Kajsa på Olsgård

Idag var Ulrik och jag hemma hos Olof och tränade med både Grao och Xipo. Grao har inte varit så ofta i det ridhuset, och det låg en del läbbiga saker utmed väggen,  en vattenmatta såg särskilt lömsk ut. Därför började vi med att Olof visade mig en metod för att få Grao att fokusera på mig och lita på att jag kan avgöra om grejer är farliga eller inte. Det är ju den grundprincipen jag jobbat med en hel del, men den här metoden visade sig funka väldigt bra just för Grao.

Vi började med att göra halt så fort jag kände att han var på väg att avvika från spåret jag hade anvisat honom eller dra iväg eller egentligen vad som helst. Vi stod still en liten stund, sen fick jag flytta honom undan för innerskänkeln, ut mot spåret och det läskiga. Så fort det låste sig gjorde vi halt igen. Vi gick mot det läbbiga några steg i taget och gjorde halt med jämna mellanrum. Gick han av spåret, så flyttade jag bara lugnt tillbaka honom för innerskänkeln. När vi var mitt för det läbbiga stod vi still ett tag. Sedan ryggade vi några steg, halt igen, flytta om det behövs, fram, halt. Ja, ni förstår nog grejen vid det här laget.

Efter några vändor gick det hur bra som helst att gå förbi vattenmattan. Men då insåg han att sockerbitarna på andra långsidan ju faktiskt inte heller såg helt pålitliga ut. Bra, vi fick öva metoden lite till. Sen kunde vi rida utmed hela spåret, och fick riktigt bra arbete i både trav och galopp.

Målsättningen är förstås att vi inte ska behöva göra så här, utan att Grao ska ha ett grundförtroende som gör att han litar på mig och lyssnar på mig även när han ser saker – ”för den hästen kommer aldrig missa att se något, det kan du räkna med,” sa Olof.  Han är en känslig häst, men jag skulle absolut inte vilja ha honom annorlunda – och den fina ridning vi fick efter det här arbetet väger upp allt extrajobb hans känslighet innebär.

Såhär inför årsskiftet är det läge att summera det gångna året och fundera framåt. Med en häst som Grao tror jag att det är viktigt att hela tiden känna av vad som är lagom tempo framåt och anpassa sig efter dagsform. Men någon typ av målsättningar vill jag ändå ha över året, även om de inte får bli pressande och stressande – då kommer det garanterat inte fungera.

För 2018 hade jag som tävlingsmässigt mål att debutera Lätt A dressyr. Det har jag också gjort. Poängen är inte jättedåliga, som bäst drygt 63%, men ritterna har verkligen inte varit bra. Det har varit mycket spänt och sprättigt, och även om han gör svårigheterna bra så blir det inte så lyckat med bockserier och taktande. Målsättningen för 2019 blir att få allt stabilare, både hemma och på tävling. Jag kommer troligen fortsätta rida Lätt B & Lätt A – jag vill inte lägga på ytterligare svårigheter innan det fungerar bättre på tävlingsbanan.

Träningsmässigt ville jag arbeta vidare med rakriktning och styrka. Det har jag gjort, och det arbetet har verkligen varit en berg- och dalbana. Men de sista veckorna känns det som om det blivit lite mer stabilitet där – jag hoppas att det är en någorlunda permanent förbättring. Jag hade även en förhoppning om att kunna börja arbeta med byten. I mars/april kändes det fullt rimligt, men sen hamnade vi ju i en jättesvacka. Ett halvår gick åt för oss att kravla oss upp ur den, och det har verkligen inte känts som rätt läge att lägga tid på byten när förutsättningarna är så dåliga. Jag har testat att byta någon gång när allt känts bra, det ska erkännas – och det har varit hyfsat lyckat. Men målet att börja arbeta med bytena har inte uppnåtts. Det målet flyttar jag alltså över till 2019.

När det gäller WE hade jag inga tävlingsambitioner, utan jag ville arbeta vidare med de svåra hindren. Det har vi gjort, vi kan numera ta och sätta lansen i trav, och med lite tur fixar vi repgrind. Sidvärts över bom går jättebra undan vänster skänkel, och med lite tur halkar vi över åt höger också. Vi har även gått över några olika broar, och allt går framåt om än inte jättefort. Däremot har vi inte hoppat än.  Här är planen för 2019 att jobba vidare, men inte starta tävling förrän förutsättningarna är goda att lyckas.

Dessutom fortsätter vi att åka till stranden och skogen för att rida ut, gå först och inte hetsa och stressa.