Vem är naiv?

Ett vanligt argument i diskussioner som rör t ex brottslighet, migration och hur vårt samhälle utvecklas är att de som inte är kolsvart negativa är naiva. Det klassas som naivt att inte ”se” att vi är på väg åt fanders i Sverige. Att inte se att vi håller på att tas över av muslimer. Att inte se att vår välfärd monteras ner. Att inte se att vi håller på att bli ett laglöst land. Att tro på ”alternativmedier” anses till exempel inte naivt. Att tro på traditionella medier däremot är naivt. Att tro på forskning är naivt. Att tro på lösa och påhittade påståenden som ifrågasätter forskning är ”källkritiskt” och bra. 

Hur blev det egentligen så här? Hur blev ”källkritisk” att ifrågasätta utsagor som presenteras i publicerad och granskad forskning, som följer de vedertagna forskningsprinciperna? Och hur blev det att vara källkritisk att anamma tendentiösa ”alternativa sanningar”?  

Att vara källkritisk innebär ju att kritiskt granska källan. En forskningsstudie där metoden är tydligt beskriven och studien ska kunna upprepas av andra med samma resultat är en ganska tung källa. en lös åsikt från någon som inte tycker så är inte lika tung. Traditionella medier och undersökande journalister är bra på att granska sina källor. Så kallade ”alternativmedier” är det inte alltid, och kanaler som har en tydlig tendentiös slagsida är ju definitivt inte några klippor att luta sig mot här.

Tyvärr är det här med naivitet förstås ett ganska effektivt argument. Att se en ljusare världsbild är lätt att koppla ihop med naivitet, som kontrast till den mörkare världsbilden som med samma resonemang kommer sig av att du inte blundar för negativa fakta. Och vem vill vara naiv? Vem vill känna sig som om hen väljer att inte ta in hela bilden? Problemet är att detta blir ett effektivt verktyg för att skapa ”nyttiga idioter”. 

Nyttiga idioter är ett begrepp som handlar om personer som i god tro sprider illasinnad och tendentiös information. Genom att paketera det som ska spridas på ett smart sätt (se även inlägget om att vi hellre delar negativa och onyanserade saker) kan till exempel en antagonist få personer utan ont uppsåt att arbeta för dem. Det kan handla om att sprida felaktiga budskap, men även om att skapa osäkerhet och splittring i en befolkning, eller kanske en starkare politisk polarisering – vilket ju faktiskt är en effekt av en förenklad världsbild snarare än av en komplex sådan. Jag vill hävda att det är den nyttiga idioten som är naiv. Faktiskt.

3 kommentarer

  1. Källkritik handlar ju inte heller om att inte lita på den källa man använder utan att använda den och _samtidigt_ vara medveten om vilka problem källan kan föra med sig i form av agenda och kontext.

    1. Ja, precis, klokt uttryckt! Jag får då och då höra att Wikipedia inte är pålitligt om man är lite källkritiskt lagd. Jag menar att det är helt fel, förstår du hur Wikipedia fungerar är det en mycket användbar källa. På samma sätt som NE är användbart om du förstår kontext och hur den fungerar och tas fram.

  2. Amen to that, jag menar båda ovanstående skribenter. Jag kan bara instämma, men samtidigt tycka att problemet ”föder” sig själv och får ny näring oupphörligen.

    Själva grunden till det hela handlar väl ändå mycket om utbildning, vill jag tro – och däri ligger väl egentligen många av världsproblemen. Inte alla, men många.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *