Hemma och igång igen

Nu har vi varit hemma några dagar och Grao och jag är i full gång igen efter hans niodagarsvila. Glädjande nog har jag kvar den fina känslan jag hade från innan vilan – nu tycker jag verkligen det känns som om vi är på rätt väg och gör framsteg hela tiden. Jag har ju jobbat en hel del med galoppen på sista tiden, och den har blivit stark och stabil. Häromdagen utmanade jag mig själv och Grao lite och snäppte upp allt en nivå. Inspirerad av en kompis som filmat så fina halvpiruetter började jag att känna lite på rörelsen – på ren nybörjarnivå förstås. Vi red in på diagonalen med lite galoppslutakänsla och vände sedan runt lite mer än ett kvarts varv och red rakt fram på medellinjen tillbaka mot den kortsida jag kom ifrån, och så förstås ut i samma varv igen. Jag är jättenöjd med hur bra det funkade, det är ett arbete vi kan börja lägga in någon gång då och då nu.

I morse åkte jag iväg till min WE-tränare Julia och red en lektion. Vi började med att arbeta med registret i galoppen. Fram är ju aldrig några problem, så för Grao är ökningen ”vilan” i övningen. Ju mer vi jobbade desto finare samlade språng tyckte jag att vi fick – och Julia berömde oss för de framsteg vi gjort sedan vi var hos henne sist. Hon tyckte verkligen vi fått bra resultat och att träningarna för Paulinda har varit väldigt bra för oss.

Därefter visade Julia mig en jättebra övning med sex stolpar i rektangel. Jag red först på en rektangel utanför stolparna, sen lade jag volter inåt runt dem. Efter ett tag fick jag växla mellan att lägga varannan volt inåt, varannan utåt. Först testade vi vägen i skritt, sedan i trav. I traven fick jag träna på att lyfta upp och fram några steg mellan volterna, på de korta raksträckorna som blir emellan. Jag skulle inte driva, utan bara öppna upp möjligheten att ta lite större steg och se om han tog den möjligheten. Det tog en liten tid innan vi fick till det, men efter ett tag kände jag hur han faktiskt sög tag och fick upp fronten i två-tre steg innan det var dags för nästa volt. En jättebra övning!

I galoppen nöjde vi oss med att jobba med ett varv i taget, så alla volter blev inåt. Där fick jag jobba med att försöka få ner frekvensen och få honom att ta det lugnt runt, då kunde jag få lite samma känsla som i traven, att han suger framåt ett språng när han går rakt fram och sen sätter sig mer på bakbenen i volterna. Det var inte lätt, men kändes mycket nyttigt.

Tips och trick för bilsemestern

Vi har ju gjort ett antal bilsemestrar nu och alla har varit mycket trevliga och givande. Under hand har vi dock lärt oss en del saker som gör resan bättre. Vi delar gärna vår lista med er!

  • Planera lagom i förväg. Det här är en lite svår avvägning tycker jag. Vi har kört hela spektrat från ”vi drar söderut imorgon och ser var vi hamnar och hur länge vi är borta” till som i år, då alla färjebiljetter och hotell var förbokade. Att planera gör förstås resan mindre flexibel och möjligheten till impulsivitet minskar drastiskt – men faktum är att vi faktiskt har lyckats göra mer när vi varit någorlunda planerade, och framför allt får vi inte några ”meningslösa dagar”. Dessutom har vi varit med om att vi fått köra långa omvägar eller över broarna hem för att det inte funnits lediga hotellrum på lämpliga ställen.
  • Ska ni åka färja och kan bestämma tidigt vilka dagar ni reser ut och tillbaka går det att spara mycket pengar. I år när vi bokade ett par månader i förväg betalade vi mindre tur och retur än vi tidigare betalat för enkel resa.
  • Om du inte bokar hotellrum innan resan börjar – gör det senast på morgonen samma dag. Det är hopplöst tråkigt att köra från stad till stad och inse att det är fullt överallt, det blir senare och senare och ni blir hungrigare och tröttare för varje nej ni får.
  • Planera lagom långa etapper att köra. Räkna med att det tar längre tid än vad t ex google maps tror. Det är inte alltid så roligt att köra närmaste vägen, och på autobahn är risken för stau som försenar många timmar överhängande. En dag som är mer eller mindre dedikerad åt förflyttning kan vi planera in en sextimmarsresa, en dag då vi vill göra saker också försöker vi hålla restiden på pappret till under fyra timmar.
  • Stau och umleitnung är vanliga irritationsmoment. Vi navigerar med hjälp av både kartbok, gps och till viss del även google maps i telefonen. Dessutom är det viktigt att vara uppmärksam och läsa skyltar. Den här sommaren har vi inte hamnat i en enda stillastående stau, mycket på grund av noggrann planering. Däremot har vi hamnat i otaliga omledningar -ibland väl skyltade och ibland ordentligt bristfälligt skyltade. Om gps-en inte uppmärksammat vägbygget vill den ofta leda tillbaka dig ut på den avstängda vägen – då gäller det att ta till de andra navigationsmetoderna för att komma rätt.
  • När ni bokar hotell – fundera på vad som är viktigt. Vill ni kunna promenera ut och äta och se er omkring eller är det ok att behöva köra för att komma till centrum? Vill ni ha parkering på hotellet eller är det ok att leta parkering i omgivningarna? Wifi och luftkonditionering är andra viktiga saker att ha koll på – vi saknade AC på några av våra hotell den här resan, jobbigt när det var 38 grader och sol ute – rummet hinner inte kylas ner under kvällen även om temperaturen sjunker.
  • För oss är det inte viktigt att frukost ingår om hotellet ligger i en någorlunda stor stad. För det mesta får du minst lika bra frukost till lägre pris på ett café. Tänk bara på att det kan vara svårt i mindre städer på helger, särskilt söndagar!
  • Se till att ha något intressant att lyssna på i bilen. Vi brukar se till att ha ljudböcker på minneskort för att inte vara beroende av internetuppkoppling. Den kan fläckvis vara dålig och i t ex Schweiz rätt dyr. Ibland gör vi ett soundtrack för resan på spotify också 🙂 En annan fördel med att lyssna på något på bilradion är att trafikmeddelandena går igenom.
  • Se till att ha vattenflaskor i bilen, och vill du ha något annat att dricka kan det vara smart att handla i butiker och ha med. Vi köper gärna körsbär, jordgubbar och annat utmed vägen som färdkost.
  • Lunchpausen kan vara svårplanerad. Alltför många gånger har vi åkt in till en mindre stad och fått yra runt länge innan vi hittat något vettigt att äta – de pauserna tar lång tid och blir ofta en besvikelse. Därför har vi valt att antingen välja en lite större stad, planera in att det tar rejält med tid och se det som en del av turistandet eller att köpa något snabbare utmed vägen. Den här resan har vi köpt kyckling i en grillvagn utmed vägen en gång, ätit på Burger King en gång och Domino’s pizza en gång. Det blir inte de mest minnesvärda luncherna men ger mer tid på ankomstplatsen. (Dessutom var faktiskt både kycklingen och Dominos pizzabullar rätt gott).
  • Var uppmärksam för omgivningarna och följ ingivelser och impulser – och se till att det finns utrymme för det i planeringen. Några av de roligaste saker vi stött på har varit saker vi sett utmed vägen och reagerat på.
  • Restaurangval – när vi kört en hel dag och börjar leta restaurang på måfå i en främmande stad finns det risk att vi går och går och blir hungrigare och surare. Vi har lärt oss att en bra taktik är att kolla på t ex tripadvisor eller booking var det finns en klunga restauranger och gå dit. En av höjdarna den här resan var Schnizelbank i Heidelberg. Den hittade Ulrik på tripadvisor, precis intill där vi stod just då. Vi hade aldrig sett den inne på bakgatan annars, och den såg rätt sunkig ut så vi hade nog inte gått in utan rekommendationerna.
  • Planera så du är i en större stad på söndagen, mindre städer är helt stängda – eller välj ett trevligt hotell där det uttryckligen står att den egna restaurangen är öppen.
  • Diesel är billigare i de flesta europeiska länder än i Sverige – men se upp för de stora mackarna utmed autobahn, där kan den vara flera kronor dyrare per liter!
  • Vid navigering in och ut ur större städer – välj alternativet ”bästa väg” på gpsen om du har ett sådant alternativ. Vi väljer gärna att köra vackra vägar, men i städerna kan det innebära att vi får se långt fler villaområden än vi önskar.
  • Betalvägar är en annan sak att beakta. Vi växlar mellan att ställa in ”undvik betalvägar” och att tillåta dem beroende på var vi är. Den här gången råkade vi köra igenom tunneln i Rostock och fick betalar 4€, helt i onödan eftersom det finns en bro som till och med hade varit bättre för oss… Däremot blev det jättestor skillnad på restid i alperna när vi tillät betalvägar – de långa tunnlarna kostar ofta pengar och det är absolut värt att betala för att åka dem istället för pyttesmå serpentinvägar (fast det är mysigt att ta några serpentinvägar och få lite utsikt också, men det tar galet lång tid att ta sig framåt, vi hade en snitthastighet på 36 km/h i fyra timmar en av dagarna!)
  • Att promenera i städerna är mysigt. Är det så varmt som den här resan är barnpuder en bra sak att ha i handväskan. Det minimerar risken för skav både i skorna och på andra ställen. Vattenflaska i lagom storlek är också smart, och vi har gärna hatt på oss i solen. Jag som fotar en del tycker det är svårt med både solglasögon och keps, men min virkade blå hatt funkar bra. Vettiga skor är förstås också bra att ha.

Pilsnerstan

I går morse lämnade vi Salzburg efter att jag kommit på den perfekta frukostdrycken – latte med espresso till. Det var fortfarande galet varmt, 34 grader, när vi körde in i en liten stad på gränsen mellan Österrike och Tjeckien för en lättare lunch – vi åt kaiserschmarrn igen – bäst att passa på innan vi passerar gränsen tyckte vi. Den var rätt olik den vi åt uppe på glaciären, jag tyckte den här var godare, Ulrik föredrog den andra.

Ett av våra ständiga mantran när vi är ute och kör i Europa är ”säg till om du ser en ridsportbutik”. Jag såg en som vi precis passerade när Ulrik körde, men han lyckades vända och köra in. Vi hade ju i och för sig redan handlat på Loesdau, men det är alltid kul att se vad de har. De här hade stövlar som vi inte köpte till exempel.


Vid halv fem var vi framme vid vår övernattningsstad – Pltzen i Tjeckien. Ulrik hade bokat en guidad tur på bryggeriet Pilsner Urquell Jag som inte dricker öl alls valde att under tiden ta en promenad i staden. Den visade sig inte alls vara särskilt spännande, och efter en stund hamnade jag dessutom i en rejäl regnskur. Det var fortfarande över 30 grader, så ingen katastrof, men jag ville inte gå runt mer så jag gick in på en restaurang och satte mig. När Ulrik var klar kom han också dit och vi fick en god middag på en fin uteterass mot vattnet där det simmade en massa andungar. Vi konstaterade att det var tre större sällskap utöver oss på terassen, ett med fyra brittiska herrar, ett med 12 manliga hårdrockare och en tysk snusförening (av t-shirtarna att döma) Även de bara killar, 8 stycken. Jag var alltså ensam tjej på hela verandan och när vi tittade in i restaurangen konstaterade vi att de tre-fyra sällskap som satt där också var helt manliga. Jag passade på att gå på toaletten och tänkte att äntligen är det ingen trängsel på damtoan 😀

Dagen idag har inneburit mycket bilåkande. Vi är ju på väg hemåt nu och valde att ta en lite längre etapp. Vi har åkt på allt från lappade små byvägar där vi undrade om det ens gick att köra till tyska autobahn. Genom Tjeckien såg vi massor med stora humleodlingar – inte så konstigt med tanke på ölproduktionen i landet.

Även om det varit en del vägarbeten så har det rullat på bra och vi har inte hamnat i stau en enda gång. Vi köpte lunch på Dominos Pizza – det visade sig vara god och prisvärd bilkörarlunch. Deras ”pizzabröd” var dessutom mycket fingerätvänliga – hade vi vetat det hade vi tagit bara såna!

Dagens övernattning var bokad på en biergarten i Havelberg. Vi såg framför oss hur skönt det skulle vara att sitta i garten med en bier (eller vin för mig då) när vi kom fram. Bara det att restaurangen var stängd söndagar, sån besvikelse! Rummet var i alla fall fint, men vi skrattade när vi kom in på toan. Allt annat var dekorerat i olika grå nyanser, ganska sparsmakat, men toan såg ut så här!

Vi gick ut och letade upp ett middagsställe i den kyliga kvällen, gårdagens 34 hade byttts mot 17 grader, – och hittade ”Gyllene pannan”. Det var ett ställe som drevs av ett riktigt original. Han kunde ingen engelska och hade ingen meny – men han kom ut till bordet med en massa olika råvaror, så vi fick peka på vad han skulle laga till åt oss. Vi konstaterade att det kanske inte var den bästa måltiden vi ätit på resan, men inte den sämsta heller, och upplevelsen var i alla fall unik.

Mozartkugelprovning

Vi har mozartkugelprovning i Salzburg, vi tycker det är en lämplig sysselsättning. Vi hittade fem olika sorter. Från vänster till höger: mirabell, reber,en namnlös, Braun och furst. Vi var båda överrens om resultatet.

Braun vann om än med knapp marginal. Den är krämig och rätt olik Mirabell, som ju tillsammans med Reber är de som säljs världen över.

Mirabell, som i alla fall för mig är den ”riktiga” blev god tvåa. Den är helt enkelt bra.

Fürst hamnade på tredje plats. Fürst var konditoriet som en gång i tiden uppfann kulan, så den är originalet. Den liknar Braun en hel del, men med mer smak av mörk choklad.

Kulan utan namn som vi hittade på ett konditori hade även vit choklad i. Den var god men något insmickrande och hade inte samma karaktär tyckte vi.

Reber hamnade sist. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i den och den klarade helt enkelt inte jämförelsen med de andra.

Behöver jag säga att vi är rätt mätta nu?

Höjdare

Vi hade planerat att åka upp i någon lift i bergen för att komma upp på hög höjd. Det visade sig att ett sommarliftkort ingick i vårt hotellboende, så vi kunde välja vilken lift vi ville i hela dalgången. Efter lite funderande tog vi den som gick upp mot Stubaiglaciären.

Det visade sig vara tre olika liftar som tog oss upp till hela 3200 meters höjd! Jag konstaterade efter lite funderande att det är nytt höjdrekord för mig, jag har tidigare varit på lite drygt 3000 meters höjd som högst. På den höjden är luften påtagligt tunnare än vi är vana vid, och det blev pinsamt flåsigt att gå de sista trapporna upp till utsiktsplattformen. Däruppe såg vi ett bergspanorama åt alla håll, det var magnifikt och absolut värt att bli lite andfådd för. Det var lite krispigt i luften, men solen värmde gott. Vi hade t-shirts och shorts och lät jackorna ligga kvar i väskan, de behövdes inte.

Jag fotade massor med både mobilen och den stora kameran, bilderna här är med mobilens vidvinkel. Från glaciären rann det bäckar och forsar med isgrönt vatten, det är ju så de stora floderna i Europa föds. De ser riktigt kalla ut, troligen är det en hel del kalksten på botten också som gör att vattnet blir sådär isigt blågrönt.

Efter att ha delat en portion kaiserschmarrn åkte vi vidare till Salzburg. På vägen såg vi Berchtesgarden uppe på en bergstopp, men vi hade inte tid att åka upp dit. Vi hade bokat konstertbiljetter i Salzburg och ville hinna checka in på hotellet och äta innan.

Konserten var en kammarkonsert med en pianotrio, Trio Amiens. De spelade musik av Mozart, Beethoven, Massenet, och Berwald och ett extranummer där Ulrik gissar vilt på Astor Piazzolla. När vi går ut sneglar jag på violinistens notställ – och konstaterar att han hade rätt!

Fyra länder

Utan att egentligen köra jättelångt så har vi lyckats vara i fyra olika länder idag. Vi började i Tyskland, och dagens första anhalt var Mainau. Jag har tänkt att det är ett ställe fullt av pensionärer, särskilt svenska pensionärer. Och ja, de fanns där i mängd, men många andra också, i alla åldrar. Sammanfattningen från mig lyder: dyrt inträde, fin trädgård, fantastiskt fjärilshus. Det sista gjorde att jag tyckte det var värt pengarna, det var verkligen en upplevelse att gå runt bland tropiska växter omringad av stora, vackra fjärilar. Vi såg dessutom en zeppelinare – visserligen i turisttrafik, men ändå! När såg man det sist liksom?

Vi fortsatte utmed Bodensjöns strand, så vacker väg! I Konstanz svängde vi in i Schweiz, vi blev lite förvånade när det plötsligt var en gränsstation mitt inne i stan! En bit in i Schweiz köpte vi en halv kyckling i en grillvagn utmed vägen och delade på till lunch. Det var supersmaskigt, och tillsammans med de körsbär vi köpte när vi körde igenom några fruktodlingar blev det en utmärkt måltid med efterrätt.

Sedan bar det uppåt. Massor uppåt, på serpentinvägar. När vi kört i drygt tre timmar konstaterade vi att vi hållit en snitthastighet på 36 kilometer i timmen… När vi kommit upp en bra bit över Bodensjön såg vi den här skylten:

Kan vi verkligen se fem länder, undrade vi? Det slår ju i så fall förra årets bästa utsiktspunkt Dreiburgblick vid Rhen. Vi gjorde ett snabbt överslag och konstaterade att om man kan se bra åt alla håll skulle vi nog kunna se Frankrike, Tyskland, Schweiz, Lichtenstein och Österrike. Fem länder, bingo! Vi svängde in på parkeringen och konstaterade att vi fick gå sådär 100 höjdmeter också. Nåväl, det kunde det väl vara värt att se fem länder! Och nog var utsikten magnifik, men vi blev ändå lite besvikna när vi insåg att flera av länderna faktiskt var tyska landskap och inte vad vi kallar länder… Men trots diset hade vi ett fantastiskt panorama över hela Bodensjön och vi såg dessutom både bruna och röda glador uppifrån och rakt från sidan eftersom ängarna var så branta.

Vi fortsatte köra på små slingrande serpentinvägar till Lichtenstein, dagens tredje land. Där lade vi in adressen till nattens hotell – och GPS-en sa att vi hade fem timmar dit! Vi blev förskräckta, vi skulle bli jättesena och missa middagen vi bokat där. Men vi kom på att vi hade matat in ”undvik betalväg” och gjorde en ny sökning med betalvägar godkända – och drog en lättnadens suck när det bara blev drygt två timmars resväg. Helt perfekt!

Vi körde in i vårt fjärde land, Österrike, och nu blev det istället tunnlar i mängd. Den längsta tunneln var faktiskt 15,5 km, det är jättelångt! Dessutom var det hur många som helst som var mellan 500 m och 5 km. Alplandskapet mellan tunnlarna var dramatiskt vackert!

Neustift där hotellet ligger är en liten alpby och vårt Sporthotell spelar hårt på tyrolervarumärket. Inte konstigt – utsikten från vår balkong känns som en reklamaffisch.

De hade till och med alphö i ett glas som dekoration på alla borden!

Saker man ser från bilen

Att bila runt kräver förstås att du sitter i bilen en hel del tid. Men det behöver inte vara tråkigt! Idag har vi sett massor med kul saker från bilen.

Redan innan vi lämnat Heidelberg passerade vi under den här linbanan. Jag tror den transporterar cement – och den fick mig att tänka på den sorgligt nedmonterade kalklinbanan vid Hjälmaren. Den här verkade dock vara i fullt bruk (om än betydligt kortare än den svenska)

Sen passerade vi igenom den här porten. Innanför låg ett slott, som jag kom fram till nog heter Amelienbrunn. Eller så är det brunnen framför slottet som heter det! Amelia får tro att det är slottet. Vi hittade tyvärr ingen parkering där, men vi tog ett extra varv för att kolla.

Sen passerade vi amazons tyska centrallager. Lämpligt nog hade DHL en terminal bredvid.

Efter ett tag kom vi upp i bergiga trakter. Som mest hade vi en lutning på 20%, det är rejält brant!

På flera ställen körde vi också genom berget, som här.

De här branta klippväggarna verkar locka klättrare också.

Dagens första resmål var Loesdaus huvudvaruhus. Där handlade vi på oss lite tyska hästprylar, till exempel flugspray, pälsglans, manbalsam och handskar – min sommarfavorit Uvex. Dessutom köpte jag den här termometern, mest bara för att jag tycker att det självklart är så här en hästtermometer borde se ut – designen är så självklar när man tänker bort hur en rektal febertermometer brukar se ut.

Vårt andra resmål och etappstopp för natten är Messkirch. Vi checkade in på ett klosterhärbärge från 1200-talet inne i en vacker liten stad som domineras av ett slott och kyrkor. Kvällens måltid var ytterligare en höjdare, med den lokala specialiteten spätzle – en slags nudlar, tillsammans med kött. Goda drinkar, gott vin och en creme brulé, utanför slottet i en ljummen sommarkväll – perfekt semesterstämning.

Sen tog vi en promenad runt slottet och såg detta torn som inte har varit bibliotek åt Heidegger (fast det var meningen att det skulle bli så, han levde och verkade här) .

Vi såg även flera skulpturer av Robert Schad, från hans projekt Ort zu ort, där han placerar skulpturer i 40 städer.

Nu återstår att se hur det går att sova här, det är kyrkklockor från flera kyrkor som ringer varje kvart.

Stuteri, sadlar och studenter

Även idag gick vi upp tidigt – om än inte lika tidigt som igår. Vi hade mycket på schemat! Det första var ett besök på Landgestut Celle. Där var det i och för sig sommaruppehåll och nästan inga hästar på plats, men vi fick i alla fall en möjlighet att se oss runt på området.

Inne i det gamla ridhuset blev vi dock riktigt besvikna. De hade under helgen hyrt ut det för en firmafest, och det ser rent förjäkligt ut! Vi funderade på hur man gör ett sådant underlag med glas, burkar och konfetti i ridbart igen.

När vi körde vidare mot Hannover fick vi syn på en skylt där det stod hengstprüfungsanstalt, HPA. Det där med förkortningen fick mig genast att känna mig som på jobbet, så hade vi sagt där! Men vi svängde i alla fall in och fick se en kort träningssejour av en fin ung hannoveraner.

Vi hade inte hur mycket tid som helst på oss, för kl 10 skulle vi vara på Passiers sadelfabrik i Hannover. Passier har gjort sadlar i över 150 år och företaget har gått i familjen, nu är det femte generationen som äger det. Det var verkligen jätteintressant att få se hur lite läder, plywood och metall bit för bit växte fram och blev en sadel. Resultatet av vårt besök kommer bli en artikel om hur en sadel görs i tidningen Hippson till hösten.

Efter besöket följde lite för många timmar på autobahn. Det var massor med vägbyggen och köer. Vi gjorde en avstickare i en by och åt lunch, vilket tyvärr tog lite tid det med. Under tiden steg temperaturen utanför bilen upp över 30 grader, så skönt ändå att ha AC i bilen. Jag roade mig dessutom med att fota skyltar med logotyper som inte har synts till på ett tag.

Kvällen tillbringades i studentstaden Heidelberg. Det är en jättefin liten stad och sista biten vi körde över bergen var så vacker. Vi fick riktigt god mat på Schnitzelbank, en restaurang och vinbar. Ja, Ulrik åt faktiskt sin tredje schnizel på två dagar! Jag valde en pepparstek på kalvryggbiff och ett glas rött vin. Den goda maten vägde väl upp att det var rätt trångt och varmt på den pyttelilla restaurangen – där en person på ett imponerande sätt klarade av att själv hålla alla gäster nöjda och servera all mat.

Vi promenerade någon timme i altstadt, bland alla andra turister i den sköna sommarkvällen. Allra mest fascinerande var skyltfönstret där de sålde lederhosen, dirndlklänningar i lisebergskaninfärger tillsammans med en guldfärgad kalashnikov, en butterfly-kniv, en elpistol och tårgas.

Nu sitter vi i hotellträdgården under tiden som vi försöker dra ut dagens värme ur vårt hotellrum med hjälp av en fläkt och vidöppna fönster. Jag hoppas vi får ner temperaturen till samma som det är ute nu, annars blir det tokjobbigt.

Vi drar på roadtrip

I morse gick vi upp i ottan och tog båten från Trelleborg till Rostock. Vi drar på roadtrip och låter våra trogna hästvakter (Matilda, Anna-Karin, Ann-Marie och Monica, vi uppskattar att ni vaktar gård, hästar och katter åt oss så väl!) sköta och vakta allt hemma åt oss.

Från båten såg vi Mön klint från havet.

Jag tycker det är sån härlig känsla av frihet att ta båten söderut och bara kunna köra vart man vill! Eller den här gången hade vi faktiskt bokat boende i förväg hela vägen, men ändå.

Det var lite kallt på båten, men sista halvtimmen satt vi ute och tittade på den fina infarten i Rostocks hamn – då insåg vi att det var rejält varmt ute. Mycket riktigt, temperaturen låg sedan på 38 grader större delen av dagen.

Hundtoalett på båten!

Jag startade semesterkänslan med att köpa en stor toblerone. Har ni sett så glest det blivit mellan alptopparna i dem!

Vår första anhalt och övernattning är i Celle. Här tänkte vi titta på bauhaus-arkitektur av Otto Haesler, som ritat en del spännande hus här 1924-30. Han var alltså tidig och en föregångare till bl a Gropius. När vi frågade på hotellet hur vi hittade dem fick vi en fnysning till svar. Celle är korsvirkeshus! Såna där lådor har inte här att göra!

Ja, det kryllar av korsvirkeshus från 15- och 1600-talen här, och även en del yngre. Det är maffigt med hela långa gator med karaktäristiska gavlar. Titta särskilt på huset på bilden i mitten. Det är alltså byggt mycket senare än de andra, 1960!

Men vi tycker ju ändå att Otto Haesler-husen är intressanta, så vi letade upp en del.

Vi diskuterade lite vad som skiljer neues bauen, det som vi i Sverige kallar Bauhaus efter skolan som bildades, från funkis. Vi konstaterade att det finns många gemensamma drag, till exempel att fönstren sitter långt ut i hörnen och att byggnaderna är designade för att vara bra att bo i, men också en del skillnader. Det känns som om det finns en mer klassisistisk estetik i dessa, kombinerat med starka influenser från kubismen.

Även här hittade vi ett hus som vi uppfattade som betydligt senare, men i samma tradition.

Den bågiga formen här ger dessutom associationer till jugendstilen, vilkte jag tycker blev en intressant kombination med de tydliga dragen från neues bauen.

Vi såg också ett annat kul hus. Det är helt målat med tromp d’oeil!

I den franska parken i staden kunde vi dessutom studera centralperspektiv.

Efter att vi tittat på hus var det skönt att sätta sig på en uteservering, äta en schnizel som till vår stora glädje var av fin kvalitet och opanerad, sån där tysk god svampsås med massor med grädde och för Ulriks del en öl, för mig ett glas rosé. Därefter flyttade vi över gatan och tog efterrätten där, italiensk glass för Ulrik och tiramisu (förstås!) för mig.

I morgon är det landgestut Celle som gäller innan vi lämnar den här stan!