillbaka samma väg, passera jobbet och köra ytterligare ca en kvart förbi. Just att det är samma väg spelar förstås ingen roll, men det känns ändå lite tråkigare än att köra åt andra hållet. Tänk om jag hade kunnat ta med hästen till jobbet träningsdagar liksom! Nåväl, nu har jag ju bara fyra meter från min arbetsplats till stallet, så hemresan går fort.

Jag rider för tillfället dressyr i Ulriks förra sadel, som förövrigt är en specialbyggd variant på Passier Corona – det namnet har fått en helt annan klang sedan han köpte den! Min fina Erreplus hänger till försäljning på Sadelmagasinet. Jag väntar ju på min nya Amerigo, men den här sadeln fungerar bra i väntan på den nya. Paulinda och jag pratade lite sadlar i början med anledning av detta, och hon var jättenöjd både med hur jag satt i sadeln och hur Grao verkar fungera med den. Det är ju skönt att veta att nödlösningen så länge inte är så illa – jag är rädd att min sadel inte hinner komma innan jul och då lär det ta nästan en hel månad extra på grund av helgerna.

Min önskan var att ägna det här första passet efter vilan till grunder, och framför allt jobba med rakriktningen som jag ju tycker har blivit lite sämre än innan vilan. Paulinda var på det hela taget nöjd med hur vi såg ut och hur bra vi hanterat vilan båda. Hon höll med om att rakriktningen inte riktigt är bra, men tyckte att jag hade behållit ridningen i kroppen bra och att Grao var både stark och spänstig. Vi övergick till att arbeta en del med förvända galoppen. Där blir det ju jättetydligt att han inte jobbar riktigt rakt och vi fick en del trassel i den vänstra förvända. Jag fick jobba mycket med att han halsen rak men nacken ställd, både på rakt spår och i förvända, och det är inte det lättaste när hästen helst vill slingra sig ur den jobbiga raka ramen.

Som avslutning testade vi lite passage igen – det är ju jättelänge sedan vi red passage, men han kändes redo och villig. Först hade jag problem med att verkligen ha honom framme för skänkeln, men när jag fick till det fick vi en del passage som jag verkligen var nöjd med. Avslutningsvis tränade vi några halter, med fokus på att faktiskt stå still så länge jag vill. Det är inte det lättaste det heller!

Det är verkligen skönt att vara på gång igen, och att ha en sadellösning som funkar så jag kan träna vidare. Jag hoppas på många kul träningspass under julen.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *