Stockholm hade sommarOS 1912, men för oss hästmänniskor är det inte det året vi pratar om när vi diskuterar OS i Sverige. För oss är det ryttar-OS 1956 i Stockholm som är senaste svenska OS. Det var alltså så att sommar-OS det året gick i Melbourne. Karantänreglerna gjorde det besvärligt att skeppa hästar dit vid den tiden. Därför splittrades OS och ryttarspelen hölls i Sverige. I vår trappa hänger den vackra och tidstypiska affischen från spelen.
Spelen var en sportslig framgång för svenska ryttare. Petrus Kastenmann tog guld i fälttävlan med Illuster – på en bana som blev mycket tuff efter ett skyfall natten innan terrängen. I dressyren blev det dubbelt svenskt – individuellt guld till Henri St Cyr på Juli och lagguld till honom, Gösta Boltenstern och Gehnäll Persson. I hoppningen var Anders Grenandt bästa svensk ganska långt bak i fältet.
Mycket har ändrats sedan dess, inte minst mediarapporteringen – och en del saker är sig lika. Tidningen Ridsport publicerade häromdagen några pdf-er från Aftonbladets rapportering av ryttarspelen 1956. Det är verkligen intressant läsning!
Fälttävlans terrängmoment kritiseras livligt med bakgrund av att svenska hästen Iller fick avlivas på grund av brutet lårben och fyra ryttare av 57 blev allvarligt skadade och fördes till sjukhus. Det senare bedömer generalsekreteraren som fullt normalt.
Blandat med detta finns rapporter från stallarna där journalisten antyder flirtar mellan de brittiska kvinnliga häststötarna och de manliga ryska. I en intervju med kvinnliga dressyrryttaren Lis Hartel konstateras att hon tränat hårt utan att skötseln av hemmet har blivit lidande.
Kungligheter får mycket plats, och särskilt drottning Elisabeth II är intressant för pressen. Hennes häst som deltar i fälttävlan får även den mycket utrymme.
Läs gärna runt och se vad som hänt på 60 år!
