Stormen Urd skulle ge upp idag under förmiddagen. Det har inte riktigt skett, utan det blåser på riktigt rejält fortfarande. Det har fått mig att ompröva mitt beslut att åka till Trelleborg och rida en pay&ride med Grao idag. Det handlar förstås till viss del om att det inte är kul att köra hästsläp i kraftiga kastvindar, men det är inte bara det som hamnar i vågskålen ”mot”.
Mitt syfte med att åka är att ge Grao bra upplevelser av att åka iväg och arbeta på bortaplan. Att i lugn och ro få se ett framridningsridhus för att sedan gå över och arbeta innanför dressyrstaket. Att till och med kunna strunta i att rida programmet om han är spänd utan istället utnyttja min tid för att ge honom en bra upplevelse av en tävlingslik situation. Det kändes inte som om förutsättningarna för detta var särskilt bra idag.
Som ni kanske hör behöver jag ändå övertyga mig själv om att det är förståndigt att inte åka, en del av mig tycker att det är mesigt. Dessutom gillar jag inte att vara en strulputte som anmäler till saker och sen ställer in. Men idag får hjärnan vinna. Det känns så viktigt att göra rätt med Graos träning, och jag har ingen lust att stå där med ett misslyckande och tänka ”attans, varför tog jag inte alla omständigheter på allvar? Det här är ju faktiskt inte helt oväntat”.
