Vid slussen

År 2000 flyttade jag till Strömsholm. Jag jobbade på SvRFs kansli i Stockholm och när kansliet flyttade följde jag med. Jag hittade en underbar liten slussvaktarstuga som jag fick hyra. Stugan höll då på att renoveras och jag inredde stall och sadelkammare med mycket hjälp av  min pappa. I morse åkte jag förbi och tittade hur det ser ut nu. Det var så roligt! Syrenerna jag planterat var tre-fyra meter höga, mycket var sig likt även om en del förstås förändrats. Håll med om att det är en riktig idyll.

Stallet är gjort av mörkgrön slaggsten. Visst är det vackert?

Heja Strömsholm

Tidigt imorse satte jag mig i bilen och körde de drygt sju timmarna till Strömsholm. Jag har ju tidigare bott och jobbat på Strömsholm men inte varit där på mycket länge, och det var ett kärt återseende. Tyvärr laddade min telefon ur så jag har inga bilder att bjuda på. Men hur mycket jag än gillar sydkusten och Österlen måste jag nog erkänna att Strömsholm är ett av de vackraste ställena i Sverige.

Jag började med att äta lunch på Markan. Jag köpte även med mig mitt absoluta favoritbakverk därifrån – deras berömda blåbärsmunk. Fast nu har de börjat kalla den ”hästläpp”, och jag kan absolut se fyndigheten i det namnet. Men för mig är det en blåbärsmunk. Och den är tusan så god!

Det är som sagt många år sedan jag var på Strömsholm, och därmed även på tävlingar här. Strömsholm har alltid varit en bra tävlingsarrangör, och mycket har dessutom utvecklats till det bättre. En bra sak som jag vill berömma dem för är att de har en stor variation på matentreprenörer på området. Det finns både fasta restauranger, såna som har öppet även när det inte är tävling, och tillfälliga – och en mängd olika foodtrucks. Nu valde ju jag att äta på Markan, mycket av nostalgiska skäl, men det fanns en hel del mat som jag såg och tänkte att det hade jag ju faktiskt också kunnat äta.

Två andra bra saker var det sponsorn Folksam som stod bakom. Den första var en vagn med små förvaringsskåp med fasta laddkablar för telefoner. Där kunde du alltså lägga din telefon i ett skåp och låsa in den under tiden som den laddade. Tyvärr upptäckte jag detta ganska sent, annars hade det funnits bilder till det här blogginlägget också.

Det andra var deras shuttleservice mellan slottsområdet och stall/ridskoleområdet. Det är långa sträckor att gå, och mycket skönt att bara kunna ställa sig vid en hållplats och ta en gratis shuttle. Jag utnyttjade dessutom det för att parkera bra, gratis och i skugga. (och en bonusbra grej, med vinkning till Falsterbo – det gick att betala med swish på betalparkeringen vid tävlingsområdet)

Edit:
Jag glömde ju ytterligare en jättebra sak! Runt om på området fanns det vattentankar med dricksvatten som Hallstahammar kommun hade ställt upp. Toppenbra när det är 30 grader varmt och solen gassar, och en snygg gest från kommunen.

Hejdå Arno

Nu är Arno på väg till sitt nya hem. Han flyttar till Östergötland, till mattes gamla trakter (väldigt gamla, sådär 20 år gamla faktiskt). Jag hoppas att han och hans nya matte kommer få mycket roligt tillsammans!

Hej matte, jag åker i en ny transport!

Amelias personal

Att vara småbarnsmamma är ibland jobbigt. Att skaffa bra personal kan underlätta och göra mammalivet trevligare.  Idag hade Amelia till exempel sin fotvårdare på besök. Hon fick stå utanför boxen där Ferro var och få fötterna fixade. Det var verkligen skönt att få lite egentid samtidigt som hon hade barnet under uppsikt. En mamma som ser till att hon själv mår bra är en bättre mamma, menar Amelia.

Väl ute i hagen lämnade hon över barnet till sin portugisiske Au Pair, medan hon själv tog lite förmiddagskaffe som flöt ihop med lunch. Att ha en barnvakt som bor i familjen är också mycket praktiskt, hälsar hon och rekommenderar lösningen till andra ensamstående mammor som värderar sig själva högt.

Omöjlig ekvation?

Idag har jag inlett projekt Leta Sadel. Jag började med att surfa runt på lite märken och begagnatannonser och fråga om tips på ett par forum med vettigt folk. Jag kom fram till att jag den här gången vill ha en ganska modern sadel, där den senaste forskningen har tillämpats, där man använder moderna material i bom och stoppning och där sadeln är anpassad för moderna dressyrhästar med kort rygg och stor rörlighet. Det finns några märken som verkar vara korta, ha smal midja och tolerera stor rörlighet i bogblad och ryggrad, t ex Erreplus, Equipe och Ergox2. Alla är moderna och förstås svindyra. Dessutom fick jag tips om några andra, t ex Amerigo. Jag bokade in en provning med en utprovare nästa vecka och sen åkte jag till Stallshopen för att se vad de hade inne där. Jag gick igenom alla dressyrsadlarna och fick faktiskt med mig en hem för att prova. En Röösli från yngre stenåldern. Sa jag att jag skulle ha en modern sadel?

Nåväl, den såg helt rätt ut på undersidan, och säga vad man vill, men kortare sadlar än Röösli går nog knappt att hitta. Den här var 17,5 och hade en anläggningsyta på knappt 40 cm – och då mätte vi väldigt generöst.

Jag lade på den på Graos rygg, och den såg ut att ligga riktigt bra, så jag bestämde mig för att provrida i den också.

Det gick verkligen inte bra. Jag tyckte att jag satt illa i sadeln – den kändes för bred för mig, och jag fick ett ostadigt skänkelläge. Grao var dessutom inte nöjd alls. Jag bytte tillbaka till min prinsessan på ärten-sadling med min gamla sadel och red klart passet.

Ulrik och jag konstaterade att det förutom de vanliga sadelprovarproblemen finns ytterligare ett problem med just Grao. Han tycker ju att allt nytt är dåligt.  Han är en sån där personlighet att hade han haft Facebook skulle han lagt all energi på att reta sig på när det görs ändringar och hela tiden gå och orda om att den näst senaste versionen är den enda rätta. Hur ska man då kunna prova ut en ny sadel? Även om den är bättre så är den sämre, för den innebär en förändring, och förändringar kan inte vara bra.

Spännande låda

Häromdagen besökte jag Bondrumsgården – en gård från 1700-talet där det bedrevs lantbruk en bra bit in på 1900-talet. Bland alla spännande saker hittade jag denna låda, komplett med innehållsförteckning. Flera av sakerna känns fortfarande bekanta, några andra mer daterade. Men allra mest bekant kändes rådet längst ner på innehållsförteckningen: Rådgör med veterinär innan du påbörjar behandling.

Problem och lösningar

Grao har varit rätt spänd den senaste veckan. Det är i sig inget konstigt, han är ju emellanåt en ganska spänd häst. Men när jag skulle träna i torsdags var det värre än någonsin och jag tyckte det kändes som om han inte var bekväm med sadeln. Olof konstaterade att han tyckte sadeln låg som den skulle, men vi sadlade ändå om. Ingen förbättring. Då körde Olof in handen i kanalen bakifrån och konstaterade att det mitt på var ganska lite plats. Det var inte omöjligt att det blev för trångt när jag satt i sadeln och Grao höjde ryggen, så vi så att säga komprimerade utrymmet från varsitt håll. Vi testade att lägga på Ulriks fårskinnspadd, men det var ingen större förändring. Vi avbröt lektionen, det är ingen mening att hålla på när hästen visa obehag. Olof tipsade mig om att börja med att palla upp sadeln med allt jag kunde ”tänk prinsessan på ärten”, för att se om det blev någon förändring. Nu har jag ridit två dagar med följande under sadeln: gelpadd – schabrak – en gelpadd till – fårskinnspadd. Igår var han fortfarande lite spänd men mycket bättre. Idag var han mycket bättre!

Det är alltså dags att titta efter ny sadel igen. Den här köpte jag för ett år sedan ungefär, och fick den omstoppad för bara ett par månader sedan. Men helt klart fungerar den inte, och då är det bara att leta vidare. Men det är ju ändå bra att jag kan ha prinsessan på ärten-lösningen som nödlösning så länge.

Nej, man får inte snacksa när det är arbete. Därför är jag lite diskret.

Hur vi har det

Det är tidig morgon. Elsa står utanför sovrumsfönstret och ropar att hon vill in efter nattens pass ute. Jag hasar mig ner till nedervåningen och öppnar dörren. Elsa står på trappen och är jätteberedd att gå in. I sista stund ser jag att nattens byte hänger i munnen på henne. Jag hindrar henne och säger att hon inte får ta med sig möss in, varken levande eller döda.  Hon tittar irriterat på mig, samtidigt som Maja lite yrvaket kommer från stallet och springer förbi in. Jag stänger dörren med Elsa kvar på trappen.

Elsa står och skriker ”jäkla skitmatte” i nästan en timme innan jag går ner igen. Då är musen slut, hon springer fram till kylskåpet och säger Mjau. Hon får Mjau.

Nöjd!

Nu har jag ridit med min nya hjälm, och jag är verkligen jättenöjd! När jag precis suttit upp tänkte jag ett ögonblick ”Jag har glömt hjälm!”. Sen kom jag på att det hade jag ju inte. Lite extra roligt är det där blanka fältet i skärmen – det är alltså ”solglasögonmaterial” och genomskinligt där. Jag kände mig inte alls särskilt svettig efter ridturen, trots att det var rejält varmt. Jag ska se hur fräsch hjälmen känns imorgon också. Som ni ser på bilden har även Arno godkänt hjälmen (han flyttar på onsdag morgon om ni undrar… )

Många fynd

Igårkväll frågade en kompis till mig om jag skulle med på rean på Megs i Svedala idag. Jag visste ju inte ens att den var, men visst, rea på hästprylar är förstås alltid kul!

Och jag har fyndat! Ok, jag behövde kanske inga grejer, men tycker nog ändå att jag fick tag på en hel del bra att ha-saker till riktigt bra priser.

Xipo och Grao fick varsitt rejält vintertäcke i 1200 Den – slitstarka alltså. Xipos var ett 100 g Weatherbeeta. Graos är jag osäker på märket på, men det låg i samma prisklass men var 300 g.

Jag köpte en lättviktshjälm till mig själv, en sån med skruv i nacken. Jag har aldrig haft någon innan, men den här kändes lätt och bekväm och framför allt ser den ut att kunna torka rätt fort. Jag tycker det är jättetrist att sätta på sig en hjälm med svett kvar från förra ridpasset i…

Sen blev det lite kläder också  – två tävlingstoppar, en munkjacka och en stickad tröja. Dessutom lite smått och gott som grimmor, gummiboots och liknande.

Allt detta gick tillsammans på 1100 kr – det är mycket för pengarna 🙂