Under perioder jobbar vi ju mycket i skritt.Det är ibland en nödvändighet, eftersom vi tränar på vår utebana året om. Visst åker vi till ridhus för att träna också, men det är skönt att kunna lägga rätt många pass hemma även när det är fruset. En förutsättning är ju förstås att vi häller banan helt plan, men det är vi rätt duktiga på. Ofta kan vi också salta, men ibland går inte det. Då är det bra att kunna träna i skritt också, det funkar ju nästan alltid.
Därför var det lite roligt när vi hittade den här guiden från FEI om bra träning i skritt. Den beskriver ju i stort hur vi arbetar, både dagligen framför allt under den relativt långa skrittuppvärmningen (Ulrik är mer noga och gör en längre uppvärmning än jag, men även jag har inspirerats och lägger rätt mycket arbete i skritt i början av passen) och så under de perioder då vi är hänvisade till skritt på vår ridbana.
Jag vill särskilt betona två avsnitt ur guiden, som vi lägger mycket tid och arbete på – arbete som vi har stor nytta av när vi rider i andra gångarter också. Den första är att hela tiden se till att ha hästen på hjälperna. Det kan låta självklart, men faktum är att det hela tiden krävs fin-instämning för att ha hästarna exakt så där alerta och kvicka på små och mjuka hjälper. Det kräver förstås också att ryttaren har kroppskontroll och kan ge små signaler som samtidigt är tydliga och inte försvinner i bruset. Detta är utmärkt jobb att göra i skritt, då hinner båd ehäst och ryttare med och det går att vara extremt exakt.
Den andra delen är släkt med den första – att flytta sidvärts i skänkelvikningar, öppnor, slutor, framdelsvändningar och bakdelsvändningar. Där vill jag även lägga till halter och ryggningar utöver vad som nämns i guiden. Det handlar förstås om att hästen ska vara lyhörd för hjälperna även när de är sidförande, men det handlar även om hästens rörlighet och ”manöverbarhet”. Det är jättenyttigt att träna på att göra ett visst antal steg, men även på att kunna kontrollera hur stora stegen ska vara åt sidan, framåt, bakåt eller på stället. Takten är ytterligare en faktor här – och den kan ibland nästan vara svårare att få till i skritt än i högre gångarter, eftersom den är långsammare.
Det som jag sista dagarna har lagt till i mitt skrittarbete, men i slutet på passet ,är ridning på en hand. När man rider svår klass WE är ju allt på en hand, och det mesta är i galopp eller skritt även om det finns lite trav i dressyrprogrammet. Vi har börjat med skritten, på vanligt tränsbett. Att kunna växla mellan öppnor, slutor, vändningar och skritt rakt fram på en hand med små och osynliga hjälper är en bra början och ett första steg mot mycket svårare saker.
