Ge stöd och ge efter

Idag har Grao och jag ridit på banan i ganska kraftig blåst. Det är ju ganska dåliga förhållanden för oss, men jag tycker ändå att vi lyckades göra lite nytta under passet.

Utmaningen i de här förhållandena är att hålla en perfekt balans mellan att ge stöd och ge efter. När Grao spänner sig behöver han ha stöd av mig för att fortsätta att gå fram. Samtidigt kan jag inte ligga med det stödet hela tiden, för han slappnar av bäst när jag ger tydliga eftergifter. Jag kan inte heller bli kvar i eftergiften, för då blir han osäker och spänner sig igen. Det gäller alltså för mig att hela tiden läsa av och bedöma hur mycket stöd eller eftergift jag ska ge i varje steg. Han ändrar sig ju precis så snabbt – så det är verkligen steg för steg, sekund för sekund som gäller. Tappar jag fokus bara en sekund så kan det bli total pannkaka.

Jag är som sagt rätt nöjd med dagens pass – jag tror det är bra att träna på att arbeta även under sämre förhållanden – så länge det ändå går att göra något konstruktivt. Går inte det blir det bara nedbrytande. Därför har jag en vindgräns någonstans mellan 16 och 18 m/s för ridpassen. Idag låg vinden på 15-16 m/s.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *