Världens bästa djur- och gårdsvakter

Med gård och djur är det inte alltid lätt att åka iväg. Därför är det fantastiskt att vi redan som nyinflyttade fick kontakt med superbra och pålitliga grannar som gärna hjälper oss med gården om vi är borta. Vi får inte bara hjälp med det mest grundläggande, utan trädgården blir vattnad och omhändertagen och Anna-Karin ser till att hästarna blir ridna. Det känns verkligen tryggt att lämna gård, trädgård och djur till er. Tack Monica, Ann-Marie och Anna-Karin!

På Gotland

13707770_10154358371754740_688947753757271287_n

Vi är och hälsar på mina föräldrar på Gotland. Igår lade vi större delen av dagen på att åka småvägar hemifrån till Oskarshamn – istället för att köra snabbaste vägen. Vi passerade många fina ställen. Bland annat åkte vi en fin väg utmed Ivö-sjön, vi såg huset där mina farföräldrar bodde när jag var liten och vi hann göra en snabb avstickare till Öland innan vi fortsatte öster om E22 och var inne i bland annat Pataholm.

Vägen till Gotland går via Öland.
Vägen till Gotland går via Öland.

Idag har vi varit inne i Visby, där vi bland annat besökte Fornsalen. Det var extra roligt för mig, som sommarjobbade där i början på 90-talet. Utställningarna är helt omgjorda, men jag kände ju igen mycket av museiföremålen. Den stora bildstenshallen var sig dock lik.

Sedan körde vi söderut en sväng innan vi åkte över till östra sidan där vi bor. Vi stannade bland annat till vid Lojsta Hed, där vi såg en liten grupp russ på nära håll och en stor flock på långt håll.

En trädgårdsrunda

trädgården 001

Nu är det dags för en trädgårdsrunda igen. Dahliorna har tagit fart och är riktigt praktfulla.

 

 

trädgården 022   trädgården 024

Den här svarta liljan satte jag som lök i en kruka förra året. Jag glömde den ute över vintern, och det verkar den ju inte direkt mått dåligt av.

trädgården 029

Det flätade pilstaketet växer och växer, det börjar bli dags att toppa det på höjden.

trädgården 034

trädgården 036

Fjärilarna har kommit, spireahäcken och oreganon verkar vara favoriter.

trädgården 039

Jag tröttnar aldrig på vår utsikt. Vi ser långt i alla väderstreck, detta är sydost.

 

trädgården 045

trädgården 048

trädgården 051

Bärbuskarna dignar av bär i olika färger.

trädgården 027

Höstanemonen är så vacker, men det är lite sorgligt att en blomma som heter något med ”höst” redan blommar.

trädgården 009

Jag avslutar med att frossa lite i bilder på mina mauretanska malvor. Det känns helt otroligt att dessa för några månader sedan var en oansenlig påse frön utan bild på från Impecta. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilken blomsterprakt de skulle bjuda på. Bakom dem står några vackra, svarta stockrosor som jag sådde förra året.

trädgården 015

trädgården 014

trädgården 008

trädgården 017

Förberedande stallstädning

Varje år högtryckstvättar vi stallet någon gång under sommaren. Innan är det en del förberedelser, och dem ägnar vi oss åt idag.

En av de viktigaste förberedelserna är att göra en bra spellista. Det ska vara musik som är medryckande, lättlyssnad och fartig, som gör det roligt att städa. Årets lista finns här. 

Vi har permanentbäddar med torv i botten. Det har många fördelar, men även några nackdelar. Till exempel är det rätt dyrt att fylla upp nya bäddar, och det tar lite tid för dem att sätta sig. I år tänkte jag därför testa en ny metod. Jag tar bara upp bäddarna ungefär en halvmeter runt kanterna, i mitten får de ligga kvar. Det kommer ju rinna vatten i kanterna men förhoppningsvis ska detta räcka. Det gör att vi börjar säsongen med en stabil mitt på bäddarna, och jag skulle tro att det räcker med en till en och en halv bal torv per box istället för fyra till fem. Det är en besparing på rätt många hundralappar om det funkar.

Jag håller även på och dammar av väggar och tak med den stora dammvippan jag köpte på Falsterbo, på rekommendation från en kompis. Den är superbra. Den ser ut som en jättestor toalettborste på teleskopskaft. Särskilt det senare uppskattar jag då vi har över 3 meter i takhöjd. Med den här kan jag damma av alla lysrör och få bort en massa spindelväv från ställen där jag inte vill rikta högtryckstvätten rakt på.

En annan viktig förberedelse gjorde vi redan när vi byggde stallet. Vi har två rejäla avloppsbrunnar med vattenlås i stallgångarna. Dessa är kopplade på det vanliga avloppet. Golvet i boxarna är helt plant, men i gångarna har vi ett tydligt fall mot brunnarna. Det gör att själva arbetet med att högtryckstvätta blir enkelt, vi behöver knappt alls sopa ut något vatten. Det faktum att vi har slagdörrar som inte har någon kant/tröskel mot stallgången underlättar också förstås.

Förebyggande vård för folk och fä

Igår besökte vi några olika vårdinstitutioner för lite förebyggande vård. Först ut var jag som gjorde en CT av bröstkorgen på Ystad Lasarett. För ett drygt år sedan blev jag akut dålig och hamnade på akuten med misstanke om blindtarmsinflammation. Det visade sig vara magsår, men vid scanningen av buken såg de något längst ner på ena lungan som de ville undersöka närmre. Det innebar att jag jag under förra sommaren scannades ordentligt, bland annat med en radioaktiv isotop i blodet. Det konstaterades att det rör sig om en liten, slät tumör av godartad sort. Eventuellt har jag haft den hela livet, som ett födelsemärke. Det kändes rätt lugnt och ofarligt, men läkaren vill i alla fall ha lite koll på den så den inte växer. Därför scannas jag nu var 6e månad.

Det är en ganska enkel procedur när man slipper kontrastvätskor och isotoper. Jag hade tid kl 10. Vi tog tåget till Ystad 9.15 – det är en fantastiskt vacker liten tågresa på ca 10 minuter, där man under nästa halva resan åker utmed havet. Sen promenerade vi genom ett sommarvackert Ystad upp till lasarettet, jag anmäler min ankomst på en terminal och väntar. Väl inne lägger jag mig på en brits som körs genom CT-tunneln några gånger fram och tillbaka. Maskinen ber mig hålla andan när de scannar så bilderna ska bli skarpa. Jag är lite klaustrofobisk, men har kommit på att om jag blundar går det bra. Det hela är över på ett kick. Jag fick nog komma in ett par minuter före utsatt tid, för när jag gick ut var klockan 10.00 och 52 sekunder. Bilderna skickas till lungspecialisten, som sedan kontaktar mig för svar. Jag har varit med vid CT-undersökningar av hästar vid Helsingborgs Djursjukhus och har sett vilka bra bilder det blir. Det är en fantastisk undersökningsmetod.

Efter det var det två av hästarnas tur. Arno och Xipo skulle vaccineras, Arno mot influensa och Xipo mot influensa och stelkramp. Vi väljer att köra med hästarna till Svedala Veterinärpraktik för att få dem vaccinerade, trots att vi har några stycken. Det är enkelt och smidigt, och Katarina är en bra veterinär. Hästarna står kvar i släpet, och i och med att vi kan öppna båda framdörrarna samtidigt blir det ändå gott om plats för två hästar, mig och veterinär.

Ett par korta WE-filmer från förra helgen

Cia filmade lite när vi tränade working equitation förra helgen hemma på vår gård. 

Här visar barnen enkelslalom i trav:

Sen ville föräldrarna att jag och Ulrik skulle visa hindren på den nivån vi tävlar, och vi var inte svårövertalade. Det är inte varje dag vi har ridbanan full med hinder. Oftast när vi tränar plockar vi bara fram två till tre hinder och detaljnöter på dem.

Ulrik plockar och sätter ner lansen i galopp:

Jag rider enkelslalom i galopp:

Mer om dressyrprogrammens utveckling

Min artikel om dressyrprogrammens utveckling har väckt en hel del intressanta diskussioner. En av dem som reagerat är Bo Tibblin, som skrev det här debattinlägget på Ridsports webb.   (som tyvärr inte verkar förstå att det är en redaktionell artikel där jag som journalist sökt upp Lars Andersson och ställt frågor, men ändå) Jag har även fått reaktioner från kunniga människor inom ridskolesfären som menar att det är i princip omöjligt som ryttare att börja med schwung och bärighet – först måste man lära sig att rida med precision i hjälpgivningen.

Detta är ett resonemang som jag köper helt. Jag minns så väl känslan på ridskolan när vi skulle rida kadrilj. Jag var helt fokuserad på att hålla min plats i ledet, ha precision i förhållande till de andra och på det sättet höll jag rätt tempo och noggranna vägar – och plötsligt var hästen en dröm att sitta på.

Att lätta klasser är ”utbildningsklasser” tror jag de flesta är ense om. Men jag tror att det blir en krock mellan VEM det är man tänker sig ska utbildas i de lätta klasserna. Är det hästarna eller ryttarna som ska utbildas?

Det är ju inte helt okomplicerat, eftersom det behövs lätta klasser för att utbilda både ryttare och hästar. De unga hästarna behöver tillräckligt lätta program där de får bygga tävlingserfarenhet och få en positiv inställning till tävling. Men även de oerfarna ryttarna behöver tävla för att lära sig och bli duktiga tävlingsryttare.

Frågan är om detta är en konflikt eller inte? Går det att kombinera de båda syftena? Om inte – vad får det för konsekvenser för dressyren i framtiden om vi väljer bort det ena eller det andra?