Har hästen tråkigt?

Ofta hör man att hästar ska ha variation i arbetet för att de inte ska tröttna. Framför allt handlar det om vanlig dressyr på ridbanan – det anses bli tråkigt för hästen om den inte får hoppa, galoppera och göra andra saker.

Jag tror absolut att det är bra för hästar att ridas varierat. Men det är framför allt av fysiska skäl. Genom  varierad träning arbetas kroppen mer mångsidigt och framför allt är det bra för hållbarheten att variera underlaget. Däremot förstår jag inte riktigt resonemanget om att hästar tröttnar på att ridas på ridbanan en timme sex dagar i veckan.

Hästarnas hela liv består av upprepning och rutiner. Dagarna ser ungefär likadana ut, de äter samma mat, de går i samma hage med samma kompis. Det tröttnar inte hästarna på. Tvärt om, hästar är rätt trygga med att känna igen sig. Varför skulle de då tröttna på om just den timmen du rider är likartad?

På samma sätt upplever jag att det går att utnyttja att hästar blir trygga av att göra saker de är vana vid och känner igen på ridbanan. När Xipo var yngre och lite osäker red Ulrik alltid exakt samma uppvärmning. Han hade ett ”program” på ungefär 25 minuter som han alltid red igenom innan han gjorde något annat. Det var uppbyggt så att han stämde av grundläggande hjälper och värmde upp, men framför allt skapade det trygghet.

Jag är inte lika konsekvent med Grao, men jag har ändå vissa saker jag gör ofta och regelbundet. Dessa tar jag gärna till på en spänd framridning, för att ge honom något bekant i det obekanta och göra det lätt för honom att förstå vad som förväntas av honom. Jag signalerar att det är precis samma sak som hemma, samma förväntningar, samma uppgifter.

Sen behöver vi förstås introducera nya saker för att gå vidare, och som ryttare kan det ju dessutom finnas många saker som vi vill göra tillsammans med hästen. Men jag vill ändå hävda att hästar inte tycker det är tråkigt att göra samma sak hela tiden. Om det upplevs så är det antagligen något annat som är fel, eller ryttaren som överför sin känsla på hästen.

Mina ostfrallor

I helgen bakade jag ostfrallor. Det är så gott, och det var så länge sedan sist! Jag använder inget recept men jag gör ungefär så här:

Degspad:
100 g  smält smör
7 dl vatten
fingervarmt

2 pkt jäst

Ca 5 dl riven ost, gärna stark
lite salt
lagom med vetemjöl special

Jäser i 40 min, rullar ut 20-24 runda bollar som rullas i parmesan (runt hela, lika mycket på underdelen som överdelen förstås)

Jäser 20 min

Ca 12 min i 200 grader

Varför har du häst?

En fråga som dök upp när jag skrev om Vad ska jag hitta på? var om det verkligen är nödvändigt att ha ett mål med sin häst och sin träning – för det är ju bara då mitt resonemang håller. Och det är ju helt sant. Självklart behöver du inte ha det! Det finns säkert hur många drivkrafter som helst för att ha häst, och att träna målmedvetet i någon disciplin, eller något annat mål är absolut inte allenarådande. Jag minns en gång att jag frågade en äldre man varför han hade hästar (något upprört, då jag just då inte tyckte att han skötte dem som han borde). Han svarade ”för att det är så snyggt att titta på när jag sitter på verandan och groggar”. Ja, han fick tyst på 20-åriga mig, det vill jag lova! Och självklart får han ha hästar av det skälet, det finns inget som säger att det skälet är bättre eller sämre än något annat. Sen ska de givetvis skötas bra, och jag vill så här, 20 år senare, inte hävda att det helt självklart var jag som visste bäst där. Jag hade skött dem annorlunda, men det är ju inte intressant så länge de inte mår dåligt.

Om det är så att du har hästen för att umgås och ha roligt med den blir frågan om ”Vad ska jag hitta på?” mer begriplig. Då kan den omformuleras ”Vad finns det mer för roliga saker jag kan prova att göra tillsammans med min häst?”.

Lite dumt

För många år sedan drog en ardenner lite väl hårt i mitt vänstra ringfinger. Det gör att det är lite tjockare över leden. Därför har jag valt att bära vigselringarna på höger hand, där fingret är normalt. Jag har ringarna, som är av titan, på mig hela tiden, så jag får lätt valkar över och under dem. Idag fick jag för mig att jag skulle vila det fingret ett tag och få bort valkarna, och alltså ha ringarna på vänster hand ett tag. Någon vecka borde inte vara ett problem. Eller?

Dagens husmorstips

Idag har jag kalkat av kaffemaskinen. Det finns svindyrt avkalkningsmedel. Och så finns det citronsyra. Jag använder citronsyra till allt som är kalkigt. Vattenkokaren blir som ny om jag kokar lite citronsyra i den. Vattenkopparna i stallet blir blanka och fina. Tandborstglasen blir klara och fina. Jag köper citronsyra i en jättestor burk, för här i Skåne är det mycket kalk.

Vad ska jag hitta på?

Då och då ser jag folk som frågar efter tips och idéer om vad de ska göra med sin häst, eftersom de har idétorka. Jag har uppriktigt svårt att förstå frågan. Jag har så svårt att sätta mig in i en situation där jag skulle göra saker med hästen för sakens skull. Jag har en del olika mål med mina hästar och min ridning. Det jag gör med dem syftar till att nå målet. Jag gör varken mer eller mindre än vad som krävs, och jag står inte och funderar på vad jag ska hitta på.

Jag ska ta ett exempel för att göra resonemanget tydligare. Jag läste nyligen en fråga om vad personen skulle hitta på med sin tvååring efter att ha gjort ditten och datten, personen ville ha fler tips om vad man kunde göra med en tvååring. När jag har en tvååring så har jag en bild av vilken utbildning den ska få. Den ska bli en sjysst och trevlig ridhäst, och vi vill gärna köra in våra unghästar också. Då gör jag vad som krävs för att nå det målet. Arbetet sker självklart efter hästens mognad och utveckling. Om jag har gjort det som behövs så har jag ingen anledning att göra något annat, då får hästen vara ledig. Om jag inte gjort vad som behövs är det ju inte så svårt att räkna ut vad jag behöver göra. Svarar hästen bra behövs inte så mycket träning. Svarar den inte bra måste jag backa och fundera på vad som krävs för att få rätt resultat.

Jag säger inte att det är lätt. Men jag känner aldrig att jag står och försöker hitta på något ”att göra”. Finns det inget som behövs göras så gör jag inget, vilket gör att just en tvååring kanske inte behöver jobba så mycket. För äldre hästar finns det ju i princip alltid något som behöver göras, och då är det det som jag gör.

Ett besläktat resonemang är det om att hitta på en massa övningar att rida med den vuxna hästen på ridbanan. Ibland hör man till och med att ”min häst tycker det är tråkigt att bara gå runt på spåret eller volten”. Jag har väldigt svårt att tro att hästen tycker det. Jag tror snarare att det är ryttaren som inte riktigt inser hur mycket arbete det är med att få en häst väl grundriden. Jag lägger absolut största delen av tiden på ridbanan med att jobba med grundridningen. Med en häst som Grao som inte kommit så långt utbildningsmässigt är det i princip all tid. När allt känns bra kan jag testa grejer som t ex skänkelvikning, öppna eller förvänd galopp. Det går nästan alltid bra, om förutsättningarna är de rätta och jag gjort ett bra jobb med grundridningen.

Även på äldre och mer utbildade hästar är det grundridningen som tar den allra mesta tiden på banan. Inte heller där behöver vi hitta på en massa övningar, utan det handlar mest om att arbeta med lösgjordhet, tempoväxlingar, rakriktning och övergångar. Hästar som Xipo och Amelia får ju givetvis ibland träna saker som skolor, saxar, byten, bytesserier och piruetter. Men även där handlar det allra mest om grundridning, för att sedan stämma av genom att se hur övningarna fungerar.

Det finns nästan alltid så himla mycket arbete att göra med just grundridningen. Jag har aldrig upplevt att det är tråkigt att rida på ridbanan, tvärt om.

Snygga stövlar

Idag hade Landäng, vår lokala ridsport- och foderbutik sin stora höstrea. Jag hittade ett par Ariat-ridstövlar för halva priset och kunde inte hålla mig.

De är något större än mina vanliga vardagsridstövlar, men ändå inte stora och sladdriga. Jag tänker att jag kan ha ett par tjockare sockar och långkalsonger under dem. Nu ska jag bara få dem att sänka sig något i skaftet, jag fick blåmärken i knävecken av dem. Men med ett par kilar ska det nog lösa sig rätt fort, de är ju mjuka i skaften.

Bomövning på kvällskvisten

Ulrik och jag bestämde oss för att rida över lite bommar ikväll. Vi lade upp en serie med ganska korta, upphöjda travbommar utmed ena långsidan. Utmed den andra låg det fyra galoppbommar med lite längre språng. Dessutom satte vi upp två tunnor när vi ändå höll på och bära grejer.

Grao har ju hittills skrittat över bommar och travat över en enstaka bom. Idag tog han ett stort steg fram och fixade både travbommarna och galoppbommarna. Travbommarna var lite knepiga för honom, men galoppbommarna klarade han galant. Det är ändå lite imponerande med tanke på att han först helst inte vill gå nära dem alls.

Två tunnor gör ju Grao hur bra som helst i trav, så vi testade varianten vi gjorde hos Julia, med en i galopp och en i trav. Det gick helt ok. Sen testade jag att göra båda i galopp med enkelt byte. Han blev lite förvirrad när jag bromsade för att sen bli ännu mer förvirrad när jag plötsligt ber om galopp igen. Det blev inte snyggt, och det blev något bocksprång eller två. Men på första försöket må väl det vara hänt.

Att tala med bönder på bönders vis och lärde män på latin

Erik Axel Karlfelt konstaterade att hans uppdiktade Fridolin talade med bönder på bönders vis och med lärde män på latin. Han kunde alltså tala på ett sätt som gjorde honom respekterad och lyssnad på i olika grupper. Han hade en målgruppsanpassad kommunikation för att prata modern svenska. Som journalist är detta förstås viktigt, och extra viktigt är det när man som jag skriver för en mycket insatt och kunnig målgrupp. Mina läsare kan häst, lever och andas häst och pratar häst. Jag är nog själv egentligen en ganska typisk läsare, jag passar in i min egen målgrupp så att säga. Därför skaver det så in i bänken när jag ser eller läser andra som vänder sig till samma målgrupp, men uttrycker sig på ett sätt som skorrar.

Ett exempel som jag retat mig på länge är den speaker som gör reklam för kommande program på Horse&Country TV. Det är en kanal som vänder sig helt och hållet till hästnördar. Där säger alltså en man något i stil med:

Jens Fredricsson, toppryttaren inom hästhoppning, lär dig olika övningar för att förbättra din hästs gångart

Samma röst uttalade för ett tag sedan gång på gång ”’á la celle” dvs uppvisning av häst så som de gör i Celle ”á la sell”. Jag blir oproportionerligt provocerad av sånt. Jag är en nörd, jag har valt att ha en nördkanal och då vill jag lära mig från såna som är mer nördiga och framför allt kunniga än jag.

Samma reaktion fick jag idag när jag läste en rubrik från en större dagstidning, något i stil med

All In haltar och kommer inte till start i Lyon.

Det finns ju inte mycket fel där, men en hästmänniska hade sagt ”All In är halt och kommer inte till start i Lyon. En liten liten skillnad. Men den hörs. All In haltar får mig att se en hovböldshalt häst framför mig, som hoppar på tre ben på tävlingsområdet. ”Är halt” betyder istället att det finns någon typ av skada på ett ben, stor eller liten, ett obetydligt sår eller en senskada. Och framför allt är det så en ryttare uttrycker sig. Man säger ”min häst är halt”, inte ”min häst haltar” – om det inte är så att du menar att just nu när den går haltar den. Den tidningen må kanske vara förlåten, för det är inte en facktidning. Men samtidigt måste förstås sportjournalisterna lära sig fackspråket om de ska tas på allvar.