Glad häst

För ett tag sedan efterlyste jag en medryttare till Amelia. Det kom ju en hovböld himla olägligt i vägen, men nu har Amelia fått en egen tjej som bara kommer till stallet för hennes skull. Amelia är nöjd!

Det är många saker som hon är nöjd med nu faktiskt. Ferro är nu helt avvand och hennes juver har gått ner i storlek, det är skönt! I tisdags fick hon skor. Civiliserade hästar har skor, så det är förstås bra det med. Idag när hon blivit borstad och riden fick hon dessutom det yttersta tecknet på riktig civilisation – ett täcke. Hon är så glad i att rulla sig, så täcket är främst till för att hålla henne lite renare. Att det sen gör att hon slipper bli blöt om ryggen tycker hon är ett stort plus. Att bli riden igen var också jättebra! Först hade hon rätt mycket spring i benen, men hon är lyhörd och lydig. Nu ska hon bli riden regelbundet igen, det blir toppen för henne.

Motigt

Vår fyrhjuling är på verkstad och vi har därför inte kunnat sladda banan på någon vecka. Vi gillar verkligen inte att ha det så, och det finns ju en lösning – att låta gräsklipparen vikariera för fyrhjulingen. Jag satte på batteriladdaren på gräsklipparen i god tid för att kunna sladda i dagsljus igår. Ett bekymmer är att vår sladd är för tung för gräsklipparen, men vi har ju en gammal som är lättare. Den hade blivit övervuxen av gräs, men med lite jobb fick jag upp den och fixade till den lite provisoriskt så den skulle kunna funka.

Gräsklipparen startade snällt och jag körde ut på ridbanan och hängde på sladden. Efter några varv blev jag avbruten och fick stanna. När jag sen skulle starta ville inte gräsklipparen det. Jag kollade bensinnivån, och den var bra. Men när jag tittade på gräsklipparen såg jag att den lutade märkligt. Jag gick runt och insåg varför – ena bakhjulet var helt platt. Jag hade en tid att passa, men jag tänkte snabbt och sprang runt gården till garaget och hämtade en ”däck på burk”. Jag kopplade in den och skulle precis börja spruta när röret går av. Rakt av, i plasten. Det går inte att laga. Ok, det funkar ju inte då. Jag går runt till garaget och hämtar en handpump för att pumpa upp däcket. Det går inte heller. Däcket är nog så trasigt att det inte håller luften ens en liten stund. Tiden tickar på och jag inser att jag verkligen inte vill ha en gräsklippare stående mitt på ridbanan vintertid. Jag försöker putta gräsklipparen, men det är helt omöjligt. Jag tittar lite igen och konstaterar att även om bensinnivån är bra så står ju gräsklipparen och lutar, så bensinen är inte fördelad över hela tanken. En rask promenad till garaget igen – yes, det fanns en dunk med bensin där. Tillbaka, tanka upp och motorn startar!

Det enda jag kan göra är ju att köra tillbaka gräsklipparen in i garaget, på fälgen. Däcket är dött, det måste bytas. Men jag fick i alla fall undan allt och hann faktiskt klart i tid med – även om banan bara blev sladdad till hälften. Jag hoppas fyrhjulingen är lagad till helgen.

Försmak av vår

Även om jag vet at det fortfarande kan vara väldigt långt kvar till våren så njöt jag ändå av solen som tittade fram idag. Soluppgången var, som så ofta här, helt fantastiskt fin!

Under förmiddagen satt jag inne och skrev några timmar, men efter lunch åkte jag och Grao ner till stranden och träffade Monica.

Det är jättelånge sedan vi red på stranden, men Grao hanterade det jättebra ändå. Vi fick till och med beröm av en man som promenerade och som sa till oss att hans häst aldrig skulle acceptera att vara ensam nere på stranden. Vi travade och galopperade på stranden och även i det vatten som är stilla. Grao tittade på vågorna och funderade lite, men han är inte mogen att gå ut riktigt än – i alla fall inte utan sällskap som kan dra.

När jag kom hem såg jag något riktigt häftigt. Det var två örnar som vänslades med varandra i luften, precis över vår ridbana. Jag tittade en stund och sprang sen in för att hämta kameran. Tyvärr hade de förstås hunnit försvinna när jag kom ut med den.

Firstvet

För ett halvår sedan laddade jag hem appen Firstvet för att ha tillgång till videosamtal med veterinär vid behov. I dag blev det premiär. Ferro har kliat sig rejält på halsen, såpass att pälsen försvunnit och det blivit rosa. Jag visade klimärkena och hela hästen i mobilens kamera så veterinären kunde göra en bedömning. Hon tyckte jag skulle leta efter löss. Ofta förekommer löss och pälsätare samtidigt, men i det här fallet ser det inte ut att vara pälsätare utan bara löss. När det är pälsätare ser pälsen ruggig och sliten ut eftersom de biter av stråna. Ferro är fin i pälsen och fin rent allmänt. Vi ska leta noga med lampa och förstoringsglas. Hittar vi löss eller gnetter ska vi försöka fånga dem på tejp eller fota, så vi kan få lusmedel utskrivet. Om vi inte hittar några och han fortsätter klia ska vi återkomma.

Tack och lov verkar inte de andra hästarna ha samma problem, och veterinären sa att det ofta var så att bara de unga hästarna fick. Jag har bara varit med om löss en gång innan – det var en kompis shettis som fick det en vinter. Där klarade sig de stora hästarna också. Shettisen fick vi klippa innan vi använde lusmedel, men så lurvig är ändå inte Ferro tack och lov. Nu hoppas jag att vi löser det här kvickt och alla hästar klarar sig.

Pannkaka

Förberedelserna inför dagens P&R har gått hur bra som helst. I tisdags red jag igenom programmet och det var riktigt riktigt bra. Jag bara satt och tänkte vad vi skulle göra och vi flöt fram. Igår var vi i Snogeholm och Grao var jätteduktig om än lite het – han gick först mer än halva tiden, och han och Xip fick springa ikapp några gånger.

Ändå blev det pannkaka idag. Grao var spänd på framridningen och det var svårt att få något flyt och lugna ner honom när det var så många på liten yta. Sen när jag skulle rida programmet slog det stopp totalt. Han ville absolut inte gå mot läktaren där det satt folk. Dessutom hade klubben skaffat nya dressyrbanebokstäver, klart suspektar. Jag fick ta mina 10 minuter inne på banan som ren miljöträning istället.

Det grämer mig lite att jag inte lyckas ha honom framme för skänkeln i de lägena. Det har blivit så bra på träning nu. När han tittar på något och står emot har jag kunnat göra halt och sedan lugnt flytta honom mot det otäcka steg för steg. Det gick inte alls idag, han kastade sig bakåt och åt sidan och lyssnade inte alls.Vi ska väl ta oss igenom detta med så småningom men just nu är det rätt tråkigt att jag inte kan få med den fina känslan in på en bana. Om tio dagar är det öppen bana på en annan klubb, jag får ta och anmäla där och träna vidare.

Ulrik och Xipo var i alla fall jätteduktiga. De red Msv WE-programmet riktigt bra. Xipo behöver bli lite starkare så de kan höja kvaliteten ytterligare för att få riktiga toppresultat, men det kommer.

Var smittsmart

Ingen har väl missat de tragiska fallen med den allvarliga neurologiska varianten av virusabort som det skrivits en del om på sistone. Viruset EHV-1, som orsakar virusabort, har även konstaterats på flera andra ställen i Sverige. Att få in smittsamma sjukdomar, som till exempel virusabort eller kvarka, i ett stall är kostsamt, jobbigt och kan få allvarliga konsekvenser. På den aktuella ridskolan i norra Stockholm har ju tre hästar dött hittills. Även ofarliga smittor, som till exempel ringorm, kan vara arbetsamt att bli av med.

Detta är ju ett dilemma då hästsporten idag är mycket mobil. När jag växte upp var det vanligaste att hästarna var kvar på hemmagården, de åkte transport bara i undantagsfall. Idag är vi nog många som åker runt rätt mycket med våra hästar. Vi tränar, tävlar, gör aktiviteter av olika slag och åker till veterinär. Ofta åker vi dessutom till ställen där det finns andra hästar. Därför kan det vara klokt att tänka till lite och skapa vanor i vardagen som i alla fall inte ökar risken för smittspridning. Även när det inte finns smittor i närområdet tycker jag det är bra att tänka på följande:

  • Gå inte in i ett främmande stall om du kan undvika det. Om du måste, försök att byta kläder.
  • Undvik att ta i hästar som inte bor i ditt stall så långt som det går. Att gå fram och klappa en främmande häst på mulen är direkt dumt.
  • När du åker iväg med din häst – se till att den inte går och nosar och gnider sig mot saker. Se till att du så långt det går klarar dig själv utan att behöva ta hjälp av personer från andra stall.
  • Låt inte främmande hästar hälsa på varandra.

Om det finns smittor i närområdet eller till och med i det egna stallet behöver du naturligtvis vara mycket mer rigorös än så. Vid minsta lilla misstanke – stanna hemma och var noga med hygienen.

Häst lämplig för WE

Jag ser allt oftare att det i hästannonser står att hästen är lämplig som WE-häst. Ibland har den startat eller i alla fall tränat WE. Ibland är motiveringen att den är helt orädd för nya saker. Men vad är egentligen en bra WE-häst? Vilka egenskaper gör en häst särskilt lämpad för WE?

För det första anser jag att de flesta hästar har ganska goda förutsättningar att bli ”bra WE-hästar”. Det är helt enkelt så att WE kräver mångsidighet och en stor mängd egenskaper – en del till och med motstridiga. Det gör att de allra flesta hästar har egenskaper som gör dem lämpade för WE – och ofta även andra egenskaper som ni som ekipage behöver lägga en del arbete på. Det var roligt att se variationen på hästar som deltog på VM i München i våras. I det svenska laget hade vi en lusitano som är ponny, en lusitano som är liten häst och en kallblodstravare. Bland ekipagen på toppnivå i Sverige finns det dessutom flera svenska halvblod. Från andra nationer deltog hästar av många olika sorter. Minst var en engelsk c-ponny, störst var en häst på 180 från Danmark. De tävlar alltså mot varandra, i samma klass, på samma bana. Det görs inga förändringar i banan för att kompensera för storleksskillnader.

För hästar som ska gå höga klasser med bra resultat är att det är en fördel om de har god förmåga till samling, har en riktigt bra galopp som de kan korta och länga och att de kan vara både explosiva och lugna på kommando. För att hävda sig internationellt i speedmomentet krävs det idag dessutom en häst med bra acceleration. Sträckan mellan hindren är så kort att du måste komma upp i maxhastighet riktigt kvickt för att kunna tävla med de bästa.

För den som vill rida WE på lättklassnivå är det sällan hästmaterialet som står i vägen. Här är det snarast hästens utbildning och grundridning som är det viktigaste för att nå framgång. Har du en häst som är lydig för hjälperna, liksidig, manövrerbar och som du klarar av att göra rena övergångar mellan gångarterna på har du mycket goda förutsättningar att nå framgång i lätt klass.

Startsträckan för att komma till tävling är förstås kortare om hästen är orädd av sig. Då kan du lägga mer tid på utförandet av hindren och mindre på ”miljöträning” – men de flesta hästar accepterar hindren rätt snabbt om du tränar på ett bra sätt. Det kan också vara enklare i början att ha en häst som är lugn och trygg än en som är mer på tårna – men det allra viktigaste är förstås att ha en häst som passar dig som ryttare och som du trivs bra med.

Gårdscrossfit

Idag har jag börjat dagen med ett rejält pass av gårds-crossfit, den träningsform som är vanligast för oss med hästgårdar. Jag är ändå rätt nöjd med allt jag hunnit med redan kl 10! Jag har lassat in en omgång storbalar hösilage. Nu har vi så vi klarar oss säsongen ut, och förhoppningsvis någon extra. Vi har några balar som står i stallet också, dem kan vi troligen flytta ut i foderrummet de med, relativt snart. Sen åkte jag och hämtade torv. Våra bäddar består ju av en blandning av torv och spånpellets, och nu var det väldigt länge sedan vi fyllde på med torv. Nu är alla boxar mockade och har fått en torvbal. Dessutom har jag lagt fyra balar på pall för senare användning.

Dessutom har vi fått leverans av halm. Vårt hösilage har höga värden av både energi och protein och ligger på en kvot på drygt 10. Därför ger vi de vuxna hästarna fin halm att äta som komplement för att få en bättre balans. För Ferro är detta förstås kalas, han behöver ju proteinet för att växa.

Nu ska jag göra mig en god kopp kaffe!

Fler ferroskills

Ferros hovböld sprack upp som den skulle och efter bara någon dag var han ohalt igen. Han hoppade och skuttade av glädje! En annan sak som han precis har börjat lära sig nu är att gå in sist från hagen. Först var det förstås lite läskigt, men efter bara någon gång lärde han sig att det är lugnt. Det kommer någon och hämtar honom. Det handlar förstås inte om många minuter han är ute ensam, men det är ändå jätteduktigt tycker jag, att bli alldeles ensam ute i mörkret sådär. Jag har även tagit ut honom först några gånger, det är för det mesta lättare. Då är det han som lämnar och inte han som blir lämnad. Att både kunna lämna och bli lämnad är en bra förmåga som hans framtida ägare kommer ha glädje av hoppas jag.