Klokt om det skrivna ordet

Jag läste precis ett inlägg om att sluta nedvärdera det skrivna ordet på en klok persons blogg. Jag tycker det är så tänkvärt och vill därför gärna dela det med er.

Jag har också så svårt att förstå det där med att värdera olika typer av kommunikation. Det finns några olika påståenden som är ganska vanliga:

— Det ser så tråkigt ut när två personer sitter vid frukostbordet och glor på varsin skärm istället för att prata med varandra!

Jag har vuxit upp i en tid där många läste morgontidningen till frukosten. Att läsa morgontidningen är fint. Då ansågs man i många kretsar som en bra människa om man läste tidningen till frukost. Men varför är det då inte lika fint att läsa på en skärm? Kan det vara så att tidningen var status. Det handlade om nyheter och viktiga saker. Allt sådant som även finns på nätet. Men på nätet kan det ju lika gärna vara så att man läser saker med mycket lägre status. Man blir alltså inte automatiskt en viktig person som läser viktiga saker.

Det är så lätt att missuppfatta när folk skriver. Det är bättre att prata med varandra. 

Även detta påstående finner jag märkligt. En text står på pränt, det är lätt att gå tillbaka och kontrollera. Du kan läsa den flera gånger. Det talade ordet är flyktigt. I efterhand är det lätt att omkonstruera och vara säker på att man hört något helt annat – och olika personer kan ha hört olika saker. Sen finns det naturligtvis folk som har svårt att uttrycka vad de vill säga, och det kan skapa missförstånd. Men det är ju inte på något sätt specifikt för det skrivna ordet.

— Det går inte att få fram nyanser i skrift eftersom man inte kan se mimik och gester. 

Jag vill mena att hela världslitteraturen är full av nyanser! Den som är skicklig på att skriva kan få fram exakt rätt nyans och känsla. Sen är förstås folk olika skickliga, men jag tycker det är ett stort underkännande av skickliga författare och skribenter att säga att detta är omöjligt.

— Om man skriver för hand går det man skriver in i hjärnan – därför är det bättre att anteckna för hand än på tangentbord. 

Inte heller detta håller jag med om, utan jag menar att det är en vanesak. Jag skriver nästan allt på tangentbord  – och jag skriver mycket. Jag håller med om att det jag antecknat kommer jag ihåg bättre än det jag bara hört, men det har absolut inget med att göra på vilket sätt jag har skrivit det. Nu skriver jag flytande på tangentbord, jag behöver inte titta, jag behöver inte tänka, och jag kan hålla nästan samma tempo som folk pratar. För mig är alltså tangentbordsskrivandet automatiserat på samma sätt som handskrift.  Jag vet inte om det påverkar – men för mig är resultatet är detsamma. Förutom att det då går att läsa anteckningar jag gjort på tangentbord.

— Häng inte så mycket vid datorn, gör något socialt istället!

Jag läste mycket böcker som barn. Det är inte särskilt socialt egentligen, även om jag fortfarande tycker att det givit mig otroligt mycket. Jag och min bästa kompis kunde dessutom sitta i varsitt hörn med varsin bok. Vi interagerade inte, men nog tusan tyckte vi att vi umgicks? Idag finns alla möjligheter på nätet – man kan läsa, man kan skriva, man kan umgås, man kan diskutera nördiga intressen som få i den fysiska närheten har någon som helst förståelse för. När ska vi sluta döma efter mediet?

Övning med bommar

wp-1463683604017.jpg

Jag har i många år i huvudsak ridit i dressyrsadel. Jo, jag har använt hoppsadel eller allroundsadel när jag rider ut, men jag har inte tränat så mycket på banan i hoppsadel. Nu har jag insett att jag har lite problem med balansen när jag hoppar. Amelia är ju dessutom väldigt känslig för vikten, så det blir inte så bra. Så ett projekt jag har just nu är att arbeta med hoppsitsen i hoppsadeln och att hela tiden ha god balans och jämn bjudning. Jag vill gärna tipsa om en övning som jag tycker var bra och nyttig som vi red härom dagen.

Jag byggde upp en serie med fem travbommar på slutna delen av 20-metersvolten vid C och tre galoppbommar på motsvarande sätt vid A. Efter uppvärmning red jag på en volt i taget, i båda varv. Här gäller det att hitta rätt väg in och rätt väg igenom serierna. I traven är det inte så svårt att komma in rätt, men man behöver känna lite på avstånden i serien. I och med att bommarna ligger på böjt spår så har man ju korta avstånd innerst och långa ytterst. Efter lite träning hittar man ganska bra vilket tempo som är lagom beroende på vilken linje man väljer.

wp-1463683540996.jpg

För galoppbommarna gäller det att hitta en linje in i serien så man kommer rätt in. Då går serien sedan rätt bra av sig själv. Även här kan man känna på lite olika tempo och olika linjer.

Sedan är det dags att koppla ihop det hela till en stor åttvolt. Övergången mellan trav och galopp ligger vid X. Bra planering av väg och förstås att hästen bjuder framåt hela tiden är viktigt för att få ett fint flyt genom övningen. Efter några varv byter jag håll, så det blir både trav och galopp i båda varven.

Då jag behöver träna balansen gör jag detta i hoppsadel med hopplängd på lädren. Övningen går förstås att göra i dressyrsadel med, galoppbommarna ligger på ca 25 cm och travbommarna lägre.

Syrener

wp-1464175910472.jpg

Syrener är ju inga snittblommor, men en sån här bukett är svår att motstå så här års. Förra året räknade jag ut att vi har sex olika sorters lila syrener!

Behöver beteshästar mineraler?

10492540_10204242906306461_7726004026948149040_n

Varje onsdag publicerar jag ett kunskapsinlägg om foder. De här inläggen kommer även in i kunskapsdatabasen på www.foderstatonline.se 

Hästar är gräsätare, och så här års  är det många hästar som lever helt och hållet på gräs Men hur fungerar det med mineraler när hästarna går på bete? Får de i sig vad de behöver?

Mineralinnehållet i olika växter och under olika markförhållanden varierar och det är inte säkert att bara för att betet innehåller en stor del av en specifik växt så speglar det hästarnas mineralintag. Mineralintaget kan till och med variera från häst till häst på samma bete, eftersom det viktiga är vilka växter de väljer att äta. Klöver innehåller till exempel mycket kalcium, så väljer hästen klöver i stor utsträckning så får den i sig mer kalcium än en häst som väljer mindre klöver och mer gräs. Därför är det väldigt svårt att veta hur mycket mineraler hästarna får i sig på betet.

Arno och Amelia

Vuxna hästar ”utan krav”, och som går på ett bra bete där de kan behålla ett gott hull, har normalt sett inte behov av extra mineraler på betet. Även om betet skulle råka vara mineralfattigt så är det ingen katastrof om de bara går där ett par månader. Om däremot betessäsongen är lång eller hästen tränas hårt kan det vara en bra idé att komplettera med mineraler. Samma sak gäller för digivande ston – de har ett större mineralbehov och bör därför ges extra mineraler. Tänk särskilt på att digivande ston har stort behov av kalcium i och med att de producerar mjölk.

Markerna i Sverige är selenfattiga, så att tillsätta selen på ett eller annat sätt kan vara en bra idé.

På de flesta beten finns en saltsten, och för hästar som inte arbetar hårt och därmed svettas mycket räcker det. Hästen kan själv känna av och anpassa intaget efter sitt behov när det gäller salt. Den förmågan har de inte med andra mineraler. Om hästen regelbundet blir ordentligt svettig kan man behöva tillföra extra salt genom foder eller vatten.

Tänk på att föl inte har förmågan att känna av sitt saltbehov. En fölunge som blir nyfiken på saltstenen och får i sig stora mängder kan få diarré och bli dålig. Därför bör man undvika att ha saltstenar på beten där det går föl. Då är det bättre att tillföra salt i fodret till de vuxna hästarna.

Vitaminer behöver man inte ge hästarna under tiden de går på bete.

Årskonferens för nyföretagande

wp-1464009571379.jpg

Jag är ju en  diversesysslare i mina båda företag. Ett av de roligaste uppdragen jag har är att vara rådgivare för NyföretagarCentrum Öresund. Det innebär att jag träffar personer som funderar på att starta företag eller som precis har startat och hjälper dem resonera om företagsstarten, affärsidén och annat de kan behöva hjälp med.

Just nu är jag på årskonferens för NyföretagarCentrum i hela Sverige, och det är så roligt att träffa rådgivare och andra som arbetar för ökad företagsamhet från hela Sverige.

wp-1464088557223.jpg

Här får vi en uppdatering i skattelagstiftning, vi får höra vad riksdagspolitiker har att säga om nyföretagande, vi får diskutera etiska dilemman som kan uppstå och uppdatera oss på annat som rör nyföretagande och mycket mycket annat. För oss rådgivare är det en trygghet och en kvalitetssäkring att ha en riksorganisation i ryggen. Det finns alltid någon som är kunnig på de områden man själv inte är lika vass på. Och så är det gott med konferensfika.

wp-1464009566892.jpg.

Massor med änglatrumpeter

telefonbilder 001

Jag är medlem i en grupp på facebook som heter Vi som älskar änglatrumpeter. I vintras fick jag och alla andra i gruppen ett erbjudande – vi fick en laddning frön som vi skulle så. Motprestationen var att rapportera resultatet. Det mesta var hybrider, men vi fick alla även tio arboreafrön. Det visade sig att jag fick elva, och alla grodde. En har en vän fått ta över. Jag fick även fem frön var av två olika hybrider. Den ena har jag haft jätteproblem med. Bara ett frö grodde, och den plantan växer väldigt dåligt. Den är bara ett par cm stor, alla de andra plantorna är över 20 cm. Den andra sorten grodde tre frön av, och de tre plantorna är nog de allra finaste för tillfället.

Pytteplantan
Pytteplantan

För en vecka sedan planterade jag ut dem i de krukor jag tänkt ha dem i under den här säsongen. Idag har jag placerat ut dem i grupper på innergården. Det stora problemet med änglatrumpeter här är blåsten. Jag hoppas att innergården ska ge tillräckligt med lä för att de inte ska blåsa sönder. Jag har även två änglar som jag köpte på plantskolan förra året. De har övervintrat i sadelkammaren, där vi har 10 grader och ljust. De har fått sparsamt med vatten. Det gör att de är bra igång redan så här tidigt på säsongen och jag har redan haft ett par blommor. De frösådda har ännu inte grenat sig, och jag har lärt mig i änglatrumpetgruppen att de måste grenas innan de blommar. Nu håller jag tummarna för att vår hästgödsel och rikligt med vatten ska få dem att trivas så jag får se hur blommorna blir – det är ju det som är allra mest spännande.

dsc_0084.jpg
wp-1463908998962.jpg
wp-1463908986900.jpg

Hackathon på CoderDojo Skurup

wp-1463917513566.jpg

Att kunna programmera är en värdefull kunskap i vår tid – och kommer så vara i än högre grad i framtiden. I Skurup finns det idag möjlighet för alla mellan 7 och 17 år att lära sig programmera av duktiga programmerare – helt gratis. En av dem som arbetar med detta är Ulrik. I helgen han och hans kollegor ett Hackaton – ett programmeringsmaraton över sju timmar.

Hackatonet var även det helt kostnadsfritt – tack vare sponsring från Skurups Sparbank och kaféet 6ti6 och och så de ideellt arbetande mentorerna.  Ett tjugotal barn samlades i aulan på Nils Holgerssonskolan och arbetade med att programmera till exempel robotar och spel som Minecraft.

Plötsligt hörs en skarp ton genom lokalen.

— Vem har programmerat roboten så den låter? undrar några av mentorerna. Programmerar ni ljud måste ni komma ihåg att programmera att ljudet ska sluta också!  Genast tystnar roboten och kör iväg i en annan riktning.

— Tidigare idag programmerade de flera robotar att plocka skräp och köra till papperskorgarna, berättar Annelie Medoc, som arbetar med IT-frågor i skolorna i Skurup. Barnen här är väldigt öppna och nyfikna och villiga att lära. Det är roligt att arbeta med dem. Man hör ofta att unga idag är så ofokuserade och stökiga, men så är det inte alls.

CoderDojo Skurup håller normalt till på Mackleansskolan på onsdagskvällar. De har en facebookgrupp också .

CoderDojo är en rörelse som bara är fem år gammal, men som finns över hela världen. Det startade på Irland 2011 och kom till Sverige med CoderDojo Malmö 2012. Under 2015 startades CoderDojo Skurup. Läs mer på www.coderdojo.se

WE på Krapperup

Igår var vi på en träningstävling på Krapperups slott utanför Höganäs. Jag dömde och Ulrik red. Det är ju naturligtvis inte ok på en vanlig tävling, men det här var en träningstävling där inga resultat jämfördes med varandra.

Jag är ju ingen rutinerad domare, och att sitta vid domarbordet ger lite perspektiv på det här med bedömningssporter. Framför allt i dressyren går det snabbt mellan bedömningspunkterna, och helst ska man dessutom ge en kort kommentar som får plats i rutan och som sekreteraren hinner skriva – men som ändå är uttömmande för ryttaren. Det är verkligen en utmaning!

I tekniken har man lite mer tid på sig, särskilt när det handlar om lätt klass som i det här fallet. Men även där är det så många faktorer att ta hänsyn till. Runda och fina volter, något stora, men tappar takten lite, fin form i första volten dyker lite på slutet och snubblar till – ja, hur sammanfattar man det i en siffra och ett par ord? Ja, man får helt enkelt välja ut vad som är viktigast att kommentera och ge en siffra som speglar helhetsintrycket.

Även om det är svårt att döma så är det roligt också! Working equitation är verkligen en rolig gren som har allt. I dressyren visar du upp en lydig och välriden häst. I tekniken visar du att du kan omsätta dressyren i praktiken när du tar dig igenom hindren så bra som möjligt. och i speeden visar du att du kan gasa, bromsa och svänga på rätt ställen. Just att kunna gå från explosivitet till lugn på nolltid och att ha en dynamik i tempo är viktiga förmågor i working equitation.

På Krapperup fick vi se många ambitiösa ekipage med varierande erfarenhet och rutin. Framför allt var det intressant att se så många fina speedrundor, där de flesta ekipagen visade att det där med att tänka framåt inte alls behöver betyda hafsig ridning – tvärt om.

Tyvärr funkar det inte att fotografera och döma, så några bilder blev det inte. Däremot visade Madeleine Ekman stor simultanförmåga – hon har arrangerat tävlingen helt på egen hand och var på en gång samtliga funktionärer utom domare och tidtagare. Det kallar jag kapacitet!