Dansk shopping

Idag har vi haft en heldag i Roskilde tillsammans med ett gäng goda vänner – det var dags för Stora Hestedagen igen. Dagen började på Forex-kontoret på Sturups flygplats, de öppnar föredömligt tidigt. Förra året hade vi bekymmer med att få ut danska pengar vilket gjorde oss mycket begränsade. Få utställare och inga matstånd tog kort, och svensk swish funkade förstås inte. I år hade vi lärt oss!

Vi var på plats redan en bit före klockan 9 och hann till och med shoppa lite innan lusitano-kårningen började kl 9.30. Förra året hade Ulrik spanat in ett par stübbensporrar i en fin ask som såldes ut till halva priset. Då hade vi inga kontanter så han kunde inte köpa dem. Nu gick han direkt till den montern och hittade exakt samma korg som han grävt fram dem ur förra året. Och tro det eller ej – i botten av korgen hittade han lådan!

Det var fortfarande halva priset på dem, så han köpte dem direkt!

I samma monter hittade jag en klocka till vår WE-hinderpark.

Sedan var det alltså dansk kårning av lusitanos. Tyvärr var det bara två hingstar med, en fyraåring som precis kommit till Danmark och vad jag förstod visades bara ”på prov”, och en sexåring. Fyraåringen var fin, men hade tappat en hel del under resan så den var muskelfattig, och dessutom rätt spänd – men jag gillade den! Sexåringen var av den grövre typen och rent alter real-blod, inte riktigt min typ. Den blev inte heller godkänd.

Sedan fortsatte vi shoppingen. Trots att den danska kronan är tokdyr tycker vi att vi gjorde en del fynd. Jag köpte en ridkavaj som jag nog kommer använda som ”civil” för 300 danska, och en slipover för 100 – det är ett plagg man inte ser så ofta 🙂 .

Den var iaf jättesnygg, och har jag den under kavajen ser jag riktigt preppy ut. Jag köpte dessutom en långärmad träningströja i funktionsmaterial, inte superbillig men väldigt tunn och skön. Ulrik köpte ett par vinterhandskar. Han provade även ett par vita skinnhandskar för tävling, men de var för stora – men de visade sig sitta perfekt på en av våra vänners händer så de fick följa med honom istället. Även övriga i gänget hade fyllda påsar med sig när vi samlade ihop oss i bilarna och åkte in till Roskilde för att avsluta dagen med att äta bra. Den här dörren passerade vi, visst är den kul!

Ferro är till salu

Vår plan är ju att sälja Ferro, och nu har jag lagt ut en annons på honom. Vi tycker mycket om honom, han är både rar och ser väldigt bra ut – men har man som vi hästar som hobby går det inte att fylla stallet. Vi hoppas istället att han kommer glädja någon annan!

I am Ferro är ett elegant och energiskt hingstföl med kaxig uppsyn och mild attityd. Han är efter Ironman H, hingsten som går från klarhet till klarhet. Förra året var han bruksprovsvinnare med hela 9,5 i ridbarhetsbetyg. I år gick han till final i ett ovanligt starkt femårsstartfält i unghäst-VM.
Mamman Amelia är elitsto i hannoveranerförbundet. Bakom henne finns en stark stostam med fyra generationer statspremieston i rakt nedstigande led. Hon är uppfödd av Ingo Pape. Amelia har tävlat upp till Msv B med amatör i sadeln.
I am Ferro är född 5 maj 2018 och kan levereras tidigast till jul. Han kan även stå kvar hos oss över vintern, vi har tillgång till grovfoder av utmärkt kvalitet. Vi kan även ombesörja kastrering om så önskas.
Han är registrerad i hannoveranerförbundet och kommer tilläggsregistreras i SWB. Han har en obruten försäkring sedan 45 dygns dräktighet hos Agria, är regelbundet verkad, maskad och vaccinerad enligt rekommendationer.
För mer information, kontakta Kajsa Ekedahl 070-203 53 31 eller kajsa.ekedahl@gmail.com

Äpplekuddar

När jag ändå höll på och rev grejer jag plockat i trädgården bestämde jag mig för att testa ett recept som cirkulerat som film på facebook – ni vet en sån där amerikansk film där någon gör något som ser jättesmart och gott ut. Eftersom filmen är amerikansk fick jag förstås försvenska det hela en del, men det var inte så svårt.

Det här var små munsbit-äppelpajer formade i isfack. Jag hade inget klassiskt isfack, men jag bestämde mig för att testa med mina silikon-isfack. Fyllningen består av rivna äpplen blandade med rårörsocker, kanel och potatismjöl. Degen som jag använder är färdig pajdeg – i affären hade de ett erbjudande med 2 för 30, så jag köpte två stycken.

Först lade jag ut degen över isfacket och tryckte ner den i hålen. Här hade jag en kylskåpskall deg – jag insåg snabbt att det är bättre om den är i rumstemperatur. Jag lyckades i alla fall fixa och laga lite, så det blev bra.

Jag petade i fyllningen och sen använde jag den deg som blev över som täcke. Det gör ju inget att det blir skarvar där.

Sen vände jag upp och ner

Och tog en sporre (en sån som man har när man bakar alltså!) och sporrade isär kuddarna.

Sedan penslade jag med ägg och strödde över lite råsocker.

Sedan 10-12 min i ugnen, 200 grader – och det blev både fint och gott tycker jag! Inte lika snyggt som de på den amerikanska filmen, men klart lyckat ändå. Jag ska nog hålla utkik efter en gammaldags hård plastform för isbitar, jag tror att det egentligen blir bättre.

Hemodlad köttfärssås

En skörderunda i trädgården resulterade idag i princip alla ingredienser till köttfärssås – utom köttfärsen då, min hemliga ingrediens chipotlepasta, lite soja och en skvätt grädde.

Jag rev alla grönsaker utom tomaterna och blandade med köttfärsen. Volymmässigt blir det ungefär hälften grönsaker och hälften köttfärs när jag stekt upp det – ett halvkilo köttfärs räcker till ca 10-12 portioner. Gott, effektivt och bra! Köttfärsen är för övrigt ren nötfärs från en gård några kilometer bort.

Då vi har gott om tomater i växthuset valde jag att mixa färska tomater istället för att använda krossade eller passerade på burk. Det blev jättegott! De har en mildare smak än de köpta, men ändå en intensiv tomatsmak.

Nu känns det som om det är rätt länge sedan jag gjorde en omgång köttfärssås – och det är ju otroligt bra mat att ha i frysen, både till matlådor till jobbet och för kvällar när man är hungrig men inte orkar anstränga sig alltför mycket. Men idag äter vi den färsk, med pasta förstås.

 

I am Ferro

Förra veckan fick vi plötsligt ett glädjande besked. Ironman H hade blivit godkänd i hannoveranerförbundet. Vi hade ju stor vånda när vi valde hingst förra året, vi ville ju helst ha en som var godkänd där. Vi valde dock Ironman H för vi gillade honom trots att han inte var godkänd i hannoveranerförbundet.

Beskedet satte igång en febril verksamhet. Vi fick det torsdag morgon, och på fredag morgon hade vi bokat chippning och id-kontroll för registrering i SWB. Hannoveranerförbundets fölmönstring skulle hållas på söndagen i Laholm. Vi bedömde att det var helt omöjligt för oss att åka dit, Ferro var ju inte tränad och hanterad med sikte på visning och det är en lång resa. Men jag kontaktade ändå Svenska hannoveranerklubben för att höra vad som gällde. De är mycket trevliga och lösningsorienterade, och föreslog att de tyska domarna skulle stanna till på vägen och chippa och id-kontrollera för registrering på gården där Ferro går.

Raskt bokade jag av den svenska id-kontrollanten och bokade på den tyska. På fredag morgon kom hovslagaren och verkade vid 7, sen åkte jag till tandläkaren och sen tillbaka för att möta upp tysken. Ferro skötte sig utmärkt både med verkning och chippning, och vi fick det efterlängtade beskedet att Amelia får sin elitutmärkelse i och med att han blir inregistrerad.

Däremot fick vi höra att Olsgårds Ferro inte fungerar som namn i hannoveranerförbundet. Det får inte vara gårdsnamn först, och namnet måste börja på samma bokstav som pappan. Efter en del funderande bestämde vi oss för att det nya namnet blir I am Ferro. I för Ironman H, am för Amelia och så Ferro så han får behålla namnet han kallas för. Dessutom tycker jag att det låter lite kaxigt, lite ”här kommer jag”.

Att tiga ihjäl galenskaper

I samband med förra valet var många upprörda över Sverigedemokraternas framgångar. Många menade att det största problemet var att ingen ville ta debatten med dem. Vi hade låtsats som om de inte fanns, och de bevisade att de fanns. Om vi bara tog debatten och diskuterade och debatterade skulle det bli bättre. Då skulle alla se hur tokigt deras resonemang är.  Och ja, här kommer jag utgå från att det är galet att stå för en politik som knuffar jämställdheten ett par decennier bakåt, som utgår från att människor har olika värde och där företrädare både nu och då deklarerar att deras mål är att ta makt över såväl polis som media. Den diskussionen tar jag inte här och nu.

Nu är tongångarna helt andra. Jag hör oftare och oftare röster som säger att ”det är bättre att tiga ihjäl dem, ge dem inte uppmärksamhet, det är bara de som vinner på det”. Det gäller SD och det gäller ännu mer extrema organisationer, som till exempel NMR. Ibland hör jag också åsikten att till exempel SD-anhängare utsätts för vuxenmobbing när folk säger emot dem. Vi har faktiskt yttrandefrihet i det här landet och det måste väl gälla dem med?

Åter igen. Yttrandefrihet innebär inte att du har rätt att säga vad som helst var som helst och få vara oemotsagd. Det innebär att staten inte får lov att kartlägga, förfölja eller fängsla dig för dina åsikter. Att argumentera är inte att mobba. Att bemöta argument är inte en härskarteknik. Att säga att någon har fel när de inte har sina fakta rätt handlar inte om att inte respektera personen och dess åsikter.

Jag tror inte på att tiga ihjäl de här strömningarna. Det fungerade dåligt på 30-talet och det kommer fungera lika dåligt nu. Vi måste våga ta debatten – på ett sakligt och nyanserat sätt, men ändå utan att sväva på målet. Jag är helt övertygad om att det finns många som inte kommer ändra sig för det. Men risken finns att vi efter ett tag börjar tycka att 2+2 nog kan vara 5 eller kanske 7 också om vi får höra det stå oemotsagt tillräckligt många gånger. Det vill jag inte vara med om.

Rent stall

Idag har vi äntligen tvättat stallet, vi har bland annat väntat på att svalorna som byggt bo där skulle vara utflugna. Själva tvättandet är det lilla jobbet, allt annat tar mest tid. Vi röjde ur våra täckeshyllor helt bland annat. Några täcken tvättade vi dessutom av med högtryckstvätten, resten gick vi igenom och packade ett och ett i vacuumpåsar. Flera av påsarna hade punka, men jag tycker inte det spelar så stor roll, det är praktiskt att ha täckena ett och ett i påsar bara. Tyvärr hittade vi ett musbo i två stalltäcken också, de var bara att kassera. Jag tror vi får se till att det finns en bra sovplats för katterna i täckeshyllan framöver.

Vi valde att spara bäddarna, de har blivit riktigt bra och det känns synd att slänga ut dem. Dessutom sparar det ju en hel del strö ett sånt här år när det finns stor risk att det blir brist. Vi grävde bara bort bädden utmed kanterna, för att komma åt och göra rent ordentligt.

Det är verkligen skönt att vi valt plastplank och plastskivor på ytterväggarna – stallet är mycket mer lättvättat än tidigare stall vi haft.

Foderråd i sociala medier

Dagligen ser jag personer som ber om foderråd i sociala medier. Tanken är ju bra, det finns mycket kunskap och många är generösa med att dela med sig. Problemet här är att det kommer att komma två typer av svar – de som glatt berättar vad deras egna hästar äter och säger att det är jättebra, ge samma, och de som försöker ge ett vettigt och nyanserat svar. Tyvärr är ju de vettiga och nyanserade svaren ofta mycket mer komplexa och svårbegripliga än de där som bara säger ett namn på ett foder och gärna en mängd också. Det är så mycket lättare att lyssna på de senare, och om deras hästar mår bra på det så måste det väl vara bra?

Några vanliga missförstånd i de här sammanhangen:

”Jag har ett bra analyserat hö”
Ja, det har du säkert, men vad säger egentligen analysen? Vad ÄR ett bra hö? Och är det som är bra för en bra för en annan? ”Bra” i det här fallet kan vara många olika saker, med ganska stora variationer. För att över huvud taget kunna ge något slags råd behöver du förstås veta värdena i siffror.

”Min häst är så pigg, så energi behövs inte”
Energi i fodret är inte någon slags raketbränsle som du kan portionera  i lagom dos och balansera tills hästen har det temperament och är så energisk som du vill ha den. Energi är det som vi människor ofta kallar ”kalorier”, för hästar mäter man i enheten Joule. För det mesta pratar vi om megajoule, MJ. Hästen behöver en viss mängd energi för att fungera, och ytterligare en del för att kunna arbeta. Får hästen för lite energi blir den mager. Får den för mycket blir den fet.

”Det här fodret fungerar bra på fullblod/ponnyer/kallblod osv”
För det mesta handlar detta om kraftfoder. Kraftfodret är bara toppen på foderstaten. Den stora basen består av grovfodret, och det är näringsinnehållet i det som avgör vad som behöver kompletteras med. Det har väldigt lite med hästens ras eller ens näringsbehov att göra.

”Min häst har en beräknad foderstat men den fungerar inte”
Här kommer det ofta kommentarer om att den är för tjock, för smal, för pigg eller för lat och därför fungerar inte foderstaten. ”En beräknad foderstat” kan innebära olika saker. För att foderstaten ska fungera bör du både veta vad hästen har för behov och vad den får i sig. Sen måste förstås dessa saker balanseras så de stämmer med varandra. Att räkna ut vad maten hästen får innehåller är en bra början. Det är ganska lätt, även om det är viktigt att förstå att analysvärdena inte är exakta, det finns en felmariginal där. Det svåra är förstås att komma fram till vad just denna häst som individ behöver för att fungera optimalt. Det finns olika metoder för att beräkna detta, men eftersom hästarna är individer behöver du även studera din egen häst. Hur fungerar den på det foder den får? Går hästen upp i vikt? Går den ner i vikt? Vad händer om du justerar uppåt eller neråt? Genom att lära känna din häst lär du dig till sist också hur behoven ser ut – sen kommer de förstås förändras om levnadsförutsättningar eller träning ändras. Och det där med för pigg eller för lat – det är inte en utfodringsfråga. Det handlar om hästens grundtemperament i kombination med den träning och utbildning du ger den.

 

Äntligen blött

Efter en vansinnigt lång och utdragen torka har det äntligen hänt – det har regnat! För några dagar sedan kom det en åskskur på 9 mm. Det var bra, men kom ju kanske lite för snabbt för att vara särskilt effektivt. Men igår eftermiddag började det regna, ett långsamt och milt regn, men envist. Det höll på över hela natten, och resulterade i 19 fina millimeter. Samtidigt är det fortfarande varmt, det var ca 16 grader inatt och över 20 idag på dagen. Jag tycker faktiskt redan det ser ut som om gräset i hagarna har vuxit lite. Båda hästarna har passat på att njuta på hästars vis – de har ett fint rullager av lera på kroppen.

Mer träning

Igårkväll var Grao och jag iväg och tränade för andra gången den här veckan – nu var det dressyr för vår vanliga dressyrtränare Olof. Grao har känts riktigt fin sedan förra träningen, även om vi mest bara ridit på stubbarna och inte dressyrat alls. Olof bekräftade detta och tyckte vi hade ett bra utgångsläge för träningen. Dagens stora problem var att den bakre dörren i ridhuset var öppen för luftgenomsläpp. Den har aldrig varit öppen innan! Grao tyckte det var jätteskumt och ville inte gärna gå mot det hörnet.

Lektionens stora fokus låg på att få honom att bära vikt på höger bak. I vänster varv måste jag rida honom relativt rak och aldrig kompromissa med stödet på yttertygeln just nu. Jag måste hela tiden se till att han kliver på fram, och alltid rätta bakifrån, se till att bakbenen driver framåt innan jag gör något annat. I höger varv blir det lite annorlunda, även där är förstås kontakten med ytter viktig, men jag måste samtidigt fånga upp högersidan där med.

Jag fick dessutom en mycket bra och tydlig instruktion som jag inte haft så tydligt formulerad för mig tidigare. Grao är ju mycket kvick, och jag måste vara kvick i hjärnan och ta snabba beslut. Men det innebär inte nödvändigtvis att jag ska vara kvick i hjälpgivningen. Istället ska jag ta snabba beslut men låta dem ta tid att genomföra. Jag ska vara lite seg för att på så sätt även få honom lite långsammare i reaktionen. Dessutom är det förstås lättare att inte överkorrigera om jag tar det lite bit för bit.

Resultatet av lektionen var att vi avslutade med en härlig samlad galopp och en luftig, stark trav med lite kadens – det kändes rätt bra.