Foderbyten och stärkelse – varför orsakar det problem?

Gräs är gott - men man bör vara försiktig i början, hästar är känsliga för foderbyten.
Gräs är gott – men man bör vara försiktig i början, hästar är känsliga för foderbyten.

Varje onsdag publicerar jag ett kunskapsinlägg om foder. De här inläggen kommer även in i kunskapsdatabasen på www.foderstatonline.se 

Så här års håller många på att långsamt vänja hästarnas matsmältningssystem vid gräs. Att gå från hö eller hösilage till färskt gräs är ju ett foderbyte, och hästar är känsliga för foderbyten. Men varför är det så?
Svaret finns i hästens matsmältningssystem. Hästen är en grovtarmsjäsare, anpassad för att äta stora mängder grovfoder under lång tid. Det innebär att matsmältningen fungerar ungefär som hos människan fram till och med tunntarmen. Tänderna biter av och sönderdelar maten, och den sväljs ner i magsäcken. Här finns dock en viktig skillnad mellan häst och människa – i övergången mellan matstrupe och magsäck sitter en ringmuskel som förhindrar att maten går åt fel håll. Det innebär att hästar inte kan kräkas, och gas som bildas i mage och tarmar kan inte heller ta den vägen ut.
Magsäcken hos hästen är liten, den rymmer bara ungefär 10% av mag/tarmkanalens volym. Det är ett bra system så länge hästen äter långsamt och länge. Kommer den däremot över en stor mängd lättätet foder eller foder som sväller, till exempel torr betfor, innebär det problem. Magsäcken blir då för full, och det kan bli en gasutveckling. Detta kan i värsta fall leda till att magsäcken spricker. I magsäcken är miljön mycket sur, med ett pH-värde neråt 2,0. Den sura miljön bidrar till nedbrytningen av fodret och gör näringsämnena mer lättåtkomliga. Dessutom dödar den en del bakterier. Stora mängder kraftfoder höjer pH-värdet i magsäcken och minskar de goda effekterna.
I tunntarmen höjs pH-värdet med hjälp av bukspott och galla. Här tas näring upp genom spjälkning. Hästar har ganska låg grad av enzymet amylas som bryter ner stärkelse. Det gör att man måste vara försiktig med att ge för mycket stärkelserikt foder på en gång, det som inte hinner brytas ner fortsätter till grovtarmen och stör processen där. Amylaset räcker till motsvarande 0,4 kg havre per 100 kg häst och utfodringstillfälle. Var uppmärksam på att fodermedel som korn och majs innehåller betydligt mycket mer stärkelse än havre och bör alltså ges i mindre givor än så.
De stora skillnaderna mellan häst och människa är dock processen i grovtarmen, som är ett samlingsnamn på blindtarmen, tjocktarmen och ändtarmen. Hästens föda består till stor del av cellulosa. Cellulosa kan inte brytas ner genom spjälkning utan måste jäsas. Jäsningen kräver mikroorganismer, och i hästens tarmsystem finns flera miljarder bakterier per gram foder som passerar. Det är i grovtarmen de stora volymerna av hästens matsmältningssystem finns, Blindtarmen, som hos hästen är en viktig del av matsmältningssystemet, rymmer 25-35 liter och grovtarmen tre till fyra gånger så mycket.
I grovtarmen finns en mängd olika arter av mikroorganismer, och de är alla specialiserade på att bryta ner någon typ av foderkomponent. Floran av mikroorganismer skräddarsys alltså efter vilken typ av foder som hästen äter. Vid ett foderbyte måste således floran förändras, och det tar lite tid. Optimalt är därför att gradvis vänja hästen vid det nya fodret över två till tre veckor. Snabba foderbyten leder till mindre effektiv jäsning, och kan också göra så att jäsningen går fel. Vid all jäsning bildas metangas, som till stor del tas upp av kroppen. En liten del passerar dessutom genom ändtarmen. Vid en felaktig jäsning kan stora mängder metangas bildas och orsaka gaskolik. Störst risk för det är om hästen får en för stor mängd lättjästa kolhydrater i grovtarmen. När allt fungerar som det ska bryts hästens kraftfoder ner i tunntarmen och grovfodret jäses i grovtarmen. Om tunntarmen inte hinner med, till exempel för att kraftfodergivan har ökats plötsligt, går kraftfodret vidare till tjocktarmen och jäses där. Förutom att det tar kapacitet från grovfoderjäsningen så kan det leda till feljäsning. Tänk därför på att om hästen går på bete och inte får något kraftfoder alls så går det inte att sätta den på full kraftfodergiva direkt när den stallas upp igen. En spannmålsgiva bör ökas med max 200 g per dag för att matsmältningssystemet ska hinna med att anpassa sig.

Lite att tänka på:

  • Hästen är en grovtarmsjäsare
  • Floran av mikroorganismer är skräddarsydd för det foder hästen är van vid
  • Det tar tid för mikroorganismerna att anpassa sig till ett nytt foder
  • Hästen ska bryta ner kraftfoder i tunntarmen och grovfoder i grovtarmen
  • ‘Vid för stora stärkelsegivor eller för kraftiga höjningar av kraftfoder hinner tunntarmen inte med och kraftfodret jäses i grovtarmen, vilket kan störa hästens matsmältning och orsaka kolik.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *