Ikväll var det dags för Xipo och få sin andra klippning för i år. Pälsen hade vuxit massor, mer än vi trodde, och det var nog pälsrekord för honom. Ulrik klippte med stora maskinen och jag tog kanterna och finliret med den lilla. Hans X blev kvar, och i mer relief än någonsin.
Jag passade även på att klippa en minimal klippning på Grao. Förra vintern hade han fortfarande portugisisk vinterpäls, ungefär som en tunn sommarpäls på andra hästar. I år har han satt lite mer päls, även om det ännu mer liknar en kraftig sommarpäls än en tunn vinterpäls. Han är ju dessutom rätt energisk under ridpassen, så jag tänkte att vi skulle mjukstarta och klippa lite på halsen med den lilla maskinen, även för att träna.
Nu visade det sig att hästen som är rädd för allt nytt och mycket som inte är jättenytt heller inte hade ett dugg emot att bli klippt. Jag har ju väldigt svårt att tro att han har blivit klippt förut, så det var ju en ny grej, men tydligen en som var acceptabel. Ok, lilla klippmaskinen som är batteridriven, tyst och lätt är ju inte jätteläbbig, men jag trodde ju inte att jag skulle kunna klippa halsen ända upp till ganaschen utan att han blev orolig alls. Nästa gång blir det nog stor maskin för honom också, jag tror han kan acceptera det. Xipo stod ju dessutom precis utanför hans box när han blev klippt, och Grao hade huvudet ute och studerade det hela uppmärksamt.
Det är lite skönt att ha hästar som inte är fuxar när vi klipper dessutom – både Xipo och Grao har mycket liten färgskillnad klippta och oklippta.
