För ett par år sedan skrev jag ju om lättridning och fördelarna med att tillåta lättridning på tävling. Jag känner att frågan är väl värd att återkomma till. Under sommaren hade jag funderingar på att starta brittiska onlinetävlingen Dressage Anywhere, och kollade därför in en hel del brittiska dressyrprogram. Jag insåg att i Storbritannien har de en helt annan inställning till lättridning än vad som är gängse i svensk dressyr. Upp till ungefär Lätt A-nivå är det tillåtet att rida lätt när man vill i travdelen av programmen. Lättridning i ökningar är tillåten på ALLA nationella nivåer, alltså ända upp till motsvarande Msv A. Det är först på FEI-nivå som man måste sitta ner även i ökningarna.
Jag kan se stora fördelar med detta. För det första tycker jag att det är trevligt med valfriheten. En spänd häst är lättare att få avspänd om du kan rida lätt. Är hästen inte spänd är det ändå positivt att kunna rida lätt i travökningarna. Det ger hästen helt enkelt bättre förutsättningar att öka väl om den dessutom inte behöver balansera en studsig ryttare på ryggen. Och det där är ju för det mesta en spiral som kan gå åt ena eller andra hållet – en studsig ryttare får hästen att spänna sig, en spänd rygg får ryttaren att studsa. Kan du istället få ryggen avspänd genom att rida lätt blir det lättare för hästen att öka och därmed blir det lättare att sitta ner i ökningen. Jag rider lätt i alla ökningar som inte är på tävlingsbanan. Det gör att jag ger min häst förutsättningar att hitta hur han ökar utan att jag är i obalans – och ökar chansen att vi båda faktiskt är i god balans de gånger jag är tvungen att sitta ner, på tävling.
Jag rider även lätt under en stor del av travpassen på träning. Det är inte alltid lätt att rida lätt dock. I vissa moment kräver det rätt god balans och timing för att ge hjälperna rätt. Att rida lätt i skolor och samtidigt få dem balanserade, bra och samlande kräver lite teknikträning. Det kan vara betydligt lättare att få till timing och balans när man sitter ner. Mitt mål är att kunna rida bra och inverka rätt både under nedsittning och lättridning. Det ger mig mer verktyg och ett bredare register i min ridning. Jag upplever att det finns ryttare som inte vill rida lätt under träning, för att ”i dressyr gör man inte det”. Det är självklart viktigt att kunna sitta ner i traven, men jag tycker att det är synd att inte använda sig av det bredare register som du får om du inkluderar lättridningen. Jag red till och med lätt i början när jag introducerade passage för min häst. Lättridningen gjorde det lättare för honom att få upp ryggen i passagen. Nu gör jag inte det längre, men jag rider gärna lätt när jag går ur passagen och över i trav. Det hjälper mig att få tydliga övergångar och hjälper honom att förstå att han ska växla från att skjuta ifrån uppåt till att skjuta ifrån framåt. Jag rider dessutom än så länge gärna på i ganska långa steg i övergången just för att få den tydliga skillnaden mellan passage och trav.
Jag skulle gärna se en förändrad syn på lättridning i svensk dressyr, och jag tror att en ändring i synen i tävlingsreglementet skulle kunna få ett genomslag även i synen på lättridning under träning även av hästar som inte längre är unghästar.
