På fredag åker jag till Elmia för att stå på mässan med FoderstatOnline. Jag delar monter med kollamasken, ett utmärkt samarbete med trevliga människor som är fullblodsproffs dessutom. För mig är Elmia minnen – på 90-talet var det stort att åka dit. Mässan var fantastisk och tävlingarna var bra. Jag minns speciellt en gång, det var troligtvis 1995. Jag hade precis skaffat min häst Axeline och jag hade nästan inga hästgrejer. Jag hade sparat pengar, för jag skulle till mässan på Elmia och shoppa loss. Jag åkte tillsammans med mina vänner Danne, Camilla och Lena. När vi shoppat ett antal timmar började vi bli trötta och hungriga. Vi bestämde oss för att åka in till Jönköping för att hitta lite roligare mat än det fanns på mässområdet. Vi parkerade i ett parkeringshus och hittade en restaurang.
Mätta och nöjda letar vi oss tillbaka till parkeringshuset. Låst. Vi hittar en skylt där det står att det stänger lördagar kl 16 och öppnar igen måndag morgon kl 8. Nu var klockan alltså 16.20 på lördagen. Vi letar vidare och hittar en skylt där det står att det går att ringa Securitas för att få parkeringshuset öppnat. Det kostade någonstans runt tusenlappen. En förmögenhet för en som behöver allt till sin häst liksom. Vi står och funderar ett tag, men vi kommer inte på någon lösning. Vi bestämmer oss för att vi måste ringa, det finns inget annat alternativ. Danne hade en mobiltelefon – inte det vanligaste på den tiden. Jag ringer, berättar läget och ber att de ska komma och öppna. Vi fryser. Vi är sura. Det dröjer. Vi blir ännu surare.
Då kommer det plötsligt en bil som kör fram till dörren och drar ett kort och garaget öppnas! Jag kastar mig fram på motorhuven och stoppar dem.
— Kan ni släppa ut oss?
–Javisst, svarar killarna i bilen.
–Men vi får skynda för vi har ringt Securitas, säger jag.
Vi kastar oss in, killarna skyndar sig att öppna porten åt oss och jag kör ut i full fart. Runt nästa hörn möter vi Securitasbilen, som ju inte hann se att vi kom från parkeringshuset. Oj vad vi skrattade! Lättnaden att ha sparat så mycket pengar överskuggade den lilla skam vi kände av att ha lurat Securitas.
Vad gjorde vi sen? Jo, vi åkte tillbaka till Elmia och handlade upp alla pengar som vi sparat förstås!
