Äntligen är vår närmsta strand öppen för ridning igen! Förra vintern och våren var jag ju mest nere på stranden med Arno, Grao fick stå tillbaka lite för Arnos bredare unghästutbildning där. Grao har varit nere på stranden ett par gånger totalt, och jag har bara suttit på honom en gång tidigare. Då var han spänd, så vi skrittade mest, jag provade bara några travsteg. Det är nu över ett halvår sedan.
Därför visste jag ju inte riktigt vad jag kunde förvänta mig idag när jag åkte ner. Förhållandena var perfekta – strålande sol, svaga vindar, små vågor och bred och fin strand med nästan inget folk alls. När jag öppnade släpet såg jag att Grao var väldigt spänd. Han fick ha dörren öppen och stå och titta ett tag medan jag tog på mig stövlar och hjälm och pratade lite med Monica som mötte upp för att vara med mig. Vi lastade ut och sadlade och tog allt väldigt lugnt, han fick stå och titta ett tag och gå omkring lite innan jag satt upp.
Jag kände ju uppe på ryggen hur spänd han var, men han var ändå väldigt lydig och gick snällt ner till stranden i rygg på Monica. Vi skrittade först rätt länge, åt båda håll. Sucessivt gick han närmre vattnet, ner mot den fastare blöta sanden och ganska snart klarade han av att gå stabilt rakt fram ganska nära vattnet.
Efter en stund testade jag att trava, och när jag insåg att det inte var några problem fattade jag galopp. Vi galopperade verkligen inte fort, utan fokuserade på kontroll och trygghet. Nästa gång jag stannade och vände frågade han om han fick galoppera igen, och självklart fick han det. Nästa vändning var han riktigt på hugget och galopperade iväg från stillastående – men fortfarande lugnt och kontrollerat.
Vid det laget var jag så nöjd, så vi skrittade av och gick upp till släpet igen. Nu har vi ju hela vintern på oss att träna på stranden. Det kommer bli riktigt bra och riktigt roligt!
