Goda nyheter

Ikväll har jag varit och kollat Amelias dräktighet på 90 dygn. Och hon är fortfarande dräktig! Det är ju lite nervöst, dräktigheten är som känsligast i början och nu är det så sent på säsongen att det är kört om hon resorberat. Men det såg som sagt bra ut! Tre månader avklarade, åtta kvar alltså. Vi hoppas alltså på föl i slutet av april nästa år. Så här rund och välmående var hon två månader innan fölning förra gången.

.

 

Fin i pannan

På Equitana köpet jag ju ett pannsmycke som skulle fästas i ett pannband. Det var inte helt lätt att få det på plats, då pinnen som ska gå igenom pannbandet var jättekort och det var svårt att få skruven på baksidan att gänga i som den skulle. Till sist tog jag en stor borr och borrade på baksidan av lädret för att få ner tjockleken. Efter att ha borrat ner rejält såg det i teorin ut som om det skulle funka, men jag fick inte till det. Jag lade undan det hela ett tag, men förra veckan bestämde jag mig för att det var dags att åtgärda. Jag tog smycket och pannbandet och gick till en guldsmed och bad om hjälp. Jag tänkte att han kunde löda fast det eller nåt, vad nu guldsmeder gör. Men han fick skruven att ta direkt och löste problemet på några sekunder! Jag behövde inte ens betala. Nu sitter det som det ska och jag tänker inte ta av det! Frågan är bara om jag får tävla med det – kan det räknas som ”diskret utsmyckning”? Det är ju bra mycket diskretare än många pannband med flera rader av swarowskikristaller…

Äntligen träning igen

Igår var Grao och jag hos Olof och tränade för första gången sedan juni. Vi har ju tränat på flitigt utan hans hjälp, både själva och med hjälp av framför allt Caroline men även av Joao. Olof tyckte vi hade kommit en bit på väg under sommaren, och framför allt tyckte han att Grao har blivit mycket lugnare och stabilare och inte lika orolig. Vi konstaterade att jobbet jag gör nu visserligen gör honom ”tråkigare” men mycket mer ridbar. På sikt ska vi jobba fram ballheten igen, men få den på styrka och inte på spänning, och på kommando och inte efter hans eget huvud.

Dagens pass gick mest ut på att arbeta med eftergift och lösgjordhet i sidorna, även när han spänner till och tittar på något. Vi fick först jobba på volten, där han tittade bort mot parkeringen. Därefter gick vi över till att göra serpentiner över hela banan. Fokus var på att ha honom mellan mina hjälper, inte på vägen. När han tittade till lade jag en volt och flyttade för innerskänkeln innan jag red vidare. När det funkade bra övergick vi till galopp. Fattningarna var lite väl luftiga några gånger, men galoppen var bra. Här fick jag arbeta med att korta och länga, små ändringar och att öka ställningen och böjningen ganska mycket för att sedan räta ut och rida honom rakare.

Som avslutning fick jag länga formen så mycket det gick och lite till. Där menar Olof att den bit som fungerar bra är värdefull, även om han inte riktigt fixar att länga formen så lång och låg som jag önskar – han länger ut halsen men lyckas inte riktigt fylla på bakifrån med påskjut så det blir lite sladdrigt. Det är bara att jobba vidare, så kommer det bli bättre och bättre.

 

Spännande budgivning

Igår auktionerades en av Sveriges största vagnssamlingar ut. Det är Lars Hasselberg som samlat ihop dem, och jag har sett samlingen flera gånger tidigare, där den stått på gården Rangeltorp, en knapp mil från där vi bodde tidigare. Det är faktiskt till och med så att den vagn vi har kommer därifrån, även om just den hade en annan ägare. När jag köpte vår vagn visade Lars mig hela samlingen och undrade om jag inte skulle ha en gigg eller en tidaholmsvagn också. Det var inte så intressant, men däremot blev jag sugen på de små, snabba kappslädar som fanns i samlingen.

Därför bad jag en vän som skulle gå på visningen att titta lite extra på just dem. Efter lite resonerande och kollande kom vi fram till att det var en av dem som var mest intressant – eftersom den var vacker i formen, i hyfsat skick för att vara från tidigt 1800-tal och för att det fanns skaklar till den. Den var värderad till 1500 kr.

Igår under eftermiddagen var det fortfarande inga bud på den, så jag lade ett. Auktionen skulle avslutas strax efter 19, och fortfarande kl 18 var jag den enda budgivaren. Jag var ju beredd att betala betydligt mer än de 350 kr som jag budat, men började hoppas att jag faktiskt skulle få den billigt. Jag satt på Malmöfestivalen och följde det hela från mobilen lite sporadiskt till en början. En kvart innan avslut tog plötsligt budgivningen fart. Jag var med upp till 1100, men sen började jag tveka. Det var ju 80 mil tur och retur för mig att hämta släden också…  Den gick för 1400, och jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag var en mes som inte hängde med högre eller om det är rätt skönt att slippa köra närmare 12 timmar med släp på lördag. Det hade onekligen varit ett intressant projekt att renovera upp den till bruksskick så nära originalet som möjligt. Men å andra sidan – hur ofta kan vi åka släde i Skåne?

Lokal mat

 

Idag har vi lagat massor av mat i den här:

Det är en kombinerad rök och grill som Ulrik fick i födelsedagspresent. Vi har använt den en hel del i sommar, och då den är lämplig för tillagning av stora mängder har vi passat på att fylla frysen inför vintern.

Idag har vi rökt 8 portioner revbensspjäll, 11 portioner kalkonfilé och 10 portioner lax. Smaken blir som ett mellanting mellan rökt och grillat på indirekt värme under lång tid. Tidigare har vi även rökt t ex två hela kycklingar och olika delar av fläskkött, inklusive en stor fläskstek.

Det vi inte äter upp direkt, det vill säga det mesta, portionsförpackar vi och lägger i frysen. Det kommer vi ha mycket glädje av under framför allt vardagskvällarna i vinter, men med rätt tillbehör kan vi ju dessutom använda det i matlådor. Jag tänker till exempel göra storkok av risotto framöver, det kommer funka perfekt ihop med vad som av det rök-grillade. En annan kvällsfavorit är att göra wraps. Ett tortillabröd, generöst med grönsaker, kött eller fisk och så en kall sås på det.

Vi handlar rätt mycket mat lokalt, från olika gårdsbutiker. Det stora kalkonbröstet kommer till exempel från Toftebo kalkon, som ligger här i närheten. Det råkade slinka med när vi var där och handlade till den korg med lokalproducerade varor som vi gav bort som present igår.

Det var en rolig present att plocka ihop! Förutom det rökta ”kalkonfläsket”  fanns det must från Sövde, öl från Hönsinge, bröd från Svarte, chilisalt från Little Gardens och grönsaker och blommor från vår egen trädgård.

I övrigt i helgen har vi förstås ridit, men vi har också legat och läst i vår grotta, en annan av Ulriks presenter som vi verkligen uppskattar mycket.

Snart återhämtade

Det var en tuff helg på många sätt föra helgen. Vi körde 12 timmar upp till Uppsala med Xipo i släpet för att Ulrik skulle tävla riksmästerskapen i WE. Tyvärr gick tävlandet inte särskilt bra. Xipo råkade få tungan över bettet vilket förstås gjorde att resultatet blev det sämsta någonsin för dem. Han blev åtta av nio i den medelsvåra klassenDet är rätt tufft när sådant händer vid årets viktigaste tävling. Ulrik har diskuterat händelsen med sin tränare Olof och de har kommit fram till lite olika strategier för att undvika att detta händer igen. Klassen vanns av Louise von Heideken, som alltså blev riksmästare i medelsvår klass för seniorer. Svårklassmästare blev Johanna Nygren, vi gratulerar förstås!

Om vi släpper de tråkiga delarna och detaljer som själva tävlingsmomentet så fick vi ändå en rätt bra utflykt. Vår plan var att starta vid sjutiden på fredagsmorgonen. 7.40 rullade vi iväg. Även om vi hade ägnat hela torsdagkvällen åt packning och förberedelser så var det lite mer att göra än vi tänkt innan vi kunde åka. Ungefär halv två var vi framme i Mantorp, hos Sissi Lilja. Där fick Xipo sträcka på benen i en hage medan vi åkte till Sjögestad Motell och åt lunch. När jag bodde i Östergötland var det ett ganska slitet och daterat ställe. Nu har tiden hunnit ikapp och det är istället retro. Det är dessutom renoverat med bibehållen 60-talsstil, och även menyn är trendigt tidsenlig. Vi åt alltså schnitzel, gröna ärtor, kulpotatis och en riktigt god gräddsås som serverades i snipa.

Efter ungefär en timme lastade vi igen och körde till Uppsala via Katrineholm och Strängnäs. Xipo installerades på Uppsala Ponnyklubb och vi installerade oss på Hotell Fyrislund. Xipo fick nog det större hotellrummet.

Notera även den fina placeringen av sänglampan, mitt på ena långsidan. Ytterväggen gick kant i kant med fotänden på sängen, så den enda fria ytan var den knappa halvmeter som Ulrik och väskan står på här på bilden. Vädret var kanon och utsikt hade vi med.

Vi frågade på hotellet om ett bra ställe och äta på och fick en vägbeskrivning till Max eftersom Subway i huset var stängt för kvällen. Ulrik nöjde sig inte utan letade med hjälp av tripadvisor upp en liten iransk/persisk kvarterskrog där vi åt riktigt gott – jag testade en gryta med kyckling, valnötter och granatäpple.

Uppsala Ponnyklubb hade verkligen mobiliserat för fullt för denna WE-helg. Förutom riksmästerskapsklasserna fanns det öppna klasser och en juniorpokal att slåss om. Vi tyckte det var kul att träffa och umgås alla WE-entusiaster runt om i Sverige som vi känner mer eller mindre väl, men bara träffar vid sådana här tillfällen. Inför söndagen hotade väderleksrapporten med 14 mm regn, och klasserna gick utomhus. Tack och lov ändrade det sig, så det blev bara någon enstaka millimeter under dagen. Desto mer kom det när vi körde hem senare på kvällen.

Vi hade planerat att övernatta hos Sissi på vägen hem, men då vi kom iväg i vettig tid, strax efter 16, bestämde vi oss för att köra hela vägen hem. Det var förstås lite tufft, men vi tyckte alla att det var skönt att komma hem och få sova i egen säng respektive box.

Jag fotade inte särskilt mycket, men här kommer i alla fall några bilder på Ulrik och några av våra vänner.

Hästen måste ta i lite

Hästar, ridning och dressyr är nog de tre vanligaste samtalsämnena hemma hos oss. Vi tycker att det är intressant att vända och vrida på saker och ting. När det gäller ridning och dressyr diskuterar vi till exempel vad som är bra, hur det ser ut,  och hur det bra uppstår. En sak som vi har diskuterat en hel del på sistone är framåtbjudning, att hästen driver på från bakbenen, spänst, ”tryck”. Eller som Ulrik uttryckte det: Hästen måste ta i lite.  Det är något som vi tycker är nödvändigt för att det ska uppstå dressyr ur ridning. Dressyr handlar om att hästen ska utföra rörelser på ett mer och mer atletiskt vis, med en harmonisk kraft i rörelsen.

Jag gillar egentligen det engelska begreppet ”impulsion” bäst, och jag hittar ingen riktigt bra svensk motsvarighet.  Enligt ordboken betyder det framåtdrift, men det har också en färgning av ordet impuls.

1. The act of impelling or the condition of being impelled: ”I do not move unless it be under the impulsion of a third party” (Samuel Beckett).
2. An impelling force; a thrust.
3. Motion produced by an impelling force; momentum.
4. A wish or urge from within; an impulse.
För mig blir bilden av ”impulsion” hästen som driver på med bakbenen som svar för en lätt, nästan elektrisk drivning. Det är en tanke framåt som har sitt ursprung i ryttarens hjärna och som förflyttar sig omedelbart och utan motstånd till hästens bakben. Energin fångas mjukt upp av ryttaren som till synes omärkligt kanaliserar den uppåt, som samling, eller framåt, som längning.
Detta kräver ju att det finns en kraft, en energi, en spänning. Och ju svårare saker du vill göra, desto mer av den varan måste det finnas. Det går att rida utan impulsion, men det går inte att rida dressyr utan.
Med Grao arbetar jag lite motsägelsefullt just nu på att ta ner energin, få bort spänningarna. Jag vill ha ett utgångsläge där energin finns men han kan slappna av. Detta handlar ju framför allt om mental avspänning, men den yttrar sig även som fysiska spänningar. Han går och tittar efter katten, och när katten dyker upp hoppar han till, eller spänner till och trampar på stället eller gör något annat energiskt med kroppen. Istället ska han mentalt fokusera på arbetet, mig och mina hjälper. Det är jag som ska ge impulserna, inte omvärlden. Och jag måste förstås också träna honom så reaktionen blir den önskade. Fysisk spänning och mental avspänning måste samverka.
För att få ett konstruktivt och bra tryck i hästen krävs dessutom styrka. Detta måste byggas upp systematiskt under lång tid. Allteftersom styrkan finns flyttas tyngdpunkten bakåt och graden av ”impulsion” ökar. Min plan framöver är alltså att först fokusera på lugn och mentalt fokus på mig och på arbete. Sedan jobbar vi upp en styrka och ökar trycket efter hand. För att göra det måste jag förstås be hästen att ta i lite. Dressyr handlar om att hästen ska vara atletisk, och det kräver tid, systematik – och lite tryck.