Bra människor – och någon enstaka mindre bra

Idag när jag red Grao blev jag irriterad på folk som inte tänker sig för. Vår ridbana ligger intill en mindre väg. Där kör lastbilar, traktorer, tröskor, betesupptagare, epatraktorer, cyklar, ja i princip alla fordon du kan tänka dig. Våra hästar har inga problem med det. De är vana. Men idag när jag red på banan kom det en bil från varje håll. Jag var fokuserad på ridningen, så jag vet inte exakt vad som hände, men jag uppfattade det som om de båda två körde ganska fort i förhållande till vägens storlek. I vilket fall så lägger sig den ena på tutan, och släpper inte. Den tutar hela vägen förbi ridbanan. Min häst är trafiksäker, men inte idiotsäker. Han har helt enkelt inte träffat tillräckligt många idioter för att bli van. Han blir alltså skrämd och kastar sig. Det tar ett bra tag innan jag har kontroll på honom och situationen igen. Sen blir han rädd för varenda bil som kommer förbi under ett tag, och jag får sitta och rida långsamt och noggrant tills jag känner att det hela ger med sig och han kan gå utan att bry sig om bilarna. Tack och lov löste det sig på någon halvtimme, men jag ska erkänna att jag var både arg och irriterad på bilen som passerade. Samtidigt så vet ju jag inte exakt vad som hände. Han kanske hade en väldigt god anledning att hänga sig på tutan? Jag inser ju att inte alla människor förstår att det är rätt korkat att göra det några meter ifrån en häst, särskilt som vi ju har lite buskar mellan vägen och ridbanan. Fast jag kan nog tycka att det ändå är rätt ouppmärksamt på omgivningen att inte se hästens reaktion…  Det är ju bara att inse – det går inte att idiotsäkra världen. Jag har en känslig häst, och jag får istället träna både hästen och mig på att hantera idiotgrejerna på ett så säkert sätt som möjligt.

De allra flesta människor är dock omtänksamma och välvilliga. Det fick vi särskilt erfara igår. Vi var borta över dagen när grannen ringde. Undertråden i vår hage, där hästarna gick, hade gått av. Med hjälp av instruktioner om var elaggregatet fanns mm lagade han tråden åt oss. Mycket hjälpsamt, uppmärksamt och snällt, vi är så glada över så bra grannar! I morse upptäckte jag dessutom en lapp på den dörr som vi inte använder till vardags. En annan person, som vi inte känner, hade cyklat förbi och sett den trasiga undertråden. Hon hade bemödat sig om att stanna, gå upp till gården och när hon inte hittade oss skriva en lapp för att uppmärksamma oss på att tråden var av. Jag sa väl att de flesta människor är fantastiska?

I det här fallet var det trots allt ingen akut fara för hästarna. De har respekt för elstaketet och så länge en tråd är hel går de inte ut. Men det känns ändå så bra att veta att folk här ställer upp för varandra.