Working Equitation i Sverige – ordförandekrönika 2018

Johanna Nygren och Violino är ett av de ekipage som tävlade internationellt under 2017.

Nu har det gått ganska exakt ett år sedan jag tog över som ordförande i WE-kommittén. Det har varit ett intensivt år, med mycket arbete och mycket glädje. Vår gren växer så det knakar. Det är roligt och det ställer krav.

Under året som gått har vi fått fler startande, fler starter, fler som tränar och fler som känner till vår gren än vi någonsin haft innan. Kommittén har fått en ny sammansättning, där jag framför allt fokuserat på att bredda arbetet och arbeta bort alla dubbla stolar. Målsättningen är att alla engagerade ska ha ett uppdrag och ett område som de kan fokusera för fullt på. Jag har också valt att plocka upp para som ett eget prioriterat område. Vi har många duktiga pararyttare inom WE, men vi väljer att inte träna och tävla med para separat. Vi är en inkluderande gren, en gren för alla, och vi vill att pararyttarna ska känna sig lika välkomna i grenen som alla andra.

Ungdomar och juniorer är en annan grupp vi behöver tänka lite extra på framöver. Även där är vi ju en inkluderande gren, där alla tävlar med alla, oavsett ålder eller storlek på häst. Men det är ändå viktigt att ungdomarna inte upplever att de får vara med på nåder i en vuxengren. Allteftersom grenen växer ökar också möjligheterna att ta tillvara de duktiga ungdomar vi har, satsa och stötta dem så de väljer att fortsätta med grenen och att utvecklas till duktiga ryttare.

Årets RM genomfördes på ett utmärkt sätt av Uppsala Ponnyklubb, och de hanterade såväl ett uselt väder som det stora antalet klasser med bravur. Vi hade ju ett övergångsår med RM i dubbla klasser för varje åldersgrupp. I år kommer det bli något enklare för arrangören, med bara en RM-klass för varje åldersgrupp.

Arrangören ja. Just nu står vi utan arrangör för årets RM. Vill din klubb åta sig den viktiga och roliga uppgiften att arrangera det som kanske till och med blir grenens sista RM? Vår ambition är ju att ansöka om att uppgradera till ett SM år 2019. Hör av dig till Annica Lund, vår tjänsteman på SvRFs kansli. Vi kan även förmedla hjälp och stöd om ni känner er osäkra på uppgiften.

Vi hade även ett konvent under november. Det är ett roligt tillfälle att träffa WE-entusiaster från hela Sverige, och det var många intressanta och givande diskussioner. En av frågorna som diskuterades var form för kommande konvent. En arbetsgrupp med Anna Nordin i spetsen bildades, hör av dig till henne eller till kansliet om du har tankar och idéer om kommande konvent.

Som jag sa i början är vi en starkt växande gren. En av våra största utmaningar är att klara av att växa på ett bra sätt. Därför har vi påbörjat arbetet med hur vi vill att vår gren ska se ut och vara organiserad år 2025. Målsättningen är förstås att vi är en stark, egen, självklar och självständig gren. Vi ska ha ett bra och hållbart tävlingssystem och välutbildade domare, banbyggare och tränare. Vi ska snegla på de andra grenarna och hämta det bästa från dem och undvika missar som de gjort – samtidigt som vi värnar om vår egen särart. Vi ska vara öppna och inkluderande men aldrig tumma på säkerhet och kvalitet. God ridning och gott hästmannaskap är centralt i vår gren, liksom en vänlig, öppen, hjälpsam och välkomnande attityd.

När vi satt målbilden för grenen gäller det att hitta en väg dit som fungerar och är så fri från fallgropar som möjligt. Det betyder att vi under en tid kanske blir tvungna att göra undantag och dispenser för att kunna utvecklas åt rätt håll utan att behöva bromsa grenen. Vi måste redan nu förbereda oss inför hur stor grenen kommer vara i framtiden. Det här är den allra viktigaste utmaningen för kommittén under de kommande åren.

Nu hoppas jag att vi snart får en grön och fin vår med många roliga tävlingar. Särskilt spännande ska det bli med VM i München i mitten på maj. För allra första gången deltar Sverige med ett lag, i lagtävlingen. Förutsättningen är att vi inte deltar i boskapsmomentet, så vi har förstås en tuff sits. Vi har sex ekipage som kvalat enligt internationella förbundet WAWEs regler. Ett av dem har valt att avstå, men det innebär att vi ändå har fem väl kvalificerade ekipage som slåss om de fyra lagplatserna. De fyra ryttarna kommer förstås även tävla individuellt.

Själv ska jag fortsätta att träna med min lusitano, även om jag inte planerar att starta honom i WE i år. Jag kommer däremot peppa så många av mina elever som möjligt som ännu inte vågat sig ut på tävlingsbanorna – WE är en rolig gren att både träna och tävla.

Att konstruera vårtecken

Ute ligger snötäcket tjockt, och nu snöar det ner mer. Men trots det var det dags att plantera om tomaterna. Jag ska i år ha fem plantor av fem olika sorter. Jag satte sex frön av varje sort. Nu när jag planterade om tog jag de fyra finaste plantorna av varje sort, så nu har jag alltså 20 plantor. Det är fortfarande alldeles för många förstås, men det kändes ändå svårt att slänga de som blev över! Alla dessa kommer jag dra upp till utplanteringsstorlek. De som blir över när jag planterat ut, dvs troligen 15 plantor, tre av varje sort, skänker jag bort. Bakom tomatlådan står mina fyra paprikaplantor och en låda med gula ärtor – jag kände att jag behövde något som går snabbt att skörda och då är ärtskott perfekt.

Jag har en skrivbordslampa med lysrör som extrabelysning. Det är förstås rätt ynkligt, men ljuset inne på glasverandan brukar ändå räcka bra. Pluggboxen som blev tom fyllde jag direkt igen med såjord. Där ska jag sätta gurkor och pumpor och sånt. Snart.

Vet hästen sitt eget bästa?

Så här i snöstormstider är det mycket diskussioner om hästarnas utevistelse, och det bildas snabbt två läger, innegänget och utegänget. Vi hör väl antagligen snarare till utegänget, även om vi inte har lösdrift eller är fanatiska. Vi har låtit våra hästar gå ute hela dagarna, även i snöstorm. En av dagarna kortade vi utevistelsen till ca 7 timmar i och för sig, då snöstormen vid 15-tiden var riktigt otrevlig.

Ett argument som ofta kommer upp i den här frågan är vad den egna hästen vill. Och det kan jag väl hålla med om till viss del – den dagen vi tog in hästarna tidigare var vi helt övertygade om att de inte ville vara ute längre. Men generellt  – är det så att det alltid är det bästa att göra det hästen vill? Är det snällt mot hästen att serva den enligt dess vilja, och motsatt – är det djurplågeri att tvinga hästen?

Det är givetvis ingen svartvit fråga. Det kan vara djurplågeri att tvinga hästen att göra saker. Men det kan också vara djurplågeri att alltid låta hästen få exakt som den vill. Tänk t ex med foder – om hästen skulle ha fri tillgång till havrebingen skulle den vilja äta mer än vad den mår bra av. Det är inte snällt, det är djurplågeri. Detsamma tycker jag kan gälla utevistelse. Amelia skulle just nu inte gå ut alls om vi frågade henne vad hon ville. Men jag tror absolut att hon mår bäst av att gå ut om dagarna. En god och hästvänlig hästhållning ställer ganska höga krav på oss människor. Vi måste ha kunskap nog att förstå vad som är det bästa för hästen. Vi måste också ha metoder för att driva igenom det vi vill på ett vänligt och konsekvent sätt. Vi ska göra det lätt och bekvämt för hästen att göra det som är bäst för den, inte låta den göra som den vill i alla lägen.

Däremot finns det ju situationer där jag gärna skulle vilja fråga hästen hur den vill ha det. Forskningen där de låtit hästar välja om de vill ha täcke eller inte tycker jag är intressant till exempel! Sen kan ju inte hästen läsa prognoser, så det får bli mitt ansvar.

Snölek

Idag har vi lekt i snön! Först provade grannens barn att åka pulka efter Xipo. Det gick inte jättebra, snön var så djup att det blev svårt att hålla balansen i pulkan, den välte lite för lätt. Efter det släppte vi Arno och Grao utan täcken i sommarhagen så de skulle få leka av sig. Det gjorde de med besked! Jag fotade även en glada och konstaterade att det går riktigt bra med min nya kamera.

 

Pigg häst

Xipo har varit väldigt otålig och rastlös de här stormdagarna, så idag lånade jag honom och red en sväng i snön. Ulrik kom ut med min kamera och tog några bilder. Jag hade egentligen bara tänkt pulsa i skritt, men hästen kunde verkligen inte hålla sig i skinnet, så jag tänkte att det var bättre att låta honom rasa av sig under kontroll, dvs med mig på ryggen. Det där med kontroll blev det väl sådär med, jag var mer passagerare än pilot om sanningen ska fram. Men hästen var nöjd och när jag släppte honom i hagen skrittade han lugnt bort till Amelia – i sina egna spår för att inte behöva pulsa upp nya spår.

Fortfarande fast

Vi är fortfarande fast hemma och snömassorna är enorma. Ulrik har plogat gården ett antal gånger. Det är lite tröstlöst när plogningen som är gjord några timmar tidigare knappt syns. Hästarna har nu snö upp till täckeskanten och vattentunnan finns därnere under snön någonstans.

Vi har en liten lastbil i diket utanför fönstret och trafiken vi ser passera är i princip traktorer och bandvagnar. Nu har det i alla fall slutat snöa, och jag hoppas att det är för gott – även om prognosen säger att det kan komma lite till.

På jobbet är det fortfarande höjd beredskap och vår krisorganisation verkar fungera riktigt bra. Det är roligt när det strömmar in beröm från allmänheten, som verkligen uppskattar det hårda jobb som alla lägger ner.

Jag är verkligen glad att jag såg till att skaffa ordentligt med ved i form av en massa såna där klumpar av pressat sågspån. Vi har inte jättegott om vanlig ved, och nästan ingen som är uppsågad.

 

 

Snösnösnö

Japp, det blir lite enformiga inlägg just nu 🙂 Men det är verkligen snön som dominerar allt. Vi har varit ute och skottat och plogat och skrattat åt våra hästar som leker i snön. Arno passade på att prova om han skulle passa i bläs.

 

Sanningar och myter om vintervatten

Så här i den skånska snöstormen kan det vara värt att fundera på det där med vatten till hästarna i hagen. För något år sedan skrev jag för Ridsport om sanningar och myter om vintervatten – kan vi slå hål på isen på några frostiga myter? Tja, inte alla i alla fall!

Varmt vatten fryser snabbare än kallt
SANT under vissa  specifika omständigheter

Många har nog hört påståendet om att varmt vatten fryser snabbare än kallt. Detta är inte helt taget ur luften. Det handlar om den så kallade Mpemba-effekten – Mpemba var en student och glasstillverkare som undersökte om glassmassan stelnade fortare om den var varm från början. Fenomenet finns dock nämnt redan av Aristoteles.

Mpembaeffekten är inte helt förklarad eller bevisad, och det finns flera olika teorier om varför den skulle uppstå. En handlar om att vatten är tyngst vid 4 grader då dess molekylstruktur då består av en större mängd tetraeder. Is och varmare vatten skulle alltså ha en molekylstruktur som är mer lik varnandra. Det kan även vara så att uppvärmt vatten innehåller färre salter än icke-uppvärmt, vilket påverkar fryspunkten.

Ett experiment har gjorts som gymnasiearbete på St Ragnhildsgymnasiet 2015. En grupp studenter visade då att 70-gradigt vatten var det som frös långsammast, blev vattnet något varmare än så gick frysningen lite snabbare. Men upp till 70 grader kunde du värma vattnet och något fördröja frysningen.

Hästar dricker mer om de får ljummet vatten
SANT

Man hör ofta argumentet att hästar hellre dricker ljummet vatten än iskallt när det gäller vad som ska serveras i hagen. En amerikansk studie visar att hästar som fick bara ljummet vatten drack totalt mer än hästar som bara fick kallt vatten. Däremot valde hästar som blev serverade båda delarna i många fall hellre det kalla vattnet. Men vill du att hästen ska dricka större mängd är alltså ljummet vatten att föredra.

Hästar som inte har vatten i hagen på vintern får oftare kolik
SANT

Många är oroliga för kolik om hästen inte har vatten i hagen. Är det en berättigad oro?  Hästar är konstruerade för att äta ofta och lite och dricka sällan och mycket – som bytesdjur är det praktiskt. Men många veterinärer vittnar om att antalet kolikfall ökar på vintern och ser en koppling till  att hästarna har sämre tillgång till vatten kombinerat med att de äter foder med högre torrsubstans. Det är framför allt när grovfoder serveras i hagen utan tillgång till vatten som risken ökar.

När det finns snö behöver hästarna inte vatten
FALSKT

När hästarna står upp till magen i snö, som ju är vatten – kan de då anses ha tillgång till vatten? En del hästar äter snö, men det krävs stora volymer snö för att det ska bli tillräckligt med vatten för en häst som är törstig efter att t ex ha ätit hö. Att förlita sig till snön som vattenkälla är alltså inte tillräckligt