Ofta hör man att hästar ska ha variation i arbetet för att de inte ska tröttna. Framför allt handlar det om vanlig dressyr på ridbanan – det anses bli tråkigt för hästen om den inte får hoppa, galoppera och göra andra saker.
Jag tror absolut att det är bra för hästar att ridas varierat. Men det är framför allt av fysiska skäl. Genom varierad träning arbetas kroppen mer mångsidigt och framför allt är det bra för hållbarheten att variera underlaget. Däremot förstår jag inte riktigt resonemanget om att hästar tröttnar på att ridas på ridbanan en timme sex dagar i veckan.
Hästarnas hela liv består av upprepning och rutiner. Dagarna ser ungefär likadana ut, de äter samma mat, de går i samma hage med samma kompis. Det tröttnar inte hästarna på. Tvärt om, hästar är rätt trygga med att känna igen sig. Varför skulle de då tröttna på om just den timmen du rider är likartad?
På samma sätt upplever jag att det går att utnyttja att hästar blir trygga av att göra saker de är vana vid och känner igen på ridbanan. När Xipo var yngre och lite osäker red Ulrik alltid exakt samma uppvärmning. Han hade ett ”program” på ungefär 25 minuter som han alltid red igenom innan han gjorde något annat. Det var uppbyggt så att han stämde av grundläggande hjälper och värmde upp, men framför allt skapade det trygghet.
Jag är inte lika konsekvent med Grao, men jag har ändå vissa saker jag gör ofta och regelbundet. Dessa tar jag gärna till på en spänd framridning, för att ge honom något bekant i det obekanta och göra det lätt för honom att förstå vad som förväntas av honom. Jag signalerar att det är precis samma sak som hemma, samma förväntningar, samma uppgifter.
Sen behöver vi förstås introducera nya saker för att gå vidare, och som ryttare kan det ju dessutom finnas många saker som vi vill göra tillsammans med hästen. Men jag vill ändå hävda att hästar inte tycker det är tråkigt att göra samma sak hela tiden. Om det upplevs så är det antagligen något annat som är fel, eller ryttaren som överför sin känsla på hästen.
