Kajsa på Olsgård

Den nya WE-kommittén med mig som ordförande har haft sitt första fysiska möte i helgen. Det var ett mycket trevligt möte, samtidigt som jag tycker att vi fick mycket gjort. De personer som sitter i kommittén är alla mycket kompetenta inom olika områden och det känns som om alla är beredda att bidra med sin expertis samtidigt som de ger plats för de andras kompetens också.

Som ordförande för WE-kommittén kommer jag arbeta för att grenen ska vara stark och stabil från rot till topp. Jag vill gärna se ett ökat internationellt tävlande och jag vill att vi ska ha representation på kommande mästerskap. Sverige är en stark WE-gren, och vi ska bli ännu starkare. Och det vill vi gärna visa upp även internationellt.

En av styrkorna med grenen i Sverige är att vi har en gemenskap med övriga ridsportgrenar i SvRF. Det gör att vi har en stark organisation i ryggen, vi har systergrenar att arbeta tillsammans med och lära av och grenen har en legitimitet som officiell gren. Vi har tillgång till ett starkt utbildningssystem och god kvalitetssäkring för till exempel domare, banbyggare, tränare och andra funktionärer. SvRF arbetar även med bredden, vilket vi som gren kan ha stor nytta av – på samma sätt som SvRF kan ha stor nytta av vår gren, till exempel för att få nya medlemmar och för att erbjuda ett bredare utbud.

Under vår grens ganska korta historia i Sverige har mycket hänt. Från att ha introducerats av ett gäng hårt arbetande och duktiga entusiaster har vi på knappt ett decennium gått till att vara den starkast växande grenen i SvRF-familjen. Antalet licensierade ryttare som startat WE har bara på de två senaste åren, från 2014 till 2016, fyrdubblats. Antalet startande juniorer har på samma tid multiplicerats med fem. Det finns inget som tyder på att ökningen mattas av. Grenen är här för att stanna, och den har potential att bli en av de riktigt stora grenarna.

Därför är det viktigt att vi redan här och nu stakar ut vägen och måttar ut en större kostym. Vi vill inte riskera att grenen växer och kostymen är för trång och spricker. Men samtidigt måste vi göra detta med försiktighet. Den glädje, gemenskap och nybyggaranda som präglar grenen får vi inte ta död på genom att sätta upp omständliga och kvävande regler. Reglerna som finns ska vara till för att stötta grenen och föra den framåt, att guida oss så vi klarar av att hantera den tillväxt som finns utan att kväva de som lägger sin själ i sporten.

När det gäller kvalgränser för internationellt tävlande sattes dessa av tävlingssektionen med utgångspunkt i vad som gäller för andra grenar. Tyvärr saknades detaljkunskap om just vår gren och om hur det internationella läget ser ut i den. Vi har nu fått tillstånd en sänkning av kvalgränserna inför mästerskap från 65 % till 62%. Vi diskuterar just nu om även denna gräns är för högt satt, och jag kan i alla fall konstatera att den inte är ristad i sten.

Men en sak är säker, de ryttare vi skickar till ett internationellt mästerskap måste vara redo för uppgiften. Det innebär att de behöver vara väl etablerade på den nivå de ska tävla. Det innebär att de bör ha känt på internationell konkurrens innan mästerskapet. Vi kan inte ha ekipage som debuterar internationellt på ett mästerskap. De måste dessutom ha känt på den påfrestning det är att resa en längre resa. De måste själva känna sig trygga i allt runt omkring och kunna fokusera på att prestera.

Därför hoppas jag att så många svenska ryttare som möjligt är beredda att ge sig ut och tävla internationellt för att skaffa den erfarenheten och grunden. Jag hoppas att fler ryttare upptäcker vår gren och att fler ryttare inom grenen vågar ta språnget och satsa – oavsett om det handlar om att klara av att rida en ett snäpp högre klass, att ta sig ut internationellt eller att rida ett mästerskap.

Om vi har svenska ryttare som har internationell erfarenhet och är väl förberedda kommer vi ha goda förutsättningar att inte bara delta i kommande mästerskap, utan att faktiskt visa omvärlden att Sverige är en WE-nation att räkna med.