Ridbaneskötsel – torka

För att ridbanan ska vara riktigt bra behövs det fukt i underlaget. På vår förra gård var det inte så problematiskt – ån Lidan rann ju rakt genom gården. Med hjälp av en pump, en del slang och flera seriekopplade spridare vattnade vi banan relativt enkelt.

På den här gården är det svårare. Vi har kommunalt vatten, och oavsett om det är formellt bevattningsförbud eller inte tycker vi inte att det är rätt att använda det för att vattna ridbanan. Då återstår att sköta ridbanan väl och försöka hålla kvar den fukt som finns.

Sanden torkar av kontakt med luft. Alltså vill vi ha banan så kompakt och slät som möjligt, för att minska ytan som det kan avdunsta ifrån. Vi vill inte heller bearbeta materialet mer än nödvändigt, då det förstås också torkar ur.

När man rider rörs det övre lagret upp, exponeras för luft och torkar. Ytan blir ojämn vilket gör att den blir större. Därför vill vi så fort som möjligt efter ridning jämna till igen – samtidigt som vi förstås inte vill bearbeta ytan för mycket. Med hjälp av ett ganska tungt sladdgaller efter fyrhjulingen kan vi jämna ytan kvickt utan att röra runt den särskilt mycket. Det ger en slät yta som är så liten som möjligt.

På det här sättet hålls fukten kvar i underlaget förvånansvärt bra. När det är extrema torkperioder, som den här sommaren, är det förstås ändå oundvikligt att det blir rätt torrt. Även då fyller sladdningen ett par viktiga funktioner. Den första är att den inte tillåter banan att bli djup. Om du alltid börjar med en slät yta och sedan slätar till den direkt efter ridning hinner inte underlaget bli djupt. Den andra är att det förstås är bättre för hästarna att gå på en slät, torr yta än på en knölig torr yta.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *