Jag är ju en ganska rotlös typ, jag har flyttat runt mycket. Men det finns en stad som känns som min, även om jag bara varit där en handfull gånger de senaste 20 åren. När jag var 16 började jag gymnasiet i Linköping, och eftersom jag bodde långt ut på landet och det inte fanns några allmänna kommunikationer flyttade jag in i en liten etta bakom Cupolen. Jag flyttade sen till ett par andra lägenheter och sen ut på landet, men under alla mina ungdomsår var det Linköping som var min stad. År 1997, när jag var 28, flyttade jag från Östergötland, och sen har jag som sagt inte varit jättemycket där.
I helgen som var turistade Ulrik och jag i min gamla stad. Det var jätteroligt att gå runt i så välkända kvarter – och dessutom se hur staden har vuxit och utvecklats under åren.
Vi började på universitetet, där jag utbildade mig på tidigt 90-tal, och Gamla Linköping. Där arbetade jag under några år på friluftsteatern som rekvisitör och scenmästare, i handelsboden som bodbiträde och i caféet. Det var dessutom julmarknad där, så vi handlade lite i stånden – bland annat en ostkaka som var magiskt god, från Herrsäter utanför Åtvidaberg. Det var nog den godaste ostkaka vi ätit!
Sen åkte vi in till centrum och checkade in på Stora hotellet vid stora torget, med utsikt mot Folke Filbyter – statyn där man alltid stämde träff när man skulle gå på stan med någon. Vi tog en sen lunchfika på café Berget – förr drevs det av Frälsningsarmén och var ett ställe där du kunde köpa hembakat billigt. Den profilen var inte riktigt kvar, men vi fick goda scones. Sen gick vi ett varv och spanade runt på stan och kollade dessutom in restaurangutbudet. Jag blev lite förvånad över att det fanns en hel del ställen kvar från tiden när jag bodde där, men naturligtvis var de flesta restaurangerna nyare än så. Vi bestämde oss för att äta på Pappa Grappa på Hospitalstorget, ett bra val!
Efter maten tog vi en promenad och tittade på Vinterljus. Det är en mängd häftiga ljusinstallationer på olika ställen i stan. Extra roligt var det att flera av dem var interaktiva.
Den här väggen på klostret är ett kalejdoskop från vad en filmkamera fångar på en ruta. Just här är det några barn i färgglada jackor som rör sig i rutan. Senare provade Ulrik och jag och flera andra också.
Allra häftigast var kanske den här musik- och ljusshowen på domkyrkans fasad.
Men den här rephoppande installationen var rätt rolig den med.
Allt var inte high-tech – på innergården bakom Hemslöjden fanns en insallation av lampskärmar gjorda av skolbarn – häftigt och suggestivt det med.
Vi bodde faktiskt till och med i en ljusinstallation – vårt fönster på Stora hotellet ingick i deras bidrag. Vi hade mörkläggningsgardiner, så när vi skulle sova var vi inte ett dugg störda av lampan som skiftade färg i vårt fönster.
Efter en skön sovmorgon tog vi ytterligare en promenad, bland annat till Katedralsskolan där jag gick gymnasiet och Trädgårdsföreningen där jag hängt så många fina vår- och sommardagar. Vi passade på att shoppa lite också, det är sällan vi har tid och möjlighet att bara gå på stan liksom, innan vi satte oss i bilen och körde de dryga fem timmarna hem. En lyckad helg helt enkelt!
