Media vinklar allt ,de är inte trovärdiga. Det är ett påstående som hörs rätt ofta idag. Är det verkligen så?
Påståendet innehåller två led – att texter i media är vinklade och att det gör att de inte är trovärdiga. Jag ska behandla de här leden var för sig.
Alla journalistiska texter har en vinkel – det är en sanning. Det är en del av det journalistiska arbetet, att hitta en hållbar vinkel för att göra texten läsbar och möjlig att följa. En text utan vinkel uppfattas lätt som märklig och obegriplig. En vinkel i det här sammanhanget är en ingång i texten, röd tråd. Ett exempel på en text jag skrivit ganska nyligen är ”Går det att hitta en felfri häst”. Den handlar i stort om salubesiktningar, fynd och vad de har för innebörd för hästägaren. Om jag istället hade valt att göra en text som lite allmänt kretsade kring besiktning av häst och vad man kan hitta hade texten blivit svårbegriplig och kanske till och med uppfattats som meningslös. Frågan om den felfria hästen ger ett sammanhang till den samling av fakta, synpunkter och funderingar som presenteras i texten. Svaret på frågan hade kunnat bli både ja och nej eller det beror på, men frågan finns och genomsyrar texten.
En text kan vara tendentiös. Det innebär att det finns ett bakomliggande syfte med det som beskrivs. Avsändaren är inte opartisk. Ibland kan det innebära att rena osanningar presenteras, men vanligare är att skribenten gör ett snedvridet urval av fakta. Det kan också vara så att vissa omständigheter ges stort utrymme utan att de kanske egentligen har så stor vikt för händelsen eller utgången. Ett vanligt exempel är ju tendentiösa texter med syfte att misskreditera personer med en viss etnisk bakgrund. Genom att då välja fall där en person med den etniska bakgrunden gjort något uppenbart dåligt och presentera det tillsammans med en tydlig betoning av just den etniska bakgrunden lockar man läsaren att göra en koppling mellan etniciteten och brottet/handlingen.
En text kan alltså ha en vinkel utan att vara tendentiös. Vinkeln innebär oftast inte att texten är ”vinklad” i den mening att den ska leda läsaren i en viss riktning, under förutsättning att avsändaren inte är tendentiös. De flesta journalister och redaktioner följer de pressetiska riktlinjerna. De ser ut så här i korthet:
- Ge korrekta nyheter
- Bemöt kritik
- Respektera den personliga integriteten
- Var varsam med bilder så att de inte vilseleder
- Var objektiv och lyft fram flera åsikter
- Var försiktig med att publicera namn
Även om nyhetstempot idag ofta är snabbt så försöker journalisten bemöda sig med att kolla upp uppgifter som kommer och granska sina källor. Artiklar som inte är på ledarplats uttrycker normalt sett inte åsikter utan målsättningen är att alltid visa olika synvinklar och låta alla parter komma till tals.
Men det ligger även i pressens uppgift att granska makten. Det gör att pressen oftare tar ställning för den svagare parten än för den som representerar en myndighet eller har en maktposition av något slag.
Ett annat dilemma är att olika personer som uttalar sig har olika mandat utifrån sin roll. Privatpersonen som är missnöjd med något kan berätta sin version av historien tämligen ocensurerat. Den person som företräder ”samhället” eller liknande på ett eller annat sätt kan behöva förhålla sig på ett helt annat sätt till frågan. En kommunal chef kan till exempel inte uttala sig om enskilda fall eller ens säga att en person ljuger – ens om hen är helt säker på att det är så. Där är det viktigare att värna om individens integritet än att få rätt i allmänhetens ögon.
För att svara på de två påståendena i ingressen säger jag: Ja, redaktionella texter har en vald vinkel. Nej, det behöver inte betyda att de inte är trovärdiga – men det kan vara så. En viktigare fråga att ställa sig är om avsändaren är tendentiös. Vad är syftet med texten? Har avsändaren något att vinna på att leda läsaren i en viss riktning? Är det en text där en åsikt uttrycks, eller är det en redaktionell text? Kan avsändaren antas följa de pressetiska riktlinjerna?
