Kajsa på Olsgård

Jag läste precis ett inlägg om att sluta nedvärdera det skrivna ordet på en klok persons blogg. Jag tycker det är så tänkvärt och vill därför gärna dela det med er.

Jag har också så svårt att förstå det där med att värdera olika typer av kommunikation. Det finns några olika påståenden som är ganska vanliga:

— Det ser så tråkigt ut när två personer sitter vid frukostbordet och glor på varsin skärm istället för att prata med varandra!

Jag har vuxit upp i en tid där många läste morgontidningen till frukosten. Att läsa morgontidningen är fint. Då ansågs man i många kretsar som en bra människa om man läste tidningen till frukost. Men varför är det då inte lika fint att läsa på en skärm? Kan det vara så att tidningen var status. Det handlade om nyheter och viktiga saker. Allt sådant som även finns på nätet. Men på nätet kan det ju lika gärna vara så att man läser saker med mycket lägre status. Man blir alltså inte automatiskt en viktig person som läser viktiga saker.

— Det är så lätt att missuppfatta när folk skriver. Det är bättre att prata med varandra. 

Även detta påstående finner jag märkligt. En text står på pränt, det är lätt att gå tillbaka och kontrollera. Du kan läsa den flera gånger. Det talade ordet är flyktigt. I efterhand är det lätt att omkonstruera och vara säker på att man hört något helt annat – och olika personer kan ha hört olika saker. Sen finns det naturligtvis folk som har svårt att uttrycka vad de vill säga, och det kan skapa missförstånd. Men det är ju inte på något sätt specifikt för det skrivna ordet.

— Det går inte att få fram nyanser i skrift eftersom man inte kan se mimik och gester. 

Jag vill mena att hela världslitteraturen är full av nyanser! Den som är skicklig på att skriva kan få fram exakt rätt nyans och känsla. Sen är förstås folk olika skickliga, men jag tycker det är ett stort underkännande av skickliga författare och skribenter att säga att detta är omöjligt.

— Om man skriver för hand går det man skriver in i hjärnan – därför är det bättre att anteckna för hand än på tangentbord. 

Inte heller detta håller jag med om, utan jag menar att det är en vanesak. Jag skriver nästan allt på tangentbord  – och jag skriver mycket. Jag håller med om att det jag antecknat kommer jag ihåg bättre än det jag bara hört, men det har absolut inget med att göra på vilket sätt jag har skrivit det. Nu skriver jag flytande på tangentbord, jag behöver inte titta, jag behöver inte tänka, och jag kan hålla nästan samma tempo som folk pratar. För mig är alltså tangentbordsskrivandet automatiserat på samma sätt som handskrift.  Jag vet inte om det påverkar – men för mig är resultatet är detsamma. Förutom att det då går att läsa anteckningar jag gjort på tangentbord.

— Häng inte så mycket vid datorn, gör något socialt istället!

Jag läste mycket böcker som barn. Det är inte särskilt socialt egentligen, även om jag fortfarande tycker att det givit mig otroligt mycket. Jag och min bästa kompis kunde dessutom sitta i varsitt hörn med varsin bok. Vi interagerade inte, men nog tusan tyckte vi att vi umgicks? Idag finns alla möjligheter på nätet – man kan läsa, man kan skriva, man kan umgås, man kan diskutera nördiga intressen som få i den fysiska närheten har någon som helst förståelse för. När ska vi sluta döma efter mediet?