Duktig kisse

En rejäl best.
Ingen liten  skogsmus 

Vi har haft en del bekymmer med råttor i vårt foderrum, de verkar bo bakom halmen någonstans. Foderrummet ligger intill stallet med dörr emellan och med två dörrar ut – en mot innergården och en mot baksidan. Det var alltså stängt överallt och våra båda katter kunde inte ta sig in dit. För ett tag sedan sågade vi därför upp en kattlucka mot innergården, och då började det hända saker! Framför allt Maja gillar att ligga på ett schabrak som hon har uppe på en bal, där hon har bra utsikt. Elsa hoppar gärna vidare upp på stalltaket och patrullerar där. Och då och då möts vi av den här synen på morgonen. Mängden synlig råttskit har också minskat tydligt. Jag är ändå rätt imponerad att våra små trekiloskatter vågar gå på så stora råttor som den här – heja kissarna!

Maja vilar ut efter nattens råttjobb
Maja vilar ut efter nattens råttjobb

Dagen Plast

Packad och klar för plastinlämning
Packad och klar för plastinlämning

Det är olagligt att elda den. Den är inte komposterbar. Och på återvinningsstationen kostar det pengar om de ens tar emot den. Ensilageplasten är ett stort bekymmer, men idag är det Dagen Plast i min kommun. I eftermiddag och i morgon förmiddag är Svepretur här och tar emot plast.

Nästa tillfälle är motsvarande två halvdagar i höst, så det gäller verkligen att passa på. Vi får ju inga jättemängder, och vi är noga med att skaka av och rulla ihop varje plastsjok ordentligt direkt. Det är vi glada för när det ska packas och köras iväg!

 

– Ensilageplasten klassas i sig som ”icke normalt uppkommet hushållsavfall”, förklarar Ingrid Nilsson på avdelningen för kundservice på Sysav som driver återvinningsstationer i södra Skåne. Det gör att det blir företagsavfall, och då blir det en avgift på 400 kr för den som vill lämna på återvinningscentralen. Ensilageplasten ställer dessutom till problem när det brännbara materialet ska tas omhand. De långa remsorna trasslar i maskinerna, vilket gör att de helst ser att plasten ska vara delad i bitar innan den lämnas. Detta gör också att många återvinningsstationer inte tar emot plast alls.

Men jag tycker verkligen det är ett problem att man måste passa dessa få dagar om året för att lämna plasten. Det är också ett problem för många hästägare/stallägare att det inte går att lämna på kvällar eller helger. Det är inte jättekul att behöva ta ledigt från jobbet för att lämna plast.

Det största problemet är dock bristen på information. Har har man verkligen inte lyckats att nå ut, och när jag pratade med killarna som jobbar på återvinningsstationen nära mig håller de med. De får ofta neka personer att lämna plast, och då passar de på att informera om svepretur. De flesta har ingen aning. Informationen på hemsidan är inte heller särskilt tydlig, och det är svårt att hitta vad man måste lämna där och vad man inte kan lämna. Datum och platser för insamlingen ligger som en pdf, och man måste vara vaksam på vilket år som gäller. Den nya kommer ofta ut ganska sent och den gamla ligger kvar tills den är ersatt.

 

 

www.svepretur.se kan du se var och när det går att lämna ensilageplast nära dig.

Fjolårshö – hur mycket sämre är det?

Väl förvarat håller hösilaget näringsvärdena bra.
Väl förvarat håller hösilaget näringsvärdena bra.

Våra hästar äter mest gräs nu, och de är inte alls särskilt intresserade av att äta hösilaget vi erbjuder dem. Än så länge får de frukost i vinterhagen innan de får gå ut på betet. Xipo äter litegrann, sen går han och ställer sig vid grinden och väntar på att jag ska öppna den. Amelia äter, men långsamt, långsamt. Hon ser ut ungefär som ett barn som är tvungen att äta upp sin broccoli innan efterrätten serveras.

När vi köpte grovfoder för vintern hade vi fyra hästar, men redan i oktober sålde vi en. Vi kunde justera beställningen något, men vi kommer ändå ha över ett ton grovfoder kvar. Det bekymrar oss faktiskt inte särskilt mycket alls. Grovfoder tappar inte direkt i näringsvärde med tid, utan de analyserade värdena håller bra över tid. Det enda som kan sjunka lite är vitaminerna. Däremot får man förstås vara noggrann med förvaringen, för den hygieniska kvaliteten kan försämras rejält med lång förvaring. Det gäller ju framför allt för hö, som drar åt sig fukt lätt och sedan möglar. Våra plastade balar med 12-14 lager plast kommer troligen inte påverkas alls av att få ligga fram till hösten.

Veteranen och veterinären visar klass

Sydslätten nationell dressyr 028-001

Vid Sydslättens RFs nationella dressyrtävlingar idag vann veteranen Ulla Håkanson tätt följd av veterinären Eva Fahlbrink den högsta klassen, en Intermediare II. Jag tycker det var extra kul att se att deras precisa och noggranna ridning gav utdelning. Ingen av dem sitter på en spektakulär häst med mycket bensprattel, men det är väl samridna och harmoniska ekipage. På hedersprisbordet fanns presentkort från oss.

Sydslätten nationell dressyr 232

Vår tränare Olof Axelsson visade också klass i Msv A-klasserna. Sex starter, fem placeringar och en första utanför får väl ses som en bra tävlingshelg.

Min text på Ridsports webb

Vi sponsrar nationell dressyr

I dag börjar Sydslättens RFs nationella tävlingar i dressyr, och FoderstatOnline har sponsrat med hederspriser – sex pristagare får varsitt presentkort på en foderstatsberäkning inklusive makromineraler att nyttja när årets skörd är klar. Vi kommer dessutom vara med som funktionärer, jag är pressansvarig under hela helgen och skriver en klass ikväll och Ulrik kommer vara funktionär under söndagen, men jag vet inte riktigt vad han kommer göra. Enligt startlistorna ser det ut att kunna bli riktigt bra dressyr, så vi ser fram emot en inspirerande helg. Dessutom brukar Sydslättens kafeteria alltid leverera!

Pälsfix och trix

Det blev en intensiv hästhelg för oss, på lördagen tävlade Ulrik och Xipo dressyr – och fick en fin tredjeplacering i Lätt A:1. På söndagen tävlade jag och Amelia, och fick ingen placering. Amelia var rätt spänd, men fullt kontrollerbar – vi har tidigare varit med om tävlingar där det inte riktigt varit så. Vi red på ganska jämna 6,5 genom programmet, fick galopp i en travökning och en dålig halt på slutet och landade på dryga 62%.  Igår blåste det som tusan, och då är vår ridbana inte så kul att rida på. Så istället lastade vi och körde till Snogeholm där vi fick en jättehärlig runda på ungefär en mil i bokskogarna. Vi galopperade en del på de smala, slingriga stigarna inne i skogen, och det är fantastiskt hur fina hästarna blir av det. Stigen både rakriktar och lösgör, vi kan bara sitta och hålla rätt tempo och samling. Highlandkalvarna har kommit, och de är jättesöta! Vi mötte även flera flockar hjortar, vilket vi kanske uppskattar lite mer än hästarna.

Jag hade ju utlovat lite fix och trix när det gäller att avhåra grejer. Vi lämnar täcken på tvätt hos Tvätterskan i Äsperöd och tvättar schabrak och tunnare täcken själva hemma. I båda fall vill vi ju gärna att de ska vara så hårfria som möjligt innan de lämnas in. Förra året gjorde jag därför en systematisk test av olika avhårningsredskap.

Kampen mot håren 029

Klädrulle – funkar dåligt. Det fastnar en del hår, men den tar inte allt. Dessutom blir den fort full och måste rensas.

Kampen mot håren 098-001

Diskhandskar – håren lossnar, men risken är stor att de fastnar igen. Resultatet blir mest att håren dras runt.

Kampen mot håren 151

Samma sak med fuktad svamp – håren dras runt och fastnar på andra ställen.

Kampen mot håren 133

En massageborste av gummi fungerar riktigt bra. Håren fastnar och är lätta att slå bort.

Kampen mot håren 120

En ryktsten är riktigt effektiv, den drar bort alla hår i ett tag. Nackdelen är att den ruggar ytan något, särskilt när det är en yta av fleecematerial eller liknande, och att den skräpar ner en hel del.

Kampen mot håren 082

Fönsterskrapa fungerar inte alls bra, den får knappt med något alls.

Kampen mot håren 071

Den här borsten har mjuka, trekantiga gummiborst och marknadsförs just som borste för att ta bort hår. Den fungerar också riktigt bra! Har man en massageborste, en ryktsten och den här borsten anser jag att man har tre bra redskap som fungerar på alla underlag. Vilken som är bäst? Det beror på vilket material håret sitter på. För fleeceaktiga material är det massageborste eller den här, för bomullsytor tycker jag ryktstenen är allra bäst.

 

Päls överallt

12744606_10208282028201984_2362687519948293269_n

I vår skimmels box och hage ser det ut som det har snöat på vissa ställen. Han fäller något förskräckligt, och även fuxarna gör sig av med pälsen nu. Ridhästarna halvklipper vi, men det blir ändå en hel del päls. Amelia är nog den av våra hästar som påverkas mest av pälsbytet, hon som vanligtvis är en ganska explosiv häst kan bli lite småseg i någon vecka höst och vår.

Päls består till allra största delen av protein, och hästen kan behöva extra proteintillskott under tiden som den nya pälsen växer till. Den perioden ligger ju betydligt tidigare i tid än när fällningen härjar för fullt, redan i december-januari bör man se över att hästen får den protein som behövs. Hästens kropp prioriterar dessutom pälstillsättningen före muskel- och fettansättning. Det kan göra att en del hästar kan uppfattas som lite tröttare under pälssättningsperioderna. I år och förra året har vi haft ett hösilage med en kvot på över 8, och jag har inte heller märkt av den där segheten på samma sätt.

Många ger hästarna extra B-vitamin under fällningsperioden, men det finns inga vetenskapliga belägg för att det gör någon nytta. Förr gavs ofta foderjäst, som förutom B-vitaminer innehåller protein – som ju hästen kan behöva lite extra under pälssättningen.

B-vitamin är ett komplex av åtta olika vattenlösliga vitaminer som inte stannar i kroppen särskilt länge. Hästar har själva förmåga att producera B-vitamin i grovtarmen.

Ett annat bekymmer under pälsfällningen är hur man blir av med alla hästhår som sätter sig på insidan av täcken och på schabrak. Jag tänkte ägna morgondagens blogginlägg åt olika metoder för att få bort det.

Den betestid nu kommer

Amelia njuter av inbetningen.
Amelia njuter av inbetningen.

Här i södra Skåne växer gräset för fullt nu, vi har redan klippt gräsmattan en gång och det börjar bli dags att göra det igen. Vi tyckte vi hade lite dålig tillväxt i våra beteshagar förra året, så vi fick dem gödslade i mitten av mars. På det kom det sedan en del regn och sen värme, så nu växer det verkligen så det knakar. Hästarna får nu gå några timmar om dagen på betet och så ökar vi lite varje dag. Tanken är att de ska gå på bete hela dagarna från och med mitten av den här veckan. Då kommer de bara få hösilage till natten, men under övergångsperioden serveras även frukosthösilage.

 

För alla hästar gäller att övergången till bete måste ske gradvis. Vår metod med att öka tiden sucessivt fungerar bra, men kräver ju lite passning.  Ett annat sätt kan vara att låta dem gå i en hage där det kommer upp lite gräs redan tidigt och på så sätt låta dem vänja sig allteftersom gräset växer.  Att handbeta hästen dagligen är tidskrävande, men om inga andra alternativ finns kan det vara en metod.

Gräs är som näringsrikast i en tidig tillväxtfas. Vid en längd mellan 10 och 20 cm är näringsinnehållet som högst. Det innebär att det tidiga vårbetet kan vara för kraftigt för hästar som inte har så högt näringsbehov. Dessutom visar studier att sockerhalten i betet är som högst under den tidiga våren. Därför bör man vara extra försiktig med hästar som är överviktiga, har haft fång eller är insulinresistenta. Om betesförutsättningarna inte stämmer med individens behov kan det vara lämpligare att inte låta hästen beta alls.

Gräs växer när dygnsmedeltemperaturen är över 5-6 grader och det finns sol och vatten. För bra tillväxt på betet behöver solen nå ner ända i botten. Därför avtar tillväxten om betet tillåts bli för högt. Vill man som vi ha riktigt bra tillväxt och har hästar som klarar av det kraftiga vårbetet är det alltså bättre att släppa innan gräset har blivit för högt. Ett alternativ är att putsa det långa gräset för att på så sätt låta solen komma ner i botten. En del väljer ju att vänta med att släppa på bete för att det ska hinna bli långt och kraftigt. Det är bra om man har hästar som inte klarar näringsrikt bete, men låter man det växa för långt blir tillväxten dålig. Dessutom kommer mycket av det långa gräset bara trampas ner.

Tänk på att öppna beteshagar på åkermark ger hästarna en effektiv betning. De behöver inte gå särskilt långt för varje tugga. Det är bra för hästar med högt näringsbehov, till exempel unghästar och dräktiga eller digivande ston. För hästar med lägre näringsbehov kan ett naturbete där hästen får leta efter grässtråna passa bättre.

 

Näringsinnehåll försommarbete:
Åkermarksbete
TS 20%
Energi 11,8 MJ/kg TS
Smältbart råprotein 166 g/kg TS

Naturbete före axgång (innan gräset fått ax på stråna)
TS 20%
Energi 11,3 MJ/kg TS
Smältbart råprotein 125 g/kg TS

(källa: SLUs Utfodringsrekommendationer för häst)

Det nödvändiga saltet

I alla boxar hänger den, saltstenen. Ibland är den vit, och ibland brunaktig. Ibland är det en exklusiv himalayasten som hänger i ett snöre. Men hur fungerar det här med salt och hästar? Är en saltstenen tillräcklig? Klarar hästen själv av att känna hur mycket salt den behöver?

Vanligt koksalt bestsår av natrium och kalium. Det är framför allt natrium som hästen behöver. Hästen förlorar natrium genom avföring och urin, men allra mest genom svettning. I hästens övriga foder finns inte tillräckligt med natrium för att täcka förlusterna. Därför är det bra att ge hästen tillgång till en saltsten. Underhållsbehovet av salt för en häst på 500 kg är ca 25 g/dag.

Alla hästar får inte i sig det salt de behöver från en saltsten. Ett sätt att ha koll på hur mycket salt hästen får i sig är att väga saltstenen med jämna mellanrum.

Ett saltöverskott är för det mesta inte skadligt för hästen. Om hästen har för hög saltkoncentration i blodet brukar den kompensera detta genom att dricka mer. Ett eventuellt överskott kissar den sedan ut. Undantaget är fölungar. De klarar inte alltid av att reglera saltintaget och kan få smak på salt. Ett föl som fått i sig för mycket salt kan få diarré. Därför bör stoets saltsten vara placerad så fölet inte når den.

Då hästar inte kan reglera saltbalansen över tid är det viktigt att de har saltsten även på betet. Även här bör man se till att fölen inte kommer åt saltet. –

Mängden natrium i blodet hos hästen är noga reglerat. Det innebär att det inte går att bygga upp ett saltförråd så hästen har att ta av vid ansträngning. Nivån måste vara rätt vid varje tidpunkt.

Om hästen svettas mycket – på grund av hårt arbete eller värme – kan den behöva extra salttillskott.Efter en start i fälttävlan en varm sommar kan hästen behöva så mycket som 35 g salt/100 kg kroppsvikt. Ett mer vanligt arbetspass i trav på ca 30 minuter en sommardag kräver ungefär 8 g salt/100 kg kroppsvikt. Även digivande ston avger mycket vätska och behöver kompenseras med salt.

Ett sätt är att hälla vanligt salt i hästens mat. Ett annat är att ge en elektrolyt-blandning, dvs salt utblandat i vatten. 9 g NaCl per liter vatten är en vanlig koncentration. Det enklaste brukar vara att ge hästen salt i maten.

Det är viktigt att hästen får ersätta saltförlusten så fort som möjligt för att åter få normal koncentration i blodet. Om hästen har genomfört en större prestation och sedan ska ta det lugnt några dagar kan upptrappningen få ta lite tid. Om den ska prestera igen bör saltbalansen vara återställd innan den nya prestationen.

Om hästen magrar eller tappar aptiten kan det vara tecken på saltbrist, liksom om den inte orkar prestera som den ska.

 

Exempel: En stor häst på 600 kg som arbetar ”normalt” en timme en sommardag behöver totalt ca 50 g salt den dagen.  Det motsvarar 0,4 dl. Underhållsbehovet för samma häst är ca 30 g, dvs 1/4 dl. För arbetande hästar kan man ge underhållsbehovet dagligen och sedan komplettera med den uppskattade svettförlusten de dagar de arbetar. En halvtimmes fälttävlansträning under en varm sommardag kräver t ex ca 35 g, dvs ca 30 ml, två matskedar salt extra den dagen.

Hur görs en höanalys?

För hästar är alltid största delen av dagsmenyn grovfoder –  det är det som de är gjorda för att äta. För att över huvud taget kunna ha en aning om vad hästen äter och om den har sina behov täckta behöver man därför göra en grovfoderanalys. Men hur görs egentligen analysen? För ett par år sedan besökte jag  Eurofins, ett av de företag i Sverige som gör grovfoderanalyser.

–Vi gör ungefär 25 000 grovfoderanalyser per år, berättar Roland Svanberg, som ansvarar för analyserna. Majoriteten av kunderna är mjölkbönder, men mellan 5000 och 6000 analyser görs för häst. Själva analyserna och rådatan är densamma, men för kor används inte begreppet Smältbart Råprotein. På hästanalyserna räknas detta fram.

Det allra viktigaste för att få en pålitlig analys är att ta proverna på ett bra sätt. Ju noggrannare beställaren är med att ta prover, desto säkrare är analysen.

Nästa steg är att välja vilka analyser som ska göras. Det allra vanligaste är den näringsmässiga analysen som anger mängden protein och energi. Till det kan man välja en analys av fyra mineraler: kalcium, fosfor, magnesium och kalium. Den hygieniska kvaliteten kan bestämmas med en mögel- och bakterieanalys, och analysen av vattenaktiviteten avgör hur lagringsdugligt ett hö är.

— När det gäller näringsämnen och mineraler är det ganska enkla och klara analyser. Vi tar reda på vad höt innehåller, och vi vet vad en häst behöver äta, säger Roland. Med mögel och bakterier är det mycket knepigare. Det finns många olika sorter, och olika individer är olika känsliga. Därför tar vi oss alltid tid och gör en samlad bedömning av höet och skriver lite om det så kunden själv kan göra sina bedömningar. Mitt tips är att inte skicka in den analysen samtidigt med näringsanalysen när höet är nyskördat eller under tidig höst. Då är det sällan något fel på ett välbärgat hö, utan det är lagringen som är problemet. Släng inte heller det som är dåligt, utan använd det för att skydda övrigt hö. Ett annat knep är att täcka med halm.

På Eurofins anländer proven med posten kl 8 eller kl 12. Alla prov tas omhand samma dag som de kommer, med undantag för sådana som lämnas på plats under sen eftermiddag. De torkas över natten i värmeskåp och mals sedan ner till ett pulver.

Den snabbaste analysen är den för energi och protein. För de allra flesta proven används en teknik som kallas NIR, nära infraröd reflektans. Det innebär att man lyser med infrarött ljus på provet och mäter vilka våglängder som reflekteras. Detta jämför sedan maskinen med kända prov. Detta är ett snabbt och enkelt sätt att få fram resultat, men det kräver att man regelbundet matar in referensprov där man känner till energi- och proteinvärdena. Det händer också att det inte går att få ett resultat med NIR, maskinen känner inte igen provet tillräckligt väl. Därför körs varje vecka ett antal prov som referensprov. För energianalysen används Vom-vätska som hjälp för att få fram smältbarheten.Vom-vätskan kommer alltså från en av kons magar, våmmen, och beställs från SLU. Den metod som används är mer komplex och det tar närmare en vecka att få fram resultat eftersom de bland annat ska stå 96 timmar i värmeskåp.

När det gäller råprotein är en metod som kallas Kjeldahl referensmetod. Provet kokas i ungefär en timme och destillationen görs sedan automatiskt. Även den efterföljande titreringen görs automatiskt. Titrering är en metod där man tillsätter en vätska droppe för droppe. I provet finns en indikator som gör att vätskan ändrar färg när rätt mängd är tillsatt. Vid den automatiska titreringen håller fotocellen koll på vätskans färg och betraktaren kan se hur vätskan växlar mellan genomskinlig, rosa och grön.

Även mineralanalysen tar flera dagar. Provet kokas först med en stark syra och späds sedan och filteras. Mineralhalterna kan sedan avgöras genom att provet sätts i en maskin som har en plasmalåga som brinner med ca 10 000 grader C. Där sönderfaller den i atomer och ett mätinstrument mäter våglängderna för att se hur stora mängder av olika mineraler det finns.

–Förutom de analyser vi gör får vi ofta frågor om analys av selen eller fruktan, berättar Roland. Selenhalterna är såpass låga att de är svåra att analysera, så vi brukar avråda från det. När det gäller sockerinnehåll är det inte så svårt att mäta, men det är svårt att särskilja just fruktanet. De analyserna får vi beställa från Tyskland och priset blir mycket högt. Däremot så kan ju en analys av det generella sockerinnehållet vara till viss ledning. Ett hö med lågt sockerinnehåll har ju också låg fruktanhalt. Är däremot nivån hög är det ju svårt att veta hur stor andel som är fruktan.