Jag har fortsatt att ropa – men plötsligt var det Maja som ropade på mig. I morse vaknade jag av att det jamade utanför sovrumsfönstret. Det är inget ovanligt, så gör Elsa nästan varje morgon när hon har varit ute på natten. Men jag insåg ju rätt snart att Elsa låg bredvid mig. Fort fram med en morgonrock, och där kom hon!
Hon kastade sig förstås över matskålarna, men var ändå inte tokhungrig. Sen trodde jag hon skulle lägga sig och sova, men tydligen är det viktigare att hänga med matte. Efter ett tag fick jag ändå sätta mig vid skrivbordet, och här har jag nu massor med katthjälp.
Undrar om skatteverket uppskattar hennes behandling av deras papper? Eller om hon trodde att det var från Katteverket.
