Ett moget och förståndigt beslut

Stormen Urd skulle ge upp idag under förmiddagen. Det har inte riktigt skett, utan det blåser på riktigt rejält fortfarande. Det har fått mig att ompröva mitt beslut att åka till Trelleborg och rida en pay&ride med Grao idag. Det handlar förstås till viss del om att det inte är kul att köra hästsläp i kraftiga kastvindar, men det är inte bara det som hamnar i vågskålen ”mot”.

Mitt syfte med att åka är att ge Grao bra upplevelser av att åka iväg och arbeta på bortaplan. Att i lugn och ro få se ett framridningsridhus för att sedan gå över och arbeta innanför dressyrstaket. Att till och med kunna strunta i att rida programmet om han är spänd utan istället utnyttja min tid för att ge honom en bra upplevelse av en tävlingslik situation. Det kändes inte som om förutsättningarna för detta var särskilt bra idag.

Som ni kanske hör behöver jag ändå övertyga mig själv om att det är förståndigt att inte åka, en del av mig tycker att det är mesigt. Dessutom gillar jag inte att vara en strulputte som anmäler till saker och sen ställer in. Men idag får hjärnan vinna. Det känns så viktigt att göra rätt med Graos träning, och jag har ingen lust att stå där med ett misslyckande och tänka ”attans, varför tog jag inte alla omständigheter på allvar? Det här är ju faktiskt inte helt oväntat”.

Sånt vi gör i mellandagarna

De senaste dagarna kan sammanfattas med lediga och dåligt väder. Igår hade vi inget inbokat alls, men på grund av allt regn som kommit fick vi gå ut och stängsla av hagen som Amelia och Xipo går i. Nu har de tillgång till hela skogen och en remsa ner dit, men större delen av betesmarken är bortstängslad. Den började helt enkelt bli för upptrampat och vi måste vara rädda om våra beten. Det regnade och blåste hela tiden, så det var skönt att gå in och sätta sig i soffan sen. Vi maratontittar på svenska serien Midnattssol på SVT Play – perfekt sätt att se serier på!

Idag började jag dagen med att åka och ha WE-träningar utanför Sturup. Det var roligt som alltid, och särskilt kul är det att se hur både hästar och ryttare utvecklas bara under ett pass. Samma ekipage plus några till ska även träna på fredag.

Nu sitter vi inne och hör hur stormen Urd är på väg mot oss. Vi har planerat att åka till Simrishamn för att äta och gå på bio ikväll. Jag hoppas verkligen att det kommer funka att åka.

Bra julafton

För tredje julen i rad åt vi ute på julafton. Det är inte så lätt att hitta ställen som är öppna då, men i år hade vi verkligen hittat rätt. Första året åt vi julbord på Margretetorp. Det var helt ok – framför allt var det stort och mycket att välja på. Andra året testade vi Röstånga Gästis. Det var verkligen uruselt på alla sätt. Det var trångt både vid borden och vid maten. Personalen var fåtalig och otrevlig. Allt tog slut hela tiden – folk gick runt och rev tag i tallrikar och mat så fort något dök upp. Maten var tråkig och opersonlig, köttbullarna var t ex uppvärmda färdigköpta av tråkigaste sort.

I år åkte vi till nyöppnade Riviera i Båstad. Det var helt fantastiskt! Vi blev välkomnade och satte oss i loungen för att invänta resten av sällskapet – mina föräldrar och min faster och farbror. Där fanns en barpianist och glögg. Inredningsstilen är konsekvent Art Deco – så elegant och stilfullt!

Sedan blev vi placerade av hovmästaren vid vårt bord. Matsalen var inte packad med så mycket folk det bara gick utan det var gott om plats runt borden. Vi fick dessutom ett runt bord och ljudnivån var behaglig så det gick utmärkt att prata med varandra.

Det var gott om personal, och alla var trevliga och glada. Tallrikarna försvann så fort de var tomma och det var bara att gå och hämta en ny.

Jag är inte någon julbordsfantast, men här fanns det verkligen god mat att välja på. Jag uppskattade särskilt den varmrökta laxen med romsås, den finfina rostbiffen och Janssonen. Men allra bäst var nog efterrättsrummet! Där fanns utsökta efterrätter av olika sort. Jag smakade ostkakan med hjortronsylt, saffranspannacottan, äppelcrumblen och den mjuka pepparkakan med frosting. Dessutom åt jag en del färsk frukt. Utöver detta fanns det t ex Ris á la Malta, mjukglass med tillbehör och en massa godis.

Det var verkligen värt att åka en bit för detta. Något som vi förvånades över var hur mycket trafik det var på julaftonskvällen, framför allt när vi skulle hem.

 

Mysig julkadrilj

Vi började julaftonen med att åka till Sydslättens RFs ridhus i Anderslöv för att rida julkadrilj. Som läget är i vår familj nu blev arbetsfördelningen den att Ulrik och Xipo red kadrilj och jag fotograferade. Grao känns ännu inte helt lämplig att presentera i såna här sammanhang och Amelia är för dåligt igång. Här kommer en bildkavalkad!

Knäckigt

Koka knäck är en av mina jultraditioner, och idag var det dags för årets kok. Jag gjorde fyra olika smaker: salt, lakris, ingefära och mandel. Tyvärr tyckte jag att de blev lite för mjuka i år, inte jättemycket, men en aning. De traditionella med mandel är supergoda tycker jag, men de andra smakerna är inte dumma heller. Salt var en ny smak för mig. Jag lade helt enkelt lite flingsalt i botten på formarna. Det blev riktigt bra, men nästa år kommer jag nog strö flingsaltet ovanpå istället. Det tror jag kan bli jättesnyggt.

Formarna jag använder är silikonformar som alltså diskas och återanvänds. De är stadiga och stabila och lätta att få loss knäcken ur. Nackdelen är förstås att jag inte kan ge bort knäck gjord i silikonformar hur som helst. Saltknäcken gjorde jag i mina nya hästformar – det är inte enstaka formar utan en rektangel med många hästar i. Det var inga problem att få loss knäcken ur den heller, så även den kommer jag säkert använda för knäck fler gånger.

Lösningen på ett skitproblem?

Normalt så rekommenderas det att vattenkoppen placeras i främre delen av boxen. De vanligaste argumenten är att det då är lätt att se om den blir smutsig och att risken är större att de fryser om de är mot en yttervägg.

Vi valde att gå emot dessa rekommendationer när vi byggde stall. Vårt vatten kommer över taket och går ner till boxarna. Vi har över tre meter i takhöjd, vilket gör att det är ungefär 80 cm från boxarnas överkant till taket. Vi valde att inte låta vattenledningen ”hänga fritt” den biten som den hade fått göra om vi hade kopparna i framkant. Istället får den följa ytterväggen, där vi lätt kunde isolera den och sedan sätta en metallkåpa runt som skydd. Jag tänkte att jag ändå kollar vattenkopparna varje dag när jag mockar. När det gäller frysrisken var vi inte heller oroade, ledningarna är välisolerade och har dessutom elvärme.

Det jag inte insåg var att vissa hästar (hej Arno!) gärna bajsar mot bakväggen. Det har inte bara lett till att bakväggen är bajsig och att jag har fått pilla bajs ur fönstret, genom gallret. Dessutom hamnar bajset jobbigt ofta i vattenkoppen.

Men jag tror jag har hittat en lösning! Våra boxar är 4 meter djupa. Jag bestämde mig för att det faktiskt räcker om bädden är 3,5 meter, och tog bort all bädd den bakre halvmetern. Jag har nu haft det så i drygt två veckor – och jag har inte haft något bajs på väggen, inget i fönstret och framför allt – inget i vattenkoppen! Det verkar alltså som att när han backar för att bajsa stannar han när bädden tar slut. Han ställer inte ner bakbenen på betonggolvet helt enkelt.

Nästa projekt blir att tvätta av bakväggen – vi har plastskivor på väggarna så det är lätt.

Härlig slottshelg

Ulrik och jag har tillbringat helgen på Häckeberga slott tillsammans med hans mamma och hennes man. Vi har tidigare passerat slottet många gånger och tyckt att det ligger så vackert. Nu fick vi njuta av vackra interiörer och exteriörer. Vi bodde i det rum som tidigare var barnkammare – ett vackert rum som hade något jag saknat sedan jag flyttade till Skåne – ett badkar! Jag fick mig ett riktigt långt och skönt bad.

Slottet ligger på en ö i Häckebergasjön, man kör över på en bro. Det var rätt dimmigt, men när vi skulle åka på söndagsförmiddagen hade dimman lättat såpass att vi kunde promenera runt. Tyvärr hade jag inte med kameran, men jag fick en del stämningsfulla bilder med mobilen i alla fall.