En snårskog av priser

Bokningsavgifter, språngavgifter, 90-dygnsavgifter, seminavgifter, veterinäravgifter, dygnsavgifter, stationsavgifter, kostnad för skick via post, bil, flyg på vardagar och fredagar och helger. Det är många kostnader att hålla reda på när man ska betäcka. Dessutom är inte alltid affärsmodellerna likadana. Ibland betalar du för det ena, ibland för det andra. Och i en del fall för båda delarna. Oftast är priserna angivna exklusive moms, vilket innebär att vi måste lägga på momsen för att se vad det kostar oss. Men ibland är de inklusive moms. Dessutom är marknaden idag internationell, vilket gör att det även handlar om olika valutor. Får vår del i första hand svenska kronor och euro, men även danska kronor kan bli aktuella.

Allt detta gör att det är väldigt svårt att rakt av jämföra priser för olika hingstar. Därför har jag gjort ett excelark där jag spaltar upp alla uppgifter. Resultatet blir fyra uträkningar per hingst: Vad kostar det om Am blir dräktig på första brunsten? Andra brunsten? Tredje brunsten? och slutligen inte minst viktigt: Hur mycket pengar förlorar vi om hon inte blir dräktig alls.

Det är ganska intressant läsning – och den visar att en hingst som jag spontant kändes som ”hyfsat prisvärd” totalt sett troligen blir dyrast. Största risken är förstås vid importsperma, då kostar hela processen lika mycket oavsett om hon blir dräktig eller inte.

Nu är det ju inte priset som avgör hingstvalet, men det är självklart mer intressant att jämföra när vi har en jämförbar prisuppgift för varje häst. Tyvärr är en del av priserna inte så lätta att hitta, och det är svårt att veta hur många dagar stoet måste stå på station eller om alla skick måste ske på de dyrare fredagarna – men genom att sätta samma premisser på alla blir det i alla fall jämförbart.

Dålig timing – bra shopping

Inför Equitana brukar det vara strategiskt smart att skapa ett shopping-vakuum för hästgrejer. Där finns ju allt, och det är roligt att ha en hyfsad shoppingbudget. Men idag fick jag upp ett inlägg från trevliga hästbutiken Paloma i mitt facebookflöde. De ska stänga butiken och det var 50% rabatt på allt. Jag har tidigare handlat mina favoritschabrak och benskydd från Le Mieux där, så min förhoppning var att kunna köpa framför allt benskydd till Grao för halva priset. Le Mieux är superbra, men rätt dyrt, och aldrig på rea.

Tja, vi kan väl säga att det var tur att det var halva priset… vi fick med oss ett rejält lass grejer hem.

Det här är inte tre blå benskydd och ett grönt… nej, det är fyra blå och två gröna 🙂 Tyvärr fanns inte gröna i rätt storlek för Graos bakben, så han fick bara en halv uppsättning gröna.

Däremot fick han ett matchande grönt schabrak.

Ulrik fick ett par nya stålhätteskor.

Dessutom blev det fyra grimmor, varav en med grimskaft till, en massageborste, en flätkamhårklämmegrej, ett par ridhandskar till mig och två elastiska transportgrimskaft.

Bästa ridappen – Equilab

Jag är ju lite av en statistiknörd och tycker det är intressant att analysera ridpassen utifrån data från träningsappar. Jag har tidigare gillat endomondo bäst, men för ganska länge sedan fick jag höra talas om appen equilab. Den lät bra och jag laddade ner den. Till min stora besvikelse fungerade den varken för Ulrik eller mig – ingen av oss hade gyroskop i telefonen, vilket tydligen var nödvändigt.

Men så kom jag på häromdagen att jag ju har en ny telefon nu. Jag bestämde mig för att testa, och nu fungerar det bra! Den här appen är ju specialgjord för just ridning, vilket gör att datan känns relevant och jag får dessutom mycket mer information än från en generisk träningsapp. En sån sak är att appen håller reda på hur mycket jag rider i varje gångart. Jag får den totala tiden och hur många minuter jag skrittat, travat eller galopperat. Detta är det korta och lugna pass jag red imorse:

Under minuterna i varje gångart ser ni också hur mycket jag red i varje varv. Jag fick lite trassel i vänstervarvet och ville reda ut det innan jag gick vidare. Det gör att jag fick 61% i vänster varv och 38% i höger, antar att den försvunna procenten är en avrundningsgrej.  På det första passet jag red med appen låg jag på 45% vänster och 55% höger. Själv hade jag uppfattningen att jag ridit ungefär lika mycket i båda varven, men jag visste att jag gjort en galoppfattning mer åt höger.

Det finns många fler finesser i appen, och det går även att få en helhetsbild av träningen över längre tid. Det finns dessutom möjlighet att lägga till en anteckning om passet, och det går att ha flera hästar inlagda. Jag är jättenöjd och lite barnsligt road av detta!

 

Bonusgrej: jag är lite trött på min autocorrect. Här kommer dagens autocorrectordlista:

statistikbörd -statistiknörd
träningsaplar  – träningsappar
avruNdningsgrej – avrundningsgrej
jättenöje –  jättenöjd

Lätt hysterisk träning

Igår var det träningsdags för Grao och mig igen. Grao hade gått i lerig hage utan täcke, så jag tog in honom i god tid. Tack och lov är ju hans päls så kort och slät så det var rätt snabbt gjort att få honom anständig. Och det var tur! När jag lastat honom och skulle köra iväg visade det sig att två hjul på släpet hade låst sig. Jag hade dragit handbromsen och låtit den vara i vid minusgrader – och det är ju inte så himla bra. De lossnade inte heller vid varken backning eller körning framåt. Vid det laget låg jag ca 10 min före planerad avresetid, så jag lastade ur Grao och tog in honom i stallet. Sen hämtade jag en slägga, drog av alla navkapslar och slog några välriktade slag mot naven på hjulen som satt fast. Det hjälpte, de släppte! Fort in och lasta hästen och iväg, bara 2 min efter plan.

Grao var som vanligt spänd, men det var minst ett snäpp bättre än förra gången. Den här gången fick vi arbeta lite mer med trav med lite kadens, åt passagehållet. Det är nog Graos allra bästa gren! Han ser rätt ball ut där! var Olofs kommentar. Vi upptäckte dessutom att galoppfattningarna blev riktigt bra när jag fattade ur den traven, så det jobbade vi rätt mycket med. Sen fortsatte vi med trav i lite olika nyanser. Vid ett tillfälle råkade jag tänka ”framåt” och tankeläsarhästen svarade med en rivstart. Jag funderar lite på hur jag ska få till mindre hjälper än att jag tänker 😀

Efter träningen fick Grao dessutom en tur till stan – vi åkte och plockade upp Ulrik som befann sig en bit från närmaste tågstation och uppskattade servicen.

Våga vägra vitt

Då och då kommer det diskussioner om hur mycket klädseln på tävling ska styras av reglementet. Generellt här i Sverige går det ju mot ökad valfrihet. I dressyren finns en tradition av konservatism när det gäller klädsel, men TR har ändå varit förhållandevis fritt. Kavajen måste vara kavaj, men när det gäller färger har det varit mycket friare än du kan tro när du besöker en tävling. Det enda krav som funnits är att ryttaren ska ha vitt i kragen/halsen, antingen genom vit skjorta eller polo eller en plastrong eller vit slips. I årets TR är även det kravet borta.

Internationellt är färgkraven hårdare. I det internationella dressyrreglementet finns det flera sidor med formler för beräkningar av färger för att avgöra om de är tillåtna eller inte. Enkelt uttryckt får färgen ett värde efter hur mörk den är och ett utefter hur dov den är. Dessa kombineras med syftet att få ryttarna att inte ha klara och ljusa färger på kavaj eller frack.

I Working Equitation är klädreglerna ännu friare. Du behöver inte ha kavaj utan kan t ex rida i väst utanpå skjorta.

Argument som hörs för striktare klädsel handlar ofta om att det är viktigt att behålla lite stil och status. Att tävling är en högtid och det markeras med högtidskläder, att det ska vara skillnad på träning och tävling. Att det är viktigt att visa respekt för domaren och domartillfället och klä sig därefter. Om klädseln släpps helt fri finns det personer som är oroliga för att folk kommer se slarviga och ovårdade ut och i förlängningen gör det att vår sport inte ses som seriös. Andra kan vara att det är en fördel om alla ser likadana ut eftersom det är prestationen som ska bedömas. Kläderna ska inte inte sticka ut och ta fokus från ritten.

Argument för friare klädsel handar istället om att ge var och en möjlighet att klä sig i det som de och deras häst passar i och själva tycker är snyggt. Här finns även argument om att det ska vara lättare att börja tävla – du ska inte behöva bekosta en full tävlingsgarderob inför din första start. Här finns även önskemål om mer praktisk klädsel i t ex funktionsmaterial. Som det är idag tävlar vi ofta i i princip samma kläder oavsett om det är -15 eller +33. Frack kan väl dessutom kanske inte ses som det sportigaste plagget i garderoben, ändå används den vid tävlande i OS.

Jag kan absolut se poänger i argumentationen från båda sidor. Men jag tror faktiskt att de flesta vill vara fina när de tävlar, oavsett om det betyder frack och vita byxor eller något annat. Även om du vill ha en funktionell klädsel vill du vara snygg. Sen har förstås inte samma smak – men behöver det vara ett problem? Om du är snygg på ditt sätt kan väl någon annan få vara snygg på sitt sätt?

Jag tycker faktiskt inte att vita ridbyxor är särskilt snyggt. Jag har det när jag tävlar, fast reglementet tillåter mig att ha vilken färg jag vill. Men jag är rätt säker på att jag skulle rida oftare i några av mina snygga ridbyxor i andra färger om fler gjorde det. Där kommer argumentet om att ”sticka ut”. Även om jag tror att de flesta domare faktiskt inte kollar på färgen på ridbyxorna mer än på ritten så finns det en liten del i mig som säger ”men varför ta risken”?

Nu har jag gjort några WE-starter i beige ridbyxor, brun väst ovanpå vit skjorta och beige schabrak med matchande benskydd i teknik och speed. Jag måste erkänna att jag känner mig minst lika snygg i den klädseln som i vita byxor och kavaj. En tävlingskamrat är kaxigare – hon har rosa kavaj, schabrak och benskydd. Även om jag inte skulle välja det tycker jag att hon är jättefräsig och det passar henne och hennes personlighet så bra.

För ungefär ett år sedan startade facebookgruppen Våga vägra fläta. Jag skrev om den i detta inlägg. Är tiden mogen för gruppen Våga Vägra Vitt ännu?

 

Kan ett fotografi ljuga?

Jag har funderat kring det resonemang som förs om bilder i olika sociala medier. Det här blogginlägget är ett exempel, och naturligtvis diskussionerna om bilder efter t ex Breeders och Falsterbo förra året.

Jag har lite svårt att förstå resonemanget och att så många verkar ha så svårt att greppa begreppet ”fotografi”. Ett fotografi fångar det som fotografen väljer att sikta på under en väldigt kort tid, ofta ner mot 1/800dels sekund eller mindre, sällan mer än 1/20-dels sekund. Dvs ett mycket kort ögonblick. Fotografen gör rätt många val – ibland medvetna, men förvånansvärt ofta omedvetna. Fotografen väljer utsnittet, dvs vad som syns inom ”ramen”. Fotografen väljer tidpunkten och sina kamerainställningar. När du ser en bild har dessutom fotografen nästan alltid gjort ett urval. Urvalet kan bero på högst skilda saker – det kanske var den enda bilden som blev någorlunda skarp, eller så illustrerar den något fotografen vill visa. Ibland är den visade bilden dessutom efterbearbetad. Även där är variationen stor, det kan vara allt från att fotografen vässar färgerna lite genom att dra i färgnivåerna eller lägga på ett filter till att störande saker redigeras bort – och bilden kan förstås även ha manipulerats helt.

Om jag ska fotografera en person som har uttalat sig i en artikel brukar jag försöka göra personen så bekväm med fotosituationen som möjligt. Ett sätt kan vara att låta dem pyssla med något eller prata med någon. Sedan tar jag ett stort antal bilder, där jag väljer ut en bild där personen ser så bra ut som möjligt. I serien finns det troligtvis även bilder där personen blundar, kanske tittar i kors, säger något som gör att ansiktet är helt skrynkligt, nyser, rynkar på näsan eller gör något annat. Eftersom de flesta personer inte är bekväma med att framställas så på bild väljs nästan alltid dessa bilder bort. Det betyder naturligtvis inte att de bilderna ljuger – just när personen nös såg den precis så tokig ut. Men om bilden inte ska användas för att illustrera en person som nyser anses den inte vara representativ för personens utseende. Bilden väljs utefter sitt syfte.

Verkligheten är ju precis så komplex – ena sekunden ser du ut si, och andra så. Ena sekunden är hästarna vänner, andra ger de varandra ett tjuvnyp. Vill du visa att de är bästa vänner väljer du en bild där de är det. Om du vill visa att de mörtar sig mot varandra väljer du en bild på det.

Ingen av bilderna är mer sann än den andra – de visar bara olika delar av en komplex situation. Världen är inte enkel, den är sammansatt. Vill du lyfta ett ämne till debatt är det vanligt att polarisera för att få ståndpunkten tydlig. Där kan fotografier vara ett kraftfullt verktyg.

En bild visar inte hela bilden.  Den visar vad som gäller för precis den lilla biten av verklighet i just den lilla stunden. Är det lögn? Nej, knappast. Är det hela sanningen? Absolut inte.

 

Trädgårdshelg

Äntligen känns det som någon slags vår! Det finns ju massor som måste fixas i trädgården, och vi har i alla fall påbörjat vårarbetet i helgen. Äppelträdet och pilstaketet är beskurna. Rabatten bakom gästrummet var full av sticksiga träd. Nu är de borta och rosorna får plats igen. På innergården har vi tagit bort en massa gamla löv och gjort en första ansning och rensning i rabatterna. Björnbärsbusken är uppbunden och beskuren igen, och vi har dragit bort säkert ett hundratal sticksiga rotskott. Varför blir det taggar på rotskotten när inte moderplantan har det? Jag förstår ju logiskt varför, men det är väldigt irriterande!

Hästarna fick äppelgrenar, det uppskattades.

Jag behövde dessutom fyra pallkragar. Det var rea på Rusta, så vi åkte dit och köpte sex st.

Ikväll åker vi till Abbekås Vinbar och äter gott  – härligt att de öppnat för säsongen.

Equitana-pepp

Vill du ha ett eget steeplechasehinder? Det finns på Equitana.

Equitana är världens största hästmässa. För den som inte varit där är det svårt att föreställa sig hur stort det är. Mässan består av 12 mässhallar, alla rejält stora och en del av dem i två plan. Det tar ungefär tre hela dagar att gå igenom och se hela mässan. Den hålls vartannat år, och om en vecka drar den igång igen.

Vi kommer åka dit i slutet av de tio dagarna de håller öppet. För mig blir det nionde gången, för Ulrik blir det fjärde. Jag kommer som vanligt bevaka mässan för både Hippson och Ridsport. På Hippson brukar det bland annat bli ett bildspel, här är bildspelen från 2009, 2011, 2013 och 2015.

Alla de praktiska förberedelserna är klara – hotell är bokat, resan är planerad, sketchers-skor och kompressionsstrumpor för att fixa långa dagar på mässan är kanske inte packade, men finns ändå redo. Jag har läst på nomineringarna till innovations-priserna som delas ut och har en grovplanering av hur jag ska arbeta. Dessutom håller våra shoppinglistor på att växa fram. Förra gången var ett par läderridstövlar till mig det viktigaste på listan, och jag gjorde ett jättebra fynd! I år är det saker som softshellridbyxor, täcken och förbrukningsartiklar som står på listan – och så förstås: benskydd! Vi har köpt så himla bra benskydd här tidigare, och vartannat år behövs det faktiskt några nya.

En annan bra sak att shoppa är herrkläder. Utbudet av herrkläder här är betydligt större än någonstans i Sverige, och Ulrik brukar till och med kunna få välja färg på sina ridbyxor när han handlar där.

Under hela dagarna pågår det dessutom ett showprogram. Där kan kvaliteten variera från amatörmässiga uppvisningar av rasföreningar till showinslag av världsklass. Genom åren då jag besökt mässan har standarden här höjts rejält, och jag har haft glädjen att se både fantastiska showinslag och riktigt bra clinics där – och allt det ingår i inträdesbiljetten. Det finns även ett par andra scener/maneger med veterinärföreläsningar, hovslagarföreläsningar, vetenskapliga presentationer med mera.

På kvällarna är det shower som inte ingår i inträdet, utan som man löser separat biljett till. Mest spektakulärt är HopTop-showen, som vi väljer bort i år.

När vi uppfann discodressyren

För två år sedan fick jag en idé. Vi rider ju rätt ofta efter att det har blivit mörkt, och visst vore det snyggt med eleganta ljuspunkter vid varje bokstav på banan? Vi åkte till Bo Ohlsson i Tomelilla och köpte åtta rejäla solcellslampor.

Vi mätte noga ut punkterna och placerade ut lamporna. Sen väntade vi med spänning på skymningen. När det var mörkt gick vi ut för att titta på vår eleganta dressyrbana. Den fanns inte. Istället hittade vi ett trädgårdstivoli. Lamporna hade inte ett elegant vitt sken utan de var färgade. Dessutom växlade de färg hela tiden. Rött – grönt – blått – gult och så runt igen.

Först kom discobowlingen. Sen kom discodressyren.

Burn baby burn, sa Amelia!

Vårtecken

Det är fortfarande kallt och inte alls särskilt behagligt ute, men trots det börjar vårtecken efter vårtecken dyka upp. Den senaste veckan har jag både sett lärka och tofsvipor, och i trädgården växer det. Jag trodde ju inte att vi hade några snödroppar här, men jag hade fel! Jag har hittat några, om än inte så många.

Även gul krokus finns det som kämpar sig upp, i en totalt orensad och oskött rabatt.

Påskliljorna är också på gång.

Magnolian har äntligen blivit av med julljusen, så nu väntar vi på blom från alla knoppar som den satt.

Och den röda julrosen blommar mer och mer! Den dubbla rosa som jag satte förra året börjar också titta upp, men där finns det ingen blom än. Jag håller tummarna för att det kommer.