Nästa steg i jakten på sadeln

Idag har Grao och jag varit och provat sadlar. Vi åkte till min tränares gård, då hans sambo Josefine provar ut och säljer Equipe-sadlar. Det är ett av de märken som jag trodde skulle kunna fungera bra, bland annat eftersom de är relativt korta och gjorda för rörliga hästar.

Grao var som vanligt spänd då det var något nytt som skulle hända. Han har inte heller varit på det här stället tidigare, men han tyckte ändå det lilla ridhuset i industriellt avskalad design var rätt ok. Josefine var fantastisk med att låta oss ta den tid vi behövde, att i lugn och ro försöka bena ut vad som är sadelrelaterat och vad som är omgivningsrelaterat i hans reaktioner.

Josefine visade och berättade om sadlar och exteriör, och jag fick faktiskt se Graos rygg med lite nya ögon. Jag som ser honom varje dag har inte riktigt uppmärksammat hur mycket han ändrat sig över tiden.  Han har musklat sig och grovnat en hel del.

Han har rejäla bogar och stora, rörliga bogblad. Det gör att det bildas som en liten grop bakom. Jag undrade om min sadel klämt så han blivit muskelfattig där, men det menade Josefine att han inte hade. Hon tyckte istället att han musklat sig fint sedan hon såg honom sist. Hon sa att gropen där är helt naturlig för en häst med stora bogar som han. Däremot kan den göra att en sadel som har rätt vinkel på bombenen ramlar ner lite och hamnar framstupa. Rättar man till det med en smalare bomvidd finns det istället risk att han blir klämd där. Hon förklarade att det därför kan vara värt att rida med en padd som lyfter lite därfram. På så sätt kan sadeln både ha rätt vinkel på bombenen och ligga i rätt balans. Hon konstaterade även att han höjer ryggen mycket när han arbetar, och särskilt i galoppen. Det har jag ju själv tidigare observerat, och insett att det är absolut nödvändigt att prova sadeln uppsuttet i alla gångarter.

Vi testade sadlar i både 17 och 17,5 tum, och tyckte båda att han upplevdes mer nöjd med den kortare storleken. Tursamt nog fick jag bra plats i 17-tumssadeln också och satt minst lika bra i den som i 17,5.

Det vi kom fram till skulle fungera är en Equipe Olympia 17 tum, +2 i bomvidd, med korta kåpor och minsta varianten av knästöd – både på längden och höjden. Hon hade ingen begagnad sadel i närheten av det för tillfället, så ska jag ha en sån måste jag köpa en ny. Jag har kollat runt lite på begagnade, och det finns ett gäng som kostar runt 25 000. Då får jag inte de korta kåporna eller korta stöden. Jag får troligtvis inte heller det lite tjockare kalvskinn som jag kan välja om jag köper en ny. Nästa vecka har jag bokat in en provning till, av ett annat märke. Efter det ska jag bestämma mig för om jag ska beställa en ny eller hur jag gör.

En sak till som jag kom fram till var att jag måste hitta en bättre nödlösning än den jag har nu. Om jag beställer en ny sadel tar det ju en till två månader innan jag har den. En kompis hade en korrektionspad till salu – jag började med att köpa den. Sen ska jag prova runt med den och ett par olika sadlar. En fördel är att jag nu vet lite bättre hur jag ska tänka för att hitta rätt.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *