Idag när jag skulle åka helt själv hela dagen var min plan att åka bort till sadelexpressen och ligga där och slipa på min teknik upp och ner hela dagen. Det finns flera fördelar med att åka där. Förutom att det är väldigt fina backar och både den blå och den röda nedfarten passar mig bra så är liften lång, bekvämd och med rumpvärme och plastkåpa. Dessutom är vägen tillbaka till hotellet inte jättesvår och jag känner mig helt bekväm med den även om underlaget blir lite sämre.
Den planen sprack direkt. Både fjällgårdsexpressen och sadelexpressen var avstängda på grund av hård vind. Det enda vettiga jag kunde göra istället var att ta mig bort till Ullådalen och Stendalen. Tyärr är det ju en bit att åka dit, och fram till Rödkullen är det inte så kul när det är isigt, som det var på morgonen, eller slushigt som på eftermiddagen. Dessutom tror jag att jag hamnade lite fel på väg till VM8-an och fick åka brantare och längre än nödvändigt för att ta mig dit. När jag pausade vid Rödkullen var det inte så himla kul. Men där tittade solen fram lite och jag tog en kaffe och en morotskaka på uteserveringen och sällskapet bredvid mig berättade att snön i Ullådalen var jättefin idag. Det lät ju ändå rätt kul, så jag begav mig dit. De hade helt rätt! Jag fick några jätteroliga åk i den blå Ullådalsbacken och sen åkte jag över till Stendalen och åkte några åk i den röda backen där. Jag fick inte lika bra fart som igår när jag åkte med stöd och hjälp men var ändå väldigt nöjd med känslan. Efter att ha tagit en renklämma i kåtan vid Stendalen åkte jag hemåt. Återigen fick jag fin åkning fram till Rödkullen. Jag fick tips från en man om att jag kunde åka Bräckeliften och sen ta en slinga bort till Åre by och åka bergbanan tillbaka till hotellet. Det lät bra, eftersom det inte bara var slushigt nu utan även hade börjat regna. Tyvärr hade den planen en svag punkt – sista backen ner mot Åre by var både brant och ordentligt slushig. Jag är ändå rätt nöjd med hur jag tog mig ner, även om jag inte direkt njuter av det. Men jag klarar i alla fall av att ta tre-fyra-fem svängar i taget nu, stanna till, och sen direkt på det igen.
Sen var det en kort promenad nedför till bergbanan, och tyvärr maximal otur med timingen – men nu är jag i alla fall klar för idag.
